Mitt stora feta förfrämligande

2011-10-28 | Helena Brors padlock 1

KULTUR

Helena Brors har sett dokusåpan Mitt stora feta syrianska bröllop och konstaterar att den gör allt för att få Sveriges mest väletablerade invandrargrupp pittoresk och skapar fördomar där inga finns.

I februari 2010 började brittiska Channel 4 visa dokumentärserien My Big Fat Gypsy Wedding som handlar om bröllop bland resandefolket i Storbritannien. Programmet marknadsförs som ett ”makalöst fönster till den hemlighetsfulla och extravaganta resandekulturen av i dag”.

Bröllopen är påkostade spektakel med brudklänningar i 60-kilosklassen, tärnklänningar i cerise tyll, vulgolimousiner och flera liter ”brun utan sol”-spray. Brudarna är 14 –18 år gamla, har slutat skolan i tioårsåldern och är inställda på att aldrig bli något utöver hemmafruar.

I avsnitt tre av säsong två skryter en resandebrudgum och hans vänner om uppvaktningstraditionen att med våld gripa tag om sin tilltänkta och tvinga henne till att pussas. My Big Fat Gypsy Wedding har kritiserats skarpt av många resande. Varken paljetterade puffklänningar eller sexuellt ofredande är utbredda sedvänjor bland brittiska nomadgrupper.

I oktober 2011 började TV3 visa My Big Fat Gypsy Wedding-plagiatet Mitt stora feta syrianska bröllop. Programmet marknadsförs som ”en inblick i en värld få utanför den syrianska gemenskapen sett tidigare”. Bröllopen är påkostade spektakel med 400 gäster, vulgolimousiner (kallade ”mussoliner”) och flera liter hårspray.

Den största skillnaden mellan originalet och kopian är att Channel 4 framställer sina studieobjekt som tragiska, medan TV3 framställer sina motsvarigheter som pittoreska, vilket kan vara vanskligt när det handlar om landets mest väletablerade invandrargrupp.

För att säkra andrafieringen presenteras varje Mitt stora feta syrianska bröllop”- avsnitt av den till synes debile pizzabagaren Malak Hanna från Gnesta. ”Ni älskar å’ dansa grodorna på midsommarafton”, klargör densamme för den förmodat helsvenska publiken. ”Vi älskar å’ dansa med axlarna, axlarna på våra bröllop.”

”Vi och dom” var det, ja. Detta ”vi” är, de facto, inte helt homogent. I avsnitt två av säsong ett är brudgummen i det ena paret chilenare och bruden i det andra paret iranska. Men de rasifieras båda in i Hannas ”vi syrianer”. Blattar som blattar, typ.

Hederskulturella aspekter trivialiseras. ”När det blev seriöst mellan mig och Eddie fick jag övertyga min pappa att ge honom en chans”, säger en 32-årig blivande brud. ”När vi gick på bio mina syskon var med. När vi gick och åt mina syskon var med.” Skulle pappa ha dragit vapen om hon hade gått på träff utan förkläde?

”Hon bo hemma tills hon gift sig. Hos oss det är så till 100 procent”, expertkommenterar ciceron Malak. Nej, undertecknad vägrar tro att det inte finns en enda ogift syrianska som har flyttat ifrån sina föräldrar. Precis som jag vägrar tro att Malak Hanna är så svagsint som han ger sken av inför kameran. Han klarar ju ändå av att driva en firma med anställda.

Själva bröllopen är föga exotiska. Den syrisk-ortodoxa vigselceremonien är i mångt och mycket identisk med den lutheranska. My Big Fat Gypsy Wedding stärker rådande fördomar. Mitt stora feta syrianska bröllop skapar fördomar där det inte fanns några.

Verktyg

Skriv ut

Kommentarer

20111028 - Maria Liljeblad

Intressant artikel. Jag efterlyser mer artiklar om just den Syrianska kulturen/ kulturerna. Just Syrianer syns och hörs sällan i media så visst är det olyckligt att exploatera och sätta fart på fördommar .Själv sitter jag med ett vigselbevis från Syrisk Ordotoxa kyrkan- från en av de stora utvandrings städerna -Kamishly-Syrien. Jag flydde dit-från en dysfuntionell familj , och gifte mig med en Syrisk soldat, 17 år gammal. Jag är detta evigt tacksam. Lärde mig sååå mycket. Maria H Liljeblad

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: