Omar Zaouri var rädd för att bli utvisad och flydde. Tungelsta IF och hans fosterfamilj vill ha honom tillbaka.

Tungelsta IF kämpar för att Omar ska få stanna i Sverige

2015-02-24 | Bella Frank padlock

SPORT

I nästan två år har Omar Zaouri varit en viktig spelare på och utanför plan i fotbollslaget Tungelsta IF i Haninge i Stockholm. Men förra fredagen försvann han i rädsla för att bli utvisad från Sverige. Nu är han på flykt någonstans i Europa. Men Tungelsta IF gör allt vad de förmår för att få honom tillbaka och samlar namnunderskrifter på nätet för att han ska få stanna i Sverige.

Det var för en dryg vecka sedan som Omar Zaouri försvann från sin fosterfamilj där han bott i två år och blivit som en storebror för Ulrika och Claes Månssons två barn. Omar Zaouri kommer ursprungligen från Marocko men har i snart två år spelat fotboll i Tungelsta IF:s P99-lag. För en vecka sedan fick tränaren Mikael Westlund en förklaring till varför Omar inte dykt upp på den domarutbildning som man hade arrangerat för killarna i laget. Omars fosterpappa Claes berättade då att Omar aldrig kommit hem efter att han gått till skolan. Omar som fått avslag på asylansökan i flera instanser kände att tiden höll på att rinna ut. Han är 17 år och visste att när han fyller 18 skulle han utvisas från Sverige. Han vågade inte riskera det och flydde i stället till hemlig ort. Nu befinner han sig någonstans i Europa.

– Det är så himla tragiskt att en 17-årig kille ska behöva fly så här. Han går i skolan och har fått godkänt i 15 av 17 ämnen, han har många kompisar och är mycket omtyckt. Nu riskerar han att bli misshandlad eller rånad för att han varit tvungen att fly, säger Mikael Westlund som några dagar efter att Omar försvann lyckades få kontakt med honom via sociala medier. Han har försökt få Omar att komma tillbaka:

– Jag har skrivit till honom att han måste komma hem, jag har sagt att ”vi löser det här” men han sa att han var rädd och att ”Sverige vill inte ha mig där. Om jag utvisas till Marocko dör jag”. Jag har grinat flera gånger när jag pratat med honom, säger Mikael Westlund.

Nätkampanj för Omar

Och såväl hans fosterfamilj och Tungelsta IF gör vad de kan för att sprida nyheten om Omar Zaouri och för att få Migrationsverket att ompröva sitt beslut och låta honom stanna i Sverige där han redan rotat sig. I förra veckan bildade Mikaels son, Niklas Westlund Facebookgruppen Låt Omar stanna på Facebook efter att ha skrivit ett inlägg om Omar: ”När vi fick reda på att Omar skulle utvisas så gick luften ur oss alla i laget, vi behöver den här glada killen kvar […] Vi fick aldrig chansen att säga hej då till Omar då han plötsligt beslöt sig för att dra av rädsla. Vi vill inte behöva säga hej då till honom, vi vill ha honom kvar här.” Sedan några dagar har det också dragits igång en namninsamling med samma namn som hittills fått ihop 558 underskrifter. Dessutom har man skapat hashtaggen #låtomarstanna.

Feministiskt Perspektiv har tidigare skrivit om hur idrott kan vara ett bra sätt för asylsökande eller nyanlända att komma in i samhället och förbättra sina svenskkunskaper, något organisationen Individuell människohjälp har tagit upp i rapporten Hjärtligt ovälkommen till föreningslivet. För Omar var fotbollen en viktig ingång. När han började i laget var han blyg och pratade svenska med svårighet. Men han blev snabbt en del av laget och lärde sig språket i samma takt, han har blivit lite av en clown som gillar att busa och är mycket omtyckt av sina lagkamrater. Sedan han försvann finns det ett tomrum i Tungelsta IF.

– Som fotbollsspelare är han helt underbar. Han jobbar i det tysta på fotbollsplanen men det är nästan ingen som tar sig förbi honom, han stoppar bollen, man förstår inte riktigt hur men ingen kommer fram.

Tungelsta IF.

