Surrogatmödraskap är som organdonation - inte som prostitution
2011-05-06 | Goldina Smirthwaite
11
FEMINISM OCH MODERSKAP
De som argumenterar mot surrogatmödraskap på grund av att det skulle vara onaturligt eller onormalt, borde i konsekvensens namn även fundera över vad de tycker om bland annat könskorrigering, samkönad sex, spermie- och äggdonation samt donation av andra organ. Det skriver forskaren Goldina Smirthwaite i serien om Feminism och moderskap.
Goldina Smirthwaite är kultur- och genusvetare.
Vad är normalt? Med stigande förvåning lyssnar jag till debatten om surrogatmödraskap. Argument som hörts är bland annat att surrogatmödraskap är onaturligt/onormalt och att ingen normal kvinna skulle vilja bära fram ett barn som hon sedan inte vill ha. Dessa argument är problematiska på minst två sätt. För det första: vad är normalt och vem har rätt att bestämma vad som är normalt i samhället? Och för det andra, synen på själva surrogatmamman, vilket jag återkommer till längre fram.
Ibland har jag hört samma personer, i samtliga fall personer som betecknar sig feminister, tala för rätten till könskorrigering – men mot surrogatmödraskap. Men även rätten till könskorrigering har haft en lång väg att vandra, kantad med motstånd och uppfattningar som att det skulle vara ”onormalt att byta kön”.
Innan jag fortsätter resonemanget, vill jag stanna upp ett tag vid jämförelsen mellan könskorrigering och surrogatmödraskap/ofrivillig barnlöshet. Båda medför omfattande påverkan på kroppen, och måste ske med medicinsk hjälp. Men det finns fler likheter. Att uppleva sig ”född i fel kropp” har beskrivits som en närmast livsavgörande upplevelse, som går mycket djupt in i individens identitet. För detta finns det tillräckligt mycket förståelse i det svenska samhället för att könskorrigering, efter utredning, ska vara möjligt att göra i Sverige, på laglig väg.
Kan barnlöshet vara ett trauma?
Men även när det gäller föräldraskap hör man ofta hur människor beskriver det som helt avgörande för identiteten, detta att ta hand om och vara nära ett barn, att vara mamma eller pappa, att livet i och med detta har fått en ny och djupare mening. Och ofrivillig barnlöshet beskrivs som ett tungt och svårt lidande, så svårt att livet kan kännas meningslöst. Kanske skulle man kunna säga att den person som verkligen vill ha barn, och längtar efter barn, men inte kan få det, tillfogas ett trauma/sår i identiteten som när det gäller smärtsamhet tål att jämföras med upplevelsen hos den som upplever sig född i fel kropp? (Även om det förra förstås är så mycket vanligare att man vant sig vid att acceptera det, en del tänker att ofrivillig barnlöshet helt enkelt är del av de tunga sidorna i livet som man måste acceptera.)
Det finns säkert människor som moraliserar, dels över barnlösa och menar att de ska rycka upp sig, lära sig acceptera sitt öde och finna annan mening i livet, dels över människor som vill korrigera sitt kön. ”Man får väl lära sig acceptera den kropp man fått” är bara ett av de många moraliserande argument jag hört.
En viktig skillnad är dock att för att en individ ska korrigera sitt kön behöver inte någon ytterligare person bli inblandad på så sätt att den skulle upplåta sin kropp. Men för en del barnlösa skulle en surrogatmamma som bär barnet kunna vara hjälp ut ur den djupa sorg som ofrivillig barnlöshet kan orsaka.
Vad är "normalt"?
De som argumenterar mot surrogatmödraskap på grund av att det skulle vara onaturligt eller onormalt, borde i konsekvensens namn även fundera över vad de tycker om bland annat könskorrigering, samkönad sex, spermie- och äggdonation samt donation av andra organ, allesammans företeelser som fått kritik för att vara onormala eller ”mot naturen”, och vad de tycker om denna kritik. ”Det normala” och ”det naturliga” har i alltför många sammanhang används förtryckande, inte minst då det gäller kvinnors och lhbtq-personers rättigheter.
Utöver normalitetsargumentet är även den syn på surrogatmamman som förekommer i debatten problematisk. Till exempel tycks den förutsätta att hon inte kommer att ”ha” barnet efteråt. Men i en del fall som presenterats i media har surrogatmamman varit en nära vän eller släkting till barnets genetiska mor. Kontakten med barnet eller den genetiska mamman upphör inte efter förlossningen, utan surrogatmamman har kvar barnet i sin närhet, men slipper det slutliga uppfostringsansvaret.
