Sissela Nordling Blanco är talesperson i Feministiskt initiativ.
Inledningstexten till Feministiskt perspektivs artikelserie ”Moderskap och feminism” öppnade upp för en bred flora av utmanande visioner och feministiska perspektiv på moderskap. Innehållet i serien har dock kommit att domineras av en fråga mer än någonting annat, nämligen frågan om surrogatmödraskap.
Det är ett aktuellt ämne och därför finns ett behov att diskutera det. Men ändå så kan jag tycka att det är intressant att fråga sig varför just denna fråga enskilt genererar så många artiklar, när temat ändå var så brett formulerat.
Jag tycker det är intressant eftersom det säger någonting om vad som anses vara värt att lägga energi på att uppröras över, även upprepade gånger. Vad är det som gör att just den här frågan tycks vara så intressant för många feminister att debattera? För att vara mer exakt så undrar jag hur det kommer sig att frågan om surrogatmödraskap diskuteras så högljutt, samtidigt som det är tämligen tyst kring Sveriges mest långt gångna restriktion för barnaskaffande, nämligen steriliseringstvånget för transpersoner som önskar genomgå juridiskt könsbyte.
Det är en lag som kommit till för att göra det omöjligt för transsexuella personer att få barn. Detta brutala konserverande av könsroller, föräldraskap och graviditet har aldrig över huvud taget nämnts som en aktuell fråga under denna artikelserie.
Det är en brännande aktuell fråga då den snart 40 år gamla lagen har tagit viktiga steg mot en förändring. Flera utredningar har kommit de senaste fyra åren och alla partier förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna lovade under valrörelsen att ta bort kravet på sterilisering men inget händer. Utredningar läggs i byrålådor och vallöften sviks när den hämmande blockpolitiken får de borgliga partierna att anpassa sin politik för att inte stöta sig med Kristdemokraterna.
En lagförändring skulle skapa möjlighet att ifrågasätta moderskapet som något enbart för kvinnor, vilket är själva fundamentet för en rad feministiska frågor så som föräldraförsäkring, familjepolitik och hur det påverkar kvinnors arbete.
En diskussion om moderskap och feminism skulle kunna leda till ett ifrågasättande av föräldraskapet som könat över huvud taget. Möjligheten att avstå sterilisering är först och främst en fråga om rätten att bestämma över den egna kroppen. Men anledningen att steriliseringarna sker har sitt ursprung i tanken om vad som är önskvärda familjekonstellationer och vem som är en lämplig förälder. Den tar sin utgångspunkt i det av staten inrättade och omhuldade tvåkönssystemet, som i sin tur hänger samman med synen på moderskap eftersom endast personer som juridiskt och biologiskt sett uppfattas som kvinnor anses vara lämpliga att bli gravida.
Att inte ta upp dessa aspekter när moderskap, ofrivillig barnlöshet och rätten till den egna kroppen diskuteras kan tolkas som ett godkännande av redan givna utgångspunkter för dessa samtal.
4
Följ oss
Gå till sidtoppen
Den ena diskussionen behöver väl inte utesluta den andra? Det är inte direkt någon livlig debatt i surrogatmödrafrågan i andra medier, därför blir den hetsig här. Jag förstår inte på vilket sätt det skulle hota debatten om tvångssterilisering av könsbytare? Det är en jätteviktig fråga, men jag tror inte den debatten har undertryckts till förmån för surrogatmödradebatten, varken här eller i några andra medier. Jag har hört och läst om tvångssterilisering i flera andra medier nyligen, surrogatdebatten lyser däremot fortfarande med sin frånvaro, trots att den påverkar så många fler individer i landet. Johanna Langhorst
Ser inte att diskussionen om surrogatmödraskap på något vis osynliggjort andra frågor. De som drog igång diskussionen om legalisering av surrogatmödraskap var medlemmar i RFSL och vi feminister bemötte deras krav och tog den diskussionen. Jag tycker att frågan om tvångssterilisering av transpersoner är en viktig fråga men kanske andra grupper är bättre lämpade att föra den frågan framåt än vi i kvinnorörelsen/feminister. Vi driver främst kvinnors frågor och rätten för kvinnor att få full tillgång till sina mänskliga rättigeheter.
Wiveca Holst: Så du menar alltså att feminismen bara ska vara till för cissexuella heterobrudar? Både jag och min flickvän är brinnande feminister. Hon är transsexuell och jag är cissexuell, alltså tjej född i kvinnokropp, och vi hindras just nu mycket påtagligt av dagens lagstiftning från att skaffa biologiska barn. Hon får inte frysa ned spermier som jag skulle kunna insemineras med senare. Vi är två kvinnor som, enligt din egen definition, förnekas full tillgång till våra mänskliga rättigheter - hur är det inte en feministisk fråga? Det du säger i din kommentar är att transtjejer inte är kvinnor och att vi inte bör kämpa för deras rättigheter. Kvinnor kommer i massa olika former - och feminismen ska vara till för oss alla.
Feminismen är väl till för alla människor, oavsett vilket kön dom tillhör eller inte tillhör.