Slöjor som avslöjar

2010-12-03 | Edda Manga padlock

OPINION

Det måste finnas plats inom svensk feminism för kvinnor i niqab. Annars hamnar vi i en lika exkluderande föreställning om kvinnor i niqab som Sverigedemokraternas, skriver Edda Manga.

Nu har vi en integrationsminister som utan minsta skam går ut och säger att om diskrimineringslagen inte tillåter oss att diskriminera måste vi ändra den. Hans meningsfränder Sverigedemokraterna nöjer sig inte med detta utan vill avskaffa diskrimineringsombudsmannen på en gång. Förbudet mot niqab ska inte bara gälla i skolan utan i allt offentligt rum eftersom förbudets syfte är att ”upprätthålla en gatubild och en norm som är i samklang med ett svenskt och västerländskt samhälle, vilket är av stor vikt för att svenskar ska kunna känna sig hemma i sitt eget land”.

Hur tydligt kan det bli?

Obsessionen med att förbjuda niqab har ingenting att göra med pedagogiska problem eller någon av de pseudoskäl som det mumlas om. Det handlar om upprätthållandet av normer och de privilegier som följer av dem, skapandet av en nationell-västerländsk identitet och ängslighet för det egna främlingskapet. Och om konsten att utan större kostnader utbyta symbolisk bekräftelse mot potentiella röster.

I flera europeiska länder har populisterna lyckats fånga in feministiska röster med argumentet att förbud mot niqab utgör en jämställdhetsåtgärd. Men ojämställdhet försvinner knappast genom att ta bort den från synfältet? Däremot fråntar niqabförbud det fåtal kvinnor som använder plagget en del av deras civila fri- och rättigheter. Med andra ord innebär niqabförbud att en grupp av medborgare diskrimineras enligt lag.

Som om kvinnoförtryck var ett invandrarproblem! Som om sjuksköterskornas usla löner, överrepresentationen av män i de offentliga och privata beslutande organen och mäns dödliga våld mot kvinnor kunde åtgärdas genom att förbjuda niqab!

Från ett feministiskt perspektiv borde det vara självklart att kräva att de kvinnor i vars namn ett förslag föreslås konsulteras. Och att alla kvinnor får något att säga till om när man definierar jämställdhet. Det är inte ”vi svenska feminister” och ”de andra, kvinnorna i niqab” utan vi kvinnor som bor i Sverige och på olika sätt begränsas av könsordningen. Det måste finnas plats inom svensk feminism för kvinnor i niqab.

Annars hamnar vi i en lika exkluderande föreställning om kvinnor i niqab som Sverigedemokraternas. I deras rasistiska värld tycks de förutsätta att alla niqabklädda kvinnor är ”invandrare”. Vet de inte att den största gruppen av de som använder niqab i Sverige är ”svenska” konvertiter? Uppenbarligen finns det svenskor som inte delar Sverigedemokraternas föreställning om svenskhet. De är ändå svenska enligt lagens definition, och deras rätt att tycka och vara annorlunda utan att lida diskriminering skyddas än så länge av diskrimineringslagstiftningen och DO.