Bild: Katarina Rosengren Falk

Fempers kultur tipsar

2013-05-10 | Katarina Rosengren Falk padlock

KULTUR

I dag lördag, den 11 maj, genomför Rebecka Andersson ”Nolli Sthlm” på restaurang Tranan, vid Odenplan i Stockholm. Från klockan 12 ända till klockan 12 nästa dag sitter hon och tecknar sina upplevelser och intryck i ett av restaurangens stora fönster.

En späd kvinnokropp sitter bakom ett stort skrivbord i ett dunkelt rum, mitt i Stockholms city. Skyltfönstret där Rebecka Bebben Andersson har ställt upp skrivbordet från sin ateljé den här gången vetter ut mot en januarikall gata på Östermalm. Folk går förbi i rask takt, några stannar till ett slag, läser texten i fönstret som berättar att det är konst som är i görningen, går vidare. Kvar sitter en ensam kvinna, djupt fokuserad på det stora vitt pappersark som hon omsorgsfullt fyller med sina fantasier. Det är en märklig känsla att lämna den kylslagna platsen. Jag vet ju att den unga kvinnan befinner sig inomhus, men att gå därifrån innebär också vetskapen om att hon kommer att bli ensam kvar under en stor del av vinternatten. I ett helt dygn ska hon sitta där, under sitt performance ”Nolli Sthlm” som har framförts på en handfull platser i och runtom Stockholms innerstad nu.

”Nolli Sthlm” skildrar skickligt hur en ung kvinna upplever sin rörelsefrihet i det offentliga rummet. Teckningarna avbildar hennes inre liv och den så kallade Nollikartan, som är