Bin Ladens död väcker inget hopp för afghanska kvinnor

2011-05-20 | Sahar Saba padlock

UTRIKES/ANALYS

Usama Bin Ladens död kan innebära ytterligare närmanden mellan USA, den afghanska regeringen och talibanerna. En sådan utveckling väcker inga förhoppningar när det gäller kvinnors rättigheter. Den slutsatsen drar afghanska kvinnorättsaktivisten Sahar Saba.

Sahar Saba är afghansk kvinnorättsaktivist. I många år var hon talesperson för Revolutionary Afghan Women Association, RAWA. Hon har arbetat med RAWA under många år och i olika funktioner på flyktingläger i Pakistan och Afghanistan. De senaste åren har har hon rest till många länder för att tala för afghanska kvinnor. Hon föddes i Kabul. Hennes familj emigrerade till Pakistan, där Sahar Saba blev aktiv inom RAWA. Hon har en juridisk examen från London University och skriver om frågor som rör afghanska kvinnor.

Artikeln publiceras i samarbete med Fria tidningen.

Usama bin Ladins våldsamma död firades inte offentligt i Afghanistan. Däremot har en del människor uttryckt glädje när de samlats privat.

– De flesta är verkligen tagna av att han är dödad, vi är glada, sade exempelvis den 29-årige kabulbon Shakib Shariffi till al Jazeera.

– Vid lunchen gratulerade alla varandra, särskilt de som levde under talibanerna.

Det är svårt att säga hur representativ Shakib Shariffi är. Av rädsla för repressalier var Kabuls gator tommare än vanligt dagen efter mordet.

Få var förvånade över att Usama Bin Laden spårades upp i Pakistan. Tvärtom upprepade den afghanska regeringen och medierna sina anklagelser mot Pakistan. Enligt Amrullah Saleh, tidigare chef för den afghanska underrättelsetjänsten, informerades Pakistan om Bin Ladens gömställe för fyra år sedan. Amrullah Saleh har även hävdat att talibanledaren Mullah Omar levt gömd i ett hus i Karachi, Pakistans största stad. Huset ska enligt Saleh tillhandahållas av Pakistans militära underrättelsetjänst, ISI, skriver the Guardian.

Tätare samarbete med talibaner

Obama-administrationen har den senaste tiden fört allt tätare samtal med talibanerna. Enligt en högre afghansk tjänsteman har åtminstone tre möten ägt rum mellan en amerikansk representant och en företrädare för talibanerna som anses stå Mullah Omar nära. Det senaste samtalet hölls efter Usama bin Ladins död, enligt den amerikanska nyhetskanalen Democracy now. 

Samarbetet mellan talibaner, den afghanska regeringen och USA kommer knappast som en nyhet. I juni 2010 samlade Afghanistans president Hamid Karzai ett rådgivande fredsråd, en så kallad Jirga, med omkring 1 500 äldste, politiker och representanter för civilsamhället i Kabul. Talibanerna deltog inte direkt men medlemmar av Gulbadin Hikmatyars militära organisation Hizb-e-Islami var närvarande. Hikmatyar, en gång betraktad som en tillgång av det amerikanska underrättelseorganet CIA, är lika ökänd som talibanerna när det gäller kvinnors rättigheter.

Under jirgan förra året kallade Hamid Karzai talibanerna för ”afghanska söner”. Dessa närmanden mellan kvinnoförtryckande krafter i Afghanistan har väckt allvarlig oro bland afghanska kvinnor.

Terrorn fortsätter

Efter talibanernas fall lovades afghaner, särskilt kvinnor, fred, säkerhet, utveckling, demokrati och frigörelse. USA:s politiker beskrev genusrelationerna i Afghanistan på sätt som kunde legitimera ockupationen av landet. Men afghanerna fortsätter att leva under konstant hot om våld från talibaner, al Qaida och Natos kampanjer. Mellan 2001 och 2009 släppte det amerikanska flygvapnet runt 14 000 ton bomber på Afghanistan, enligt Huffington Post, medan 8 832 civila dödats under de senaste fyra åren, enligt ett uttalande från FN:s stödmission i Afghanistan UNAMA.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch berättar samtidigt att kvinnor i talibankontrollerade områden får ta emot ”nattbrev” – hotfulla missiv som ofta levereras på natten – och dödshot via telefon. Flera framträdande kvinnor har mördats de senaste åren. Förövarna har inte ställts inför rätta. Talibanrebeller och andra terrorgrupper fortsatte att attackera skolor, särskilt de för flickor över tio år. Enligt det afghanska utbildningsdepartementet attackerades 20 skolor mellan mars och oktober 2010 med sprängmedel eller mordbrand. 126 elever dödades.

