Moderskap och oro: Seglivade medicinska myter

2011-04-01 | Helena Tolvhed padlock

FEMINISM

I en omfattande vetenskaplig studie vars resultat just publicerats i British Medical Journal befanns kvinnors känslor av stress och oro inte ha något samband med deras faktiska möjligheter att bli gravida. Forskarna bakom studien menar sig därmed ha vederlagt en seglivad mytologi som de beskriver som anekdotisk och som lett till att kvinnor uppmanats att slappna av och undvika stressiga livsförhållanden.

Helena Tolvhed är historiker vid Malmö högskola.

En internetsökning med sökorden bli ”gravid” och ”stress” ger en uppsjö av träffar på forum och bloggar, inklusive diskussionstrådar initierade av oroliga privatpersoner som ställer frågor av typen ”kan jag bli gravid trots mitt stressiga liv?”. Men det finns också gott om artiklar i både etablerade nyhetsmedier och livsstilsmagasin som förmedlar budskapet att stress påverkar möjligheterna att blir gravid på ett negativt sätt.

Löst baserat på mediciniska studier – bristfälliga sådana, om man får tro forskarna bakom ovan nämnda studie – har en mytologi uppstått och omhuldats inom den biologistiska diskurs som genomsyrar mödravården. Här har man slentrianmässigt talat sig varm för vikten av att stressa av för att öka chanserna till graviditet, exempelvis genom att hänvisa till det faktum att fler blir gravida på semestern (eller så kanske folk helt enkelt har mer sex på semestern?).

Mytologins räckvidd sträcker sig emellertid långt utanför den etablerade medicinens gränser. Där blir den en populär ”sanning” som bärs fram av kommersiella aktörer som internetforum, barn- och moderskapsinriktade livsstilsmagasin, livsstilscoacher och olika former av avslappningsindustri som saluför specialutformad yoga, ”mindfullness” och så vidare. Avkoppling från det stressiga yrkeslivet görs här till en vara att konsumera i ett köp- och säljutbyte.

Är då detta blott en olycklig missuppfattning, som råkat få eget liv genom människors barnlängtan? Det är inte nödvändigtvis riktigt så enkelt. För trots att den mediciniska vetenskapen traditionellt sett har gjort anspråk på exakta metoder och objektiv sanning har sociala fenomen – som exempelvis relationerna mellan könen – tenderat att färga av sig på tolkningarna av naturvetenskapliga rön. En titt på historien tydliggör att pseudovetenskaplig mytologi alltid har varit nära förbunden med samhälleliga maktrelationer.

Under inverkan av det sena 1800-talets socialdarwinistiska tankegods knöts rasbiologins hierarkier samman med könsdikotomin på så sätt att stora skillnader mellan könen påstods vara utmärkande för de högsta stadierna av (vit) civilisation. Härigenom stipulerades en särskild, ytterst kringskuren plats för den västerländska borgerliga kvinnan, som också representerade en ideal kvinnlighet. Hon skulle föra ett stillsamt liv i hemmet inriktat på att spara sina begränsade kroppsliga och mentala krafter för huvuduppgiften som mor och maka. Genom att föda och uppfostra nästa generations goda medborgare skulle hon fullgöra sin plikt inte endast mot maken – och manssamhället – utan även mot nationen.

Mot denna bakgrund bär talet om att stress – så förknippat med det moderna karriärsinriktade yrkeslivet – skulle minska fertiliteten ett oroande eko. Liksom på 1800-talet har kvinnor skuldbelagts för sina reproduktiva ”misslyckanden” och uppmanats till passivitet, idag med budskapet att ”satsa inte allt på det energikrävande arbetslivet, kvinna!”. Det är tänkbart att framtidens historiker kommer att blicka tillbaka på vår tid och i detta se en försåtlig form av sociokulturell disciplinering. En disciplinering vars genomslagskraft blivit så mycket starkare genom att den parats med tidstypiska individualistiska förklaringsmodeller och underblåsts av en livsstilsindustri med moderskap och barn som affärsidé.