Bara brudar - bara bra

2011-03-25 | Esmeralda Lohe padlock

KULTUR

FAKTA:

Bara Brudar en komikerstafett 8, 9, 10 mars 2011 kl 19.30 på Intima teatern Odenplan i Stockholm i anslutning till Internationella kvinnodagen.

Medverkande: Ann Westin, Anna-Lena Brundin, Haggan & Ludret (Sissela Benn & Emma Hansson), Zeid Andersson, Elina Du Rietz, Cecilia von Strokirch, Lena Frisk, Cilla Domstad, Biggan Lowén, Sara Andersson, Hanna Danmo och Emma Knyckare.

Salongen är fullsatt när Stand upföreställningen Bara brudar visar sitt tredje och sista framträdande på Intima teatern i Stockholm. En innehållsrik, sprakande tvåtimmarsföreställning med ett femtontal komiker av skilda åldrar, dialekter och bakgrund – både humorveteraner och nyare talanger – med det gemensamt att de är stolta tjejer som vågar bjuda på sig själva och med en självironi och en stark känna igen sig-faktor lockar publiken till skratt så tårarna rinner.

Det är vardagen. Det är livet. Det är sexualiteten. Miljötänkande och träning, livet med tonårsbarn, ragga på krogen, att vara ung, att bli äldre. Ann Westin sticker ut och gör ett härligt framträdande där hon med personlig stil tar upp de mest skilda ämnen, alltifrån fjärilssim (”Jag grävde mig ner mot bassängbottnen”) boktryckarkostens pergament av gethudar (”Skriva på getter! Fan där sprang han. Vem har lagt 500 getter i skrivaren?”) till vem som ska ta hand om den ökade mängden äldre (”Tänk veganerna! De fäller ner sänggrinden och säger ’Ni är fria!’ Och vi är senila så vi drar ut i skogen.”)

Bara brudar framförs i anslutning till Internationella kvinnodagen. Men tanken kommer för mig att varför inte ha en blandad komikergrupp med både män och kvinnor för firandet av den dagen? Samtidigt blir Bara brudar en chans att få ta del av kvinnliga komiker i främsta rummet i en bransch där de inte alltid är det.

Cecilia von Strokirch berättar om den ofta ställda frågan ”Hur är det att vara tjejkomiker” med svaret att ”Ja, jag vaknade på morgonen och var tjej idag igen. Jag tar min tjejdusch, äter min tjejfrukost och går ut genom min tjejdörr” och det lockar i hög grad till eftertanke om mannen som norm och kvinnan som undantag.

Att kalla humorn i Bara brudar manlig eller kvinnlig vore missvisande. Här finns anekdoter som kan gå under ”kvinnliga ämnen” (i brist på bättre benämning) såsom klimakteriet (Anna Lena Brundin) och det bakvända med onani och väggfasta duschslangar, (Cecilia von Strokirch) men det mesta i livet drabbar ändå oss alla och alla kan vi skratta åt det. Bara brudar bjuder på en mänsklig humor och gör det bra.