Tungt VM för Sverige

2011-04-29 | Elisabet Wahl padlock

SPORT

VM i Schweiz gick inte alls som Sverige hade hoppats.

Damkronorna slutade på femte plats och blev utan medalj för fjärde världsmästerskapet i rad.

– Det finns mycket att jobba med när det gäller den mentala biten, säger landslagsveteranen Erika Holst.

Årets dam-VM i ishockey avgjordes i Schweiz. Och det började bra för Sverige: de blågula slog röst Ryssland med Gruppspelet, först besegrades Ryssland med 7-1 och sedan Slovakien med 3-0.

– Vi började turneringen väldigt bra. Ryssland slog vi klart och även Slovakien. De är svårspelade eftersom de ställer upp och försvarar sig i en femmannabox och har dessutom en bra målvakt. Men vi klarade att vinna på ett bra sätt tycker jag, säger Erika Holst. Sedan kom den tredje och sista matchen i gruppspelet – då var det dags för Sverige att möta USA. Där tog det tvärstopp. Verkligen tvärstopp. USA vann med hela 9–1 och det var siffror som enligt Erika Holst var alldeles för stora. Dessutom verkar siffrorna ha satt sig i huvudet på många av spelarna.

– Det är svårt att skaka av sig en sådan förlust, säger hon.

”Jobba med det mentala”

I kvartsfinalen fick Sverige sedan oväntat möta Finland. Det blev ingen rolig upplevelse sett ut svensk synvinkel. Finskorna rusade fram till 3–0 redan i första perioden och kunde till slut vinna ganska enkelt med 5–1.

– Det är klart att det var väldigt tråkigt att förlora mot Finland. Men jag kan egentligen ta en förlust mot dem eftersom matcherna mellan oss är alltid jämna. Det är mer sättet vi förlorar på som stör mig väldigt mycket.

Efter den snöpliga förlusten fick Sverige möta värdnationen Schweiz. Även här darrade spelet stundtals och det krävdes till slut straffar innan Damkronorna kunde ta hem segern med 3-2. Till slut blev det alltså en femteplats i turneringen för de blågula. En stor besvikelse.

– Vi spelade inte alls som bra som vi kan göra och det var alldeles för många spelare som inte kom upp i normal standard. Jag tror att vi måste jobba mycket mer med det mentala.

Ni kom till VM med åtta debutanter. Tror du det påverkade ert resultat?

– Det borde inte göra det. Fast kanske är det så att man har spelat så många gånger med de här tjejerna att man inte riktigt ser dem som debutanter. Samtidigt hade Finland elva debutanter i sitt lag och de spelade för sina liv.

Damkronorna har under den här säsongen introducerat ett nytt spelsystem sedan nye förbundskaptenen Niclas Högberg tillträdde. Enkelt beskrivet handlar det systemet om att alltid sätta press på den motståndare som har pucken. För att systemet ska fungera är det också viktigt att försöka skära av de möjliga passningsvägarna för att minska motståndarnas valmöjligheter så mycket som möjligt.

– Jag tycker systemet har fungerat bra nu – det har satt sig. Det går åt mycket energi att spela på det viset, men det ger också mycket energi när vi spelar på rätt sätt.

Rekryteringen viktig

Även om det märks tydligt under intervjun att Erika Holst är den där typen av vinnarskalle som verkligen inte gillar att förlora blir vår pratstund ändå fylld av framtidstro. Den 1 maj börjar nämligen Erika arbeta heltid på Svenska Ishockeyförbundet med en enda uppgift: att arbeta för att stärka flick- och damishockeyn i Sverige.

– Min viktigaste uppgift blir till att börja med att få igång rekrytering: både att få tjejer att börja spela och sedan behålla dem.

Det finns fortfarande ett motstånd mot damhockey. Hur brukar du svara på frågan om varför det är viktigt att tjejer också spelar hockey?

– Dels tycker jag det är otroligt viktigt att tjejer och killar får samma chans utöva den sport de vill och dels är tjejerna en outnyttjad resurs om vi vill att hockeyn ska växa som sport. Sedan tycker jag också att det är en fartfylld händelserik idrott som både är kul att spela och kul att titta på.

En av de första arbetsuppgifterna för Erika Holst blir att färdigställa en ny variant av Tre Kronors Hockeyskola – en variant som bara riktar sig till tjejer. Hon kommer också att titta närmare på både seriesystemet och SM-slutspelet och dessutom försöka få igång ett fungerande nätverk för alla som är engagerade inom damhockeyn. Så vad hoppas hon har hänt om ett år?

– Att antalet tjejer som spelar har ökat och att vi får in fler i hockeyskolan. Så hoppas jag att det nya seriesystemet har kommit igång.