Kampen för rätten till abort - men en restriktiv abort?

2010-12-10 | Roxana Ortíz padlock

UTRIKES

Nicaragua har en av världens strängaste abortlagstiftningar. Innan abortförbudet fick kvinnan tillgång till en restriktiv abort, den så kallade terapeutiska aborten, som godkändes av tre läkare och en närstående. I dag finns det ett flertal nätverk som kämpar för att få tillbaka denna abort. Men varför handlar inte kampen om rätten till en laglig abort?

Fakta

Rätten till terapeutisk abort hade existerat i över 130 år i Nicaragua. Lagen tillät abort bara om tre läkare och kvinnans sambo eller närstående godkände denna. Tolkningen av den så kallade terapeutiska aborten var bred då den kunde omfatta kvinnor vars liv var i fara på grund av graviditeten, i fall av våldtäkt och om fostret var funktionsnedsatt.

Den 26 oktober 2006 röstade parlamentet för ett totalförbud. Den 9 juli 2008 började den nya brottsbalken att gälla. Enligt lag 641, artikel 143, står det att en kvinna som ger sitt medgivande för att genomföra en abort, riskerar mellan 1 och 3 års fängelse. En läkare som utför aborten riskerar mellan två och fem år och förlorar även sin läkarlicens. Det råder total abortförbud i tre länder i Latinamerika; Nicaragua, Chile och El Salvador.

Den internationella organisationen Ipas uppger att nicaraguanska sjukhus rapporterar in cirka 16 000 abortrelaterade fall per år. Av dessa uppskattas det att en till två procent är fall som hamnar under kategorin abort på grund av medicinska skäl. Men på grund av förbudet så får de inte tillgång till abort, även om deras liv är i fara. Enligt Ipas har 31 kvinnor dött sedan abortförbudet trädde i kraft. Deras liv hade kunnat räddas om de hade fått abort. Men siffran varierar - andra rapporter uppger att över 80 kvinnor har dött sedan abortförbudet infördes. Human Right Watch menar att problemet med abortförbudet är bland annat att detta påverkar kvinnornas tillgång till vård, då flera uppger att de är rädda att söka vård på grund av komplikationer efter att ha genomfört en gör det själv-abort. Enligt nicaraguanska brottsbalken kan en kvinna riskera mellan ett och tre års fängelse och en läkare upp till fem års fängelse samt indragen läkarlicens. Enligt UNICEF är osäkra aborter bland de fyra främsta orsakerna till mödradödligheten.

– Om vi tittar på sjukhusjournalerna från 2007 vad gäller mödradödligheten ser vi att åtminstone 14 av de 115 döda kvinnorna hade kunnat räddas om de hade fått tillgång till abort. Det var kvinnor som hade hälsoproblem redan innan de blev gravida och inte fick göra abort, säger Maria Teresa Ochoa, samordnerska för opinionsbildning och statliga policys på Ipas.

Maria Teresa Ochoa berättar att innan abortförbudet var det ett fåtal aborter som godkändes av en läkarkommission som bedömde om en kvinna var i behov av abort eller inte. Men att lagen kunde tolkas öppet då det var upp till läkarna att bedöma om till exempel en våldtagen flicka eller kvinna skulle få abort.

Det handlar om att säkra en grundläggande rättighet

Fundación entre Mujeres, med säte i nordvästra Nicaragua i staden Estelí, arbetar med kvinnor från landsbygden, med bland annat sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Organisationens koordinatris, Juana Villareinas, förklarar att de står enade med den nationella feministiska rörelsen för kampen för att återinföra den terapeutiska aborten.

– Utifrån vår analys av den politiska kontexten är det för oss en prioritet att kämpa för den terapeutiska aborten. När vi en gång har säkrat denna rättighet kommer vi att med större kraft kämpa för en förutsättningslös abort. Om vi inte ens har fått rätt till abort för att vårt liv är i fara, desto mindre är möjligheten att vi kan få rätten till abort, säger koordinatören för Fundación entre Mujeres, Juana Villareinas.