Barnbarn är livets efterrätt, brukar det heta ibland. Vem säger att inte även barnen som blivit till med hjälp av en surrogatmamma skulle kunna utgöra ett mycket välkommet tillskott i umgänget för själva surrogatmamman, ett umgänge med barn som inte är lika betungande som att själv ha totalt föräldraansvar?
Men även om det inte fanns möjlighet till umgänge med barnet efteråt kan man inte utesluta att en del kvinnor skulle tycka det var en berikande upplevelse att bära och föda ett barn. Jag har hört flera kvinnor säga att graviditet och förlossning varit det häftigaste de någonsin upplevt, och att de gärna skulle göra det igen, men inte vill ha fler barn. En del kvinnor säger sig också aldrig i hela sitt liv ha mått så bra som de gjort just under graviditeterna. Detta är inga vetenskapliga argument, utan mer anekdotiska iakttagelser. Men kan man verkligen utesluta att ”normala” kvinnor skulle vilja bära och föda barn, utan att behålla barnet efteråt?
Jag kan hursomhelst konstatera att sådana kvinnor bryter mycket starkt mot det samhälleliga idealet om den goda modern, vars främsta och enda önskan i livet är att ta hand om sina barn. Men en kvinna som frivilligt lämnar bort ett barn hon fött – inte kan väl hon vara ”normal”? Normal eller inte – anta att det fanns kvinnor som gärna skulle bära och föda barn för att sedan lämna bort dem, i förvissning om att de hjälpte någon som verkligen mycket gärna ville ha barn – varför skulle det vara så fel?
Jämförelsen med frivillig prostitution haltar
Ett argument som hörts är att om surrogatmödraskap tilläts, skulle folk vänja sig vid detta sätt att skaffa barn, och fattiga kvinnor skulle exploaterats. Jämförelser har gjorts mellan så kallad frivillig prosittution, och tvångsprostitution. Jag anser att den jämförelsen haltar betänkligt, bland annat för att pengar inte behöver vara inblandade i surrogatmödraskap, men alltid är det i prostitution.
En annan jämförelse skulle kunna vara ”frivillig sex, där alla deltagande har utbyte”, versus prostitution. Men få skulle komma på tanken att säga att om folk har sex med varandra frivilligt, så kommer de att vänja sig vid att man kan ha sex och sedan börja köpa sex.
Istället för att göra en boskillnad mellan surrogatmödraskap och inte surrogatmödraskap, skulle man kunna låta den avgörande skiljelinjen gå mellan altruistiskt surrogatmödraskap, (vilket enligt min mening skulle var ok) och kommersiellt surrogatmödraskap (där exploatering hotar). Istället för att jämföra surrogatmödraskap med prostitution, vill jag jämföra med organdonation från levande donatorer. Detta är tillåtet i Sverige och gäller främst njurtransplantationer.
Det är inte ovanligt att donatorerna är nära släktingar eller vänner till mottagaren av njuren, men det förekommer också att folk altruistiskt skänker en njure till en mer okänd mottagare. Inga pengar får vara inblandade i dessa donationer, organhandel är inte tillåtet i Sverige. Att det sedan i andra länder förekommer att fattiga människor exploateras och under vidriga former luras på sina organ, har inte setts som ett argument mot de altruistiska organdonationera i Sverige. Inte heller har det förekommit protester mot altruistiska organdonationer pga att syskon eller andra tänkbara donatorer skulle kunna hamna under press att donera, vilket varit ett argument mot altruistiskt surrogatmödraskap.
Altruistiskt surrogatmödraskap - för solidaritet
Varför skulle inte surrogatmödraskap kunna ses på samma sätt som organdonation? Kanske för att det är alltför utmanande för våra föreställningar om ”den goda modern?” En ”normal” kvinna lämnar inte bort sitt barn vid födseln....eller kanske hon under vissa omständigheter kan tänkas göra det ändå....?
Som feminist och medmänniska vill jag gärna tro att tillåtande av altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige inte bara innehåller en potential för förtryck och exploatering utan även en potential för solidaritet och medmänsklighet, där kvinnor faktiskt vill hjälpa sina systrar, döttrar eller nära vänner.
Självfallet rymmer surrogatmödraskap, liksom organdonation, risker för exploatering. Men det utesluter inte, enligt min mening, att det också skulle kunna finnas former av surrogatmödraskap som inte är exploaterande, och att det vore synd att förbjuda dem då de skulle kunna innebära stor lycka och berika livet för alla inblandade. Men detta går inte att se så länge man blandar ihop kommersiellt surrogatmödraskap med altruistiskt. Ungefär som att man alltid skulle sätta likhetstecken mellan sex och prostitution.
