Jane Eyre en omistlig hjälte

2011-08-26 | Rebecca Unnerud padlock

KULTUR

Filmhösten rymmer en del godbitar och i september kommer klassikern Jane Eyre i ny version. Rebecca Unnerud har sett en film vars styrka ligger i det feministiska budskapet.

FAKTA/JANE EYRE

Titel: Jane Eyre

Regi: Cary Fukunaga

I rollerna: Michael Fassbender, Jamie Bell, Mia Wasikowska, Judie Dench

Premiär: 16 september 2011

Jane Eyre är en av den brittiska litteraturens stora klassiker, utgiven 1847, under signaturen Currer Bell, en pseudonym för den verkliga författaren Charlotte Brontë. Boken har dramatiserats otaliga gånger, för både film, tv och teater

I denna filmatisering är det stjärnskottet från Alice i underlandet, Mia Wasikowska, som spelar Jane Eyre. I likhet med Hannas, huvudrollsinnehavare, Soirse Ronan, tillhör Wasikowska den nya generationen skickliga karaktärsskådespelare och har samma svala, ”fulsnygga” och bleka utseende.

Båda är skådespelare att räkna med i framtiden och Mia Wasikowska gör en utomordentlig insats som den egensinniga, modiga, kloka Jane Eyre och förmedlar hennes starka integritet.

Filmen tar sin början när Jane Eyre är barn. Hon är fattig och föräldralös och tvingas bo hos sin elaka, rika moster som ger henne en kärlekslös barndom. Hon blir senare utkastad och tvingas gå i en brutal fängelseliknande internatskola där missförhållanden bara blir ännu värre.

När Jane äntligen kan lämna skolan tar hon anställning som guvernant på godset Thornfield Hall. Där upptäcker Jane livet och kärleken när hon förälskar sig i godsägaren Mr Rochester. Central betydelse är huvudpersonens försök att skapa en självständighet som möter motstånd i samhället men även i henne själv. Jane Eyre uttalar orden ”I must respect myself” i filmen vilket symboliserar hela handlingen.

Jane Eyre är en otroligt vacker film, både vad gäller miljöer (exteriör och interiör) och musik. Filmen är inte bara estetiskt tilltalande, den innehåller även fantastiska skådespelarprestationer.

Wasikowska gör titelrollen mycket bra, flankerad av den intelligenta, mystiska och självsäkra Mr Rochester (Michael Fassbender). Fassbender har fått sitt stora välförtjänta genombrott nu på 2000-talet efter fina insatser i filmer som Fish Tank, Hunger och X-Men: First Class.

Dynamiken mellan Wasikowska och Fassbender är filmens stora behållning, precis som i romanen, och personkemin är både stark och kännbar. Trots detta är filmen på gränsen till långsam i likhet med Jane Campions kostymfilm Bright Star där fokus snarare ligger på ett snyggt hantverk än en intressant historia.

Orsaken är att Jane Eyre har en sparsam dialog och ibland därför går på tomgång och saknar spänning. Men trots att den ibland nuddar vid vackra men ack så tråkiga ”Bright Star” finns här en viktig och stark grundhistoria som gör att den är sevärd, nämligen det feministiska perspektivet.

De för England, och övriga världen, tidsenliga begränsningarna som fanns för kvinnor står i direkt polemik med den starka och självständiga Jane Eyre. Det är denna dynamik som är det spännande med filmen såväl som romanen.

Vilken version av Jane Eyre som du kommer gilla bäst har nog med att göra vilken du ser först och vilka skådespelare du föredrar men denna står sig bra i jämförelse med de andra. Oavsett film så är det en av de viktigaste böckerna som skrivits och essensen är, som Jane Eyre säger i filmen, en längtan om att bestämma över sitt egna liv, precis som männen, utan begränsningar. ”I wish a woman could have action in her life, like a man."

I vilken form du än väljer att ta del av Jane Eyre, missa inte att göra det. Hon är en av de modigaste hjältarna i litteraturen, precis som författaren bakom verket.