Villareinas är noga med att kampen för den terapeutiska aborten innefattar kampen om rätten till sin egen kropp och rättigheter över den. Hon menar att det är politisk kamp.

– Vår kropp är politisk, som staten och kyrkan vill ha kontroll över.

Marta María Blandón är en av frontfigurerna för nätverket ”Strategiska gruppen för avkriminaliseringen av den terapeutiska aborten”, där läkarförbund, enskilda kvinnoorganisationer och organisationer för mänskliga rättigheter ingår. Hon säger att kampen för en legal abort är rent av omöjlig i dag med tanke på omständigheterna. Blandón menar att abortförbudet är ett våld som själva staten utövar mot kvinnor.

– Det optimala vore att kämpa för den totala rätten till våra kroppar. Men om vi har förlorat den terapeutiska aborten som verkligen är ett minimikrav för kvinnors mänskliga rättigheter, ter det sig omöjligt just nu att bara tänka på att vi ska ha tillgång till en legal abort.

Hon får medhåll av Samira Montiel - ombudet för sexuell mångfald i Nicaragua och tidigare lederska för en lesbisk organisation.

– Vi måste först återställa rätten till terapeutisk abort, låt oss gå upp till det första trappsteget först för att senare prata om rätten till legal abort.

Men det finns de som arbetar mer aktivt för den legala aborten. Kvinnoorganisationen Colectivo 8 de marzo är en av dem. Kvinnoorganisationen ser den terapeutiska aborten som en åtgärd för att bevara kvinnors hälsa.

– Att kämpa för den legala aborten är en politisk kamp. Kampen för den legala aborten borde vara en permanent kamp. Vi vill att man lämnar våra kroppar fria, där vi själva fattar beslut över den, kvinnor kommer fortsätta fördriva foster oavsett om det är lagligt eller inte, säger Luz Marina Torres, lederska för organisationen.

Mödradödlighet minskar, men det befaras ett stort mörkertal

Enligt officiella siffror från hälsoministeriet minskar mödradödligheten i Nicaragua. År 2008 registrerades 66 döda kvinnor per 100 000 födslar år 2008, medan samma siffra år 2001 var 107. Enligt UNIFEM Nicaragua finns det dock stora mörkertal, och siffrorna är svåra att uppskatta.

– De officiella siffrorna visar att under de senaste åren har mödradödligheten minskat kraftigt, men det finns ett mörkertal som är svårt att uppskatta eftersom många kvinnor på landsbygden dör till följd av graviditeten på avlägsna platser där det inte finns vårdcentraler eller att dessa dödsfall inte rapporteras av deras anhöriga, säger Maria Rosa Renzi, koordinatris för UNIFEM.

María Rosa Renzi berättar att universitetet i León, som bland annat undersöker mödradödlighet, började notera att antalet döda gravida kvinnor på grund av indirekta orsaker ökade från och med år 2007. Det rapporterades att en av dessa orsaker var självmord genom bland annat förgiftning.

Enligt kvinnoorganisationen SI Mujer bidrar hälsoministeriet till mörkertalet, genom att inte registrera dessa kvinnors död som mödradödlighet.

– Hälsoministeriet registrerar inte gravida kvinnors självmord som mödradödlighet, och inte heller registrerar de kvinnor som dör på grund av aborter. De rapporteras som död på grund av till exempel förgiftning eller infektioner, säger Ana Maria Pizarro, lederska för kvinnoorganisationen och som bland annat forskar kring mödradödlighet och abort.

Maria Teresa Ochoa från Ipas menar att abortförbud lämnar ett stort antal kvinnor åt sitt öde.

– Om en till två procent av de 16 000 aborter som görs i Nicaragua var de som godkändes av en läkarkommission, då lämnar vi en rad kvinnor utan tillgång till abort som är i behov av det oavsett om det är på grund av medicinska eller andra skäl, avslutar Ochoa.