Kommentarer
Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.
annons:
Följ oss
Gå till sidtoppen
Snacka om att förenkla problematiken. De här argumenten är otroligt subjektiva och empirisk forskning och forskning i allmänhet ligger inte till dess grund, vad jag kan se iallafall. Du skriver om medmänsklighet och kvinnans ( aldrig heller mannens) desperata önskan efter barn som om barn är ett objekt istället för ett subjekt med allt vad det innebär. Var är barnets rättigheter i din artikel? Var är de andra möjligheterna att skaffa barn i form av adoption?
Att vara feminist är inte samma sak som att vara egoist och det enda du talar om här är kvinnan som en heterogen grupp som oavhängigt andra människor ska ges vad de vill ha, i ditt fall objektet, den nya "frivilliga varan" barnet.
Jag håller med ovanstående kommentator. Jag saknar en diskussion om alternativa sätt att skaffa barn. Och om i så fall ett biologiskt, eget barn värderas högre för "identiteten" än t.ex. ett adopterat eller fosterbarn - känns det onekligen som att syftet haltar till barnets nackdel!
Könskorrigering påverkar inte heller andra människor på samma sätt, dvs ingen annans kropp nyttjas till någon annans fördel, varför jag upplever att även det resonemanget haltar. Snart börjar vi väl dra in envars önskan att bli statsminister eller Idol som en så viktig del av identiteten att man inte kan leva vidare utan att först ha uppnått detta... Nej, jag ska inte raljera. Men det kommer alltid att finnas människor som inte får sina önskningar tillgodosedda (antagligen de flesta av oss) och vår välfärd ska syfta till att underlätta för oss att kunna leva så bra liv som möjligt - och där anser jag inte att upplåtandet av en annan människas kropp för att kunna avla fram ett barn som man därmed ska kunna förverkliga sig själv genom kvalar in. Organdonation handlar ju för guds skull om liv och död!
Svar till Malin Jenstav: Det är sant att min artikel saknar barnperspektiv. Men jag tror ändå att om någon går igenom den process som det innebär att skaffa barn genom t ex surrogatmödraskap, är barnet verkligen önskat. Adoption är i praktiken inte möjligt för alla, av flera olika skäl. Men det finns en del kvinnor som inte själva kan bära barn, men som har t ex en syster eller svägerska som vill bära barnet åt dem. Varför ska de nekas att göra det? F ö tror jag inte att barn i större utsträckning skulle vara "objekt" eller ha det sämre för dem som har svårare att skaffa dem, än dem som råkar få dem s a s på en höft.
Svar till Julia Baher: För alla finns det inte alternativa möjligheter att skaffa barn. Och jag tror dina liknelser om att bli idol eller statsminister uppfattas som grymma och cyniska av dem som lider av ofrivillig barnlöshet. Skulle nog faktiskt tro att för den del av dem känns det också som att det är på liv och död. Livet får en annan mening med barn. Du får gärna håna och raljera över detta, men det är en erfarenhet många människor ger uttryck för. Om nu någon vill hjälpa sin syrra eller svägerska att få barn - varför ska samhället förbjuda detta? Kanske välfärden t o m tjänar på om de berörda människorna blir lyckligare, vilket ökar deras chanser att vara friska och produktiva?
F ö vill jag bara tillägga att jag tycker det är en sorglig vändning som skar nu tagit sig: Förr tvingades svenska kvinnor utomlands om de ville göra abort. Nu tvingas svenska kvinnor utomlands om de vill föröka sig, och inte kan göra detta den normala heterovägen. T ex har ensamstående och lesbiska gjort inseminationer i Danmark, och par har fått äggdonationeri Finland. Förmodligen får väl de familjer som tänker/vill skaffa barn genom surrogatmamma dra utomlands och göra det, trots att tekniken finns i Sverige. Tänker nu alltså på de fall som figurerat i media där bl a en svägerska ville bära barnet åt sin brors fru, som inte själv kunde.