– I dag när vi spelade så hörde man grabbarna skrika på plan ”kom igen nu för fan ni vet vem vi spelar för”. Det var för Omar matchen var i dag. Han betyder jättemycket för laget, säger Mikael Westlund som också berättar att Omars öde har spridit sig till andra fotbollslag och än bredare via sociala medier. Efter matchen på söndagen mot IFK Tumba kom motståndarlagets spelare fram och frågade hur det var Omar, de hade hört att han försvunnit och var oroliga för honom.

– Vi försöker göra vad vi kan för att hjälpa hans föräldrar. Han ska ju vara här hos oss, och gå i skolan och få slutbetyg.

”Blev som en storebror”

Omar Zaouris fostermamma Ulrika Månsson berättar att han kom till Sverige i december 2012 som ensamkommande flyktingbarn och att han efter att ha hamnat hos polisen och sociala myndigheter blev placerad hos dem som fosterbarn.

– Vi fick träffa varandra ett par gånger. Det kändes jättebra, säger Ulrika Månsson och fortsätter:

– Han har blivit som en storebror till barnen, han har gått till skolan varje dag, fått bra svenska, och han har spelat fotboll som han älskar mest av allt.

Ulrika Månsson berättar att Omars försvinnande kom som en chock för familjen, och att det även hos dem finns ett stort tomrum efter honom. Sedan hans försvinnande har hon haft kontakt med honom och han har berättat att det på det boende han först befann sig på fanns både droger och alkohol, att han inte kände sig trygg och har därför flytt vidare.

– Vi trodde inte att han skulle fly, däremot vet han ju att han inte får uppehållstillstånd i Sverige så vi har planerat att han ska komma till Marocko på ett bra sätt. När man är över 18 hamnar man hos polisen, så vi har peppat honom att försöka ordna det så bra som möjligt även om vi hade velat ha honom här i Sverige. Vi har inte fattat att det aldrig var ett alternativ för honom och det är jobbigt. Han förklarar att han har flytt för att han ska hinna få ett uppehållstillstånd i annat land i Europa, säger Ulrika Månsson som dock vet att det kommer att bli väldigt svårt för honom.

Fotbollen har varit viktig för honom, kan du berätta om det?

För honom är fotboll allt, det kommer som nummer ett på hans lista. Han har dels tittat mycket på matcher, dels tränat. Även när han är sjuk med feber och halsont vill han i väg till träning. Om vi någon gång hamnat i argumentation så är det över det, att han inte kan träna när han är sjuk. Men han vill alltid träna för fullt och satsar stenhårt på fotbollen. Den betyder jättemycket för honom, så fort man talar om fotboll så lyser han upp. Han har spelat mycket fotboll med vår son, så fotbollen är hans liv. Och det är en sak han sagt till mig: ”Du måste komma och lämna mina fotbollsskor.”

”Polisen gör inget”

Nyligen har boken De förlorade barnen uppmärksammats på nytt, en bok som tar upp problemet med att polisen inte aktivt söker de omkring 800 flyktingbarn som har försvunnit de senaste åren i Sverige. Ulrika Månsson säger att hon känner igen bilden. Då de ringde polisen efter Omars försvinnande hände inget:

– Ja, så är det, när vi efterlyste honom så gjorde de ingenting. De resonerar så när någon gett sig av frivilligt. Men det är ett barn som är därute...jag kan inte tänka mig att de hade gjort likadant om det varit min tolvåring flicka som var försvunnen, säger Ulrika Månsson som säger att den kampanj som bedrivs för Omar på sociala medier betyder mycket.

– Det är viktigt för Omar, han ser att många stöttar honom. Sedan får man se vad det kan innebära men rent psykologiskt betyder det jättemycket för oss som är nära. Hans tränare sa att han ska med till Barcelona när laget ska dit. De är helt fantastiska. Vi var där förra tisdagen och berättade för laget, och det var tungt. De i laget är ju lika gamla som Omar och kan ju sätta sig in i hur det är att vara på flykt.

– Det är för jäkligt att han inte får stanna, han har ju gjort allt och har verkligen visat från början att han vill, lärt sig språket och tagit skolan på allvar, säger Ulrika Månsson som dock hoppas att det finns en chans att få Migrationsverket att ändra sitt beslut.