Kvinnors kroppar inga barnalstringsmaskiner

2011-04-15 | Johanna Langhorst padlock

FEMINISM OCH MODERSKAP

Hur definierar vi ”vilja” och ”normalt” undrar journalisten Johanna Langhorst i ett svar till Ulrika Westerlund vars artikel om RFSL:s ställningstagande i frågan om surrogatmödraskap publicerades förra veckan.

Johanna Langhorst är radioproducent och journalist.

Övriga artiklar i serien om Feminism och moderskap:

Moderskapstvånget

Vi kan inte slå fast vad som är normalt

Forskning för livet

Ny serie: Moderskap och feminism

Ulrika Westerlunds artikel om surrogatmammor här i Feministiskt Perspektiv har en rubrik som lyder "Vi kan inte slå fast vad som är normalt". I artikeln framgår att RFSL gärna vill ha surrogatmammor, men samtidigt förhindra att dessa ställer upp "mot sin vilja". Men hur definierar man då begreppen "normalt" och "vilja"?

Om en kvinna är i behov av pengar och tycker att en graviditet skulle vara ett enkelt sätt att tjäna en hacka, räknas det som "fri vilja"? Och om inte, varför inte? Är det månne inte "normalt" att vilja föda barn åt en annan för att råda bot på sin fattigdom? Är det "fri vilja" att föda barn åt sin infertila syster för att man vill behålla en god relation till henne?

RFSL ger sig in på en närmast omöjlig väg när man å ena sidan förespråkar total frihet när det gäller sättet att bilda familj, samtidigt som man vill ge myndigheterna i uppdrag att kontrollera och godkänna individernas "fria vilja" när det gäller surrogatmödraskap. Det går tyvärr inte att både äta kakan och ha den kvar. Antingen förespråkar man frihet från restriktioner eller så inför man regleringar. Men hur reglerar man en graviditet utan att reglera den gravida människan?

Det krävs fortfarande att kvinnor upplåter sina kroppar för att människor ska bli till. Anledningen till varför kvinnor gör detta är lika många som kvinnorna och varje skäl kan ha flera bottnar. En har längtat i åratal och åkt utomlands för ensamståendeinsemination medan en annan blev på smällen av misstag eller kanske efter ett övergrepp. Om en kvinna som bär fram ett barn inte vill bli mor till det, kan hon i vårt land utan svårigheter adoptera bort sitt barn till en familj som mer än gärna tar hand om det. När det gäller surrogatmödraskap är själva grundidén att en kvinna ska upplåta hela sin biologiska varelse för att bära fram ett barn som hon inte själv vill ha. Det är här diskussionen måste börja. Bör samhället ha den sortens förväntningar på sina kvinnliga medborgare?

Män kan inte föda barn. Det kommer enbart vara kvinnor som förväntas ställa sina kroppar till förfogande. Därför blir det en jämställdhetsfråga.Vad kommer det att göra med synen på kvinnokroppen? Kommer vi att börja titta på kvinnorna i vår närhet med andra ögon, kommer de att förvandlas från vänner och släktingar till möjliga surrogatmödrar om det skulle visa sig att vi inte kan få egna barn? Hur säger man nej till en nära släkting eller vän som sörjer sin barnlöshet dagligen? Vilka kvinnor kommer att utsätta sig för graviditet för någon annans skull? Det är svårt att tänka sig att det blir medel och överklasskvinnor i första hand. Då blir det också en klassfråga.

I vår kultur tvingar vi sällan människor till någonting. Istället använder vi andra påtryckningsmetoder för att få medborgarna att anpassa sig till samhällets behov och krav. Det kallas kultur och socialt tryck. Redan idag står kvinnokroppen i vårt land under stort socialt tryck från kulturen. Kvinnor förväntas sminka sig, raka benen, hålla vikten och föda barn vid passande tillfälle åtminstone en gång i sitt liv, detta är den sociala normen som de flesta kvinnor kämpar för att nå. Bör vi dessutom utsätta kvinnorna för förväntningar på att de ska ställa sina kroppar till förfogande för samhället som surrogatmödrar? Jag tycker inte det. En graviditet är inget enkelt ingrepp som kan utföras under kontrollerade former på ett sjukhus, utan en mycket utdragen process som gravt påverkar själva livssituationen, alla kroppens funktioner och som även innebär en psykisk påfrestning i och med hormonpåslaget om inte annat.

Och hur ska man skydda barnet från surrogatmamman? Visst kommer de blivande föräldrarna att vilja kontrollera att surrogatmodern inte dricker, röker, snusar, har oskyddat sex eller beter sig på andra sätt som kan vara riskabla för barnet hon bär, som hon inte själv ska ta hand om. Vad ska det bli för konsekvenser om hon syndar?

Kvinnors kroppar är inga barnalstringsmaskiner som kan startas och stoppas när det passar samhället runt omkring. Och det är ingen mänsklig rättighet att kunna få barn, vilken sexuell läggning man än må ha. Friheten att bilda familj är aldrig obegränsad även om den är oreglerad. Det enes anspråk på frihet kan lätt bli den andres frihetsbegränsning. Levande människor av kött och blod kan nämligen aldrig bli fullkomligt fria.