Svar till Goldina Smirthwaite: Jag är medveten om att det var dåliga liknelser, och därför skrev jag också att jag raljerade, det var inte menat att tas "på allvar". Jag ville peka på något som jag upplever sker i denna debatt, att vi börjar jämföra äpplen och päron. Ska vi diskutera surrogatmödraskap ska vi diskutera surrogatmödraskap, ingenting annat. Jag tycker inte att man kan rättfärdiga någonting för att något helt annat fungerar/är lagligt/osv. Jag tycker helt enkelt inte att man kan gå hur långt som helst i sin strävan att få biologiska barn. Och det är väl helt enkelt där vi skiljer oss i våra åsikter och kanske aldrig kan komma överens. Och det handlar i grund och botten om synen på att få barn. Men jag är i alla fall helt överens med dig i din diskussion kring normalitet, jag ser det inte som onormalt att någon skulle vilja ge någon ett barn utifrån altruistiska syften, men det betyder inte att det ska tillåtas, precis som inte många andra saker tillåts som folk vill göra. Sen får man helt enkelt väga konsekvenserna mot varandra och i detta fall anser jag helt enkelt att de negativa konsekvenserna väger tyngre än de positiva.
Svar till Julia Bahner: "Ska vi diskutera surrogatmödraskap ska vi diskutera surrogatmödraskap, ingenting annat" skriver Julia. Men detta är precis vad som skett långt före jag tog upp jämförelsen med organdonation - redan i ett tidigt skede i debatten har surrogatmödraskap jämförts med prostitution. Vidare skriver Julia att "Jag tycker inte att man kan rättfärdiga någonting för att något helt annat fungerar/är lagligt/osv". Där håller jag i princip med, och menar att detta bör gälla även sådant som inte fungerar/är olagligt osv. Dvs man kan inte avfärda altruistiskt surrogatmödraskap för att prostitution är vidrigt, förnedrande osv, för det handlar om helt olika saker. Medan prositution, oavsett om den sker s k frivilligt eller t ex till följd av trafficking, alltid opererar i förhållande till en marknadslogik, handlar altruistiskt surrogatmödraskap om andra, mer existensiella värden, åtminstone de fall jag läst om. I dessa fall skulle jag ha svårt att se några negativa konskevenser, utan tvärtom verkar det som att livskvaliteten skulle öka för alla inblandade. (Föräldrarna får ett mycket efterlängtat barn, barnet får föräldrar som verkligen vill ha det, surrogatmamman får dels syskonbarn, dels kusiner till sina egna barn.) Undrar, vilka är de negativa konskevenserna av altruistiskt surrogatmödraskap? Är inte främmande för att byta åsikt, men vill veta vilka argumenten är.
Vill börja med att skriva att i mitt första inlägg naturligtvis menade homogen grupp, inte heterogen.
Jag anser att du Goldina Smirthwaite har en mycket naiv syn på människan. Tror du att det går att kontrollera att väninnan som frivilligt lånar ut sin kropp verkligen är en väninna och verkligen gör det frivilligt i alla fall av surrogatmödrarskap? I enstaka fall kanske surrogatmödrarskap handlar om ett frivilligt val och en uppgörelse mellan vänner och släktingar men i ett globalt perspektiv handlar det om en handel med kvinnor och om maktstrukturer. Du betalar för att en kvinnokropp ska bära ditt barn och du betalar för barnet. I förlängningen bidrar du alltså till ett samhälle där dina val normaliserar en förtryckande maktstruktur och där normen att köpa kvinnors kroppar förstärks. Skillnaden är att du inte köper hennes kropp för sexuella ändmål utan för avla ditt barn. Således har du hittat andra argument där det alltså är ok att köpa en kvinnas kropp, eller hur? Naturligtvis anser jag att man oavsett sexualitet bör få skaffa barn, men det bör inte vara på bekostnad av barnet. I fall insemination eller surrogatmödrarskap där avtal reglerar fadern eller surrogatmoderns rätt att behålla sin identitet hemlig för barnet så ges inte barnet möjligheten att göra ett val om hen vill veta vem sin "far" eller "mor" är. Hen är dessutom i USA framtagen efter att val gjorts utifrån surrogatmammans intelligens, hårfärg, ögonfärg eller längd osv. Hur kan du inte se att detta handlar om marknad och makt precis som prostitution? (Sedan kan man ju verkligen diskutera begreppet frivillighet i relation till prostitution) Sammanfattningsvis kan det minst oetiska surrogatmödrarskap du tycks beskriva inte regleras eller säkerställas. Avslutningsvis vill jag tillägga att din jämförelse med organdonation är ohållbar utöver det som Julia skriver, eftersom en av de traffickingföreteelser som växer snabbast just nu är organhandeln. Här säljer/traffickeras tredje världens befolkning organ(främst fattiga kvinnor och barns som vanligt i sådana här sammanhang) till rika västerlänningar precis som vi köper indiska kvinnors kroppar med argumentet att vi har rätt till biologiska barn.