Blidkar fundamentalister

Talibaner är inte det enda hotet även om många medier vill få oss att tro det. Den regerande alliansen, som består av Norra alliansen och Iran-stödda shia-partier, är lika misogyn. Innan talibanerna erövrade Kabul 1996 införde Norra alliansen i samarbete med Hikmatyar, som då regerade Afghanistan, restriktioner för kvinnor liknande de som gjort talibanerna ökända i hela världen.

President Karzai var själv en entusiastisk anhängare av talibanerna. Därför hade han inga betänkligheter med att godkänna den shiitiska lagstiftningen om medborgarskap, med flera bestämmelser som diskriminerar shiitiska kvinnor. Lagen ändrades i juli förra året efter kritik från afghanska kvinnogrupper och det internationella samfundet. Några diskriminerande bestämmelser står kvar. Målet med lagstiftningen var att blidka Iran-stödda shiitiska fundamentalister. Generande fakta som dessa undviks tydligt i den offentliga debatten.

Våldet ökar

Visst har Karzai och hans misogyna allierade föreslagit några få kosmetiska förändringar när det gäller kvinnors ställlning, inte bara för konsumtion i väst. Det var också en förutsättning för att kunna stanna i regeringen. För trots allt innebär en plats vid Karzai-kabinettets bord att fickorna fylls med enorma summor bistånd. Miljoner människor är beroende av matbistånd och ett av fem barn dör före fem års ålder enligt FN.

Enligt Afghanistans oberoende människorättskommission ökar våldet mot kvinnor och flickor. 2 765 fall rapporterades från olika delar av landet förra året. Det rör sig om 144 fall av självantändning, 261 självmordsförsök, 237 tvångsäktenskap, 538 misshandel och 45 mordfall. 75 dog och 20 blev funktionshindrade av självantändningarna, medan 22 blev återställda efter behandling.

Bistånd utan avtryck

Afganistan finns bland de värsta länderna på Berlinbaserade Transparency Internationals lista över upplevd korruption. Men korruptionen i Afghanistan är inte begränsad till regeringens topptjänstemän. Från trafikpolisen som får 100 Afghani (ungefär 13 kronor) för att dra tillbaka en bot, till stabschefen som kräver 50 000 dollar för att säkra en avgörande signatur går alla att muta. Därför har USA:s 52 miljarder dollar i bistånd sedan 2001 nästan inte gjort något avtryck på den förödande fattigdom som förvärrats av våldet och en ekonomi ur led av krig, enligt brittiska Independent.

Den enorma biståndsbudgeten, två tredjedelar till säkerhet och en tredjedel för ekonomisk, social och politisk utveckling, har haft liten effekt på de nio miljoner som lever i absolut fattigdom och de ytterligare fem miljoner som försöker överleva på 300 kronor per månad. Resten av befolkningen skrapar ofta knappt ihop till en försörjning utan måste välja mellan att hålla sig varma eller köpa mat.

Kvinnorättsaktivister befarar att ytterligare islamisering blir priset för vapenvila.

Vapenvila kräver eftergifter

Talibangrupperingarna kommer att reagera olika på bin Ladins död. De som är drogbaroner kan se en framtid i fortsatt konflikt. Likaså kommer en del av talibanerna aldrig att skaka hand med ”den Store Satan” USA av ideologiska skäl. Andra kan komma att omfamna Karzai. De senaste åren har medlemmar av Gulbadin Hikmatyars Hizb-e-Islami och talibanledare som Mullah Wakil Ahmad Motawakal, Mullah Zaef, Humayun Jarir, Abdul Hadi Arghandewal, Sabaoon, Mullah Rocketi och många andra terrorister fått sina rykten tvättade. Men de kommer att kräva eftergifter för att lägga ner vapnen.

Deras första krav för att legitimera vapenvila kommer att vara ytterligare islamisering av Afghanistan. Kvinnors rättigheter kommer att vara det första offret. Mordet på bin för troligen inte med sig någon lovande framtid för afghanska kvinnor. Väst kommer att titta bort medan kvinnors rättigheter offras på realpolitikens altare.

Washington behöver trots allt ett blidkat Afghanistan för att symboliskt kunna dra tillbaka en del av trupperna, som i Irak, medan militärbaserna som byggts de senaste tio åren blir kvar. Afghanska kvinnors rättigheter hänger därför inte bara på stridande talibaner och den Norra Alliansen, utan även på den utländska ockupationen.

Artikeln publiceras i samarbete med Fria tidningen.