Svar till Malin Jenstav: I Sverige är inte organhandel tillåtet. Anser du att altruistisk organdonation ska förbjudas i Sverige pga att organhandel sker på andra håll i världen? När jag skriver om surrogatmödraskap håller jag mig till svenska förhållanden. Det borde vara möjligt att i Sverige genomföra utredningar över vilka som är lämpliga surrogatmödrar, där inte exploatering föreligger. Man skulle kunna ha utredningar som påminner om dem som vill korrigera sitt fysiska kön. Utredningarna skulle utföras av t ex psykologer och ta upp bl a kvinnans motiv till att vilja bli surrogatmamma, kvinnans erfarenheter av tidigare graviditeter osv. Om en noggrann utredning av kunniga personer inte visar på någon risk att kvinnan skulle lida skada av att vara surrogatmamma tycker jag inte det finns någon anledning att vara förmyndaraktig. Om en kvinna har fött flera barn och har positiva erfarenheter av detta, om hon är psykiskt stabil samt vill hjälpa någon som står henne nära att skaffa barn, tycker jag inte man ska omyndigförklara henne genom att besluta över hennes huvud att hon inte får göra detta. Om surrogatmödraskapet är altruistiskt innebär det inte att kvinnan är en vara, utan en medmänniska. Detta skiljer altruistiskt surrogatmödraskap från prostitution. Och ja, det är fullt möjligt att argumentera för altruistiskt surrogatmödraskap men mot prostitution, även om man tar upp förmynderi i debatten. Till skillnad från en prostituerad medverkar inte en altruistisk surrogatmamma till att kvinnan blir gjord till en vara.
Till Goldina Smirthwaite: Jag är fullt medveten om att organhandel är olagligt i Sverige precis som du säkert är medveten om att traffickieringen av organ även görs till Sverige och är olagligt i de flesta s.k. välutvecklade länder ( om inte alla?)Organdonation, handlar precis som det kommenterades ovan, i många fall om att donera organ för att rädda en annan människas liv och är därav för det första en fråga om liv och död, alltså en helt annan fråga än den vi diskuterar. Jag menar ändock att din jämförelse inte håller eftersom trots att vi har organdonation enligt frivillighetens alla konster så nöjer vi (svenskar/människor)oss inte med det utan utnyttjar ändå människors kroppar på avskyvärda sätt genom att köpa organ via den globaliserade och ständigt växande människohandeln. Alltså, trots att vi har en frivillig organdonation i Sverige så ökar traffickingen av organhandeln precis som trafficking för sexuella ändamål av framförallt barn och kvinnor ökar. Jag anser att man inte kan reglera "frivillighet" i form av "frivillig prostitution" eller "frivilligt surrogatmödrarskap" utan att det drabbar den övriga handeln med människor som inte ingår i den frivilligt utan pga av strukturer som har med exempelvis makt och fattigdom att göra. Jag vet inte hur jag ska kunna vara tydligare för att vi ska sluta med detta cirkelresonemang. Jag ser att du gett exempel på hur man skulle kunna utreda frivilligheten, men jag menar att en sådan här fråga om frivillighet inte går att avgränsa utan att den alltid kommer bidra till en vidare exploatering av utsatta människor. Exempelvis kan man granska flera svenska domstolsfall av människohandel för sexuella ändamål där domare förklarar att 16-åriga flickor inte traffickerats från länder utan kommit hit frivilligt, trots att det finns klara bevis på att de under hot tvingas att förklara sig som "frivilligt prostituerade" och därmed betraktas som detsamma av domstolen. Kvinnokroppen blir till en vara och även det barn hon bär på, precis som hon och barnet är en vara i trafficking.
Eftersom du skrivit en artikel och man kunde kommentera på den ville jag egentligen bara tillägga att det finns en hel del problematik inom detta ämne som din artikel inte diskuterar. Jag hoppas att dina läsare får upp ögonen för detta.
Till Goldina Smirthwaite: Jag tror jag fick lite hjälp på traven av en av de nya artiklarna här på FemPers, nämligen den om liberal kontra strukturalistisk feminism. Det är helt enkelt där våra (väldigt avgörande) utgångspunkter skiljer sig åt. Du ser på individuella möjligheter (vilket jag också ser) men däremot ser jag även till de strukturella problem som dessa möjligheter samtidigt skapar, som t.ex. har att göra med dem om makt som Malin Jenstav ovan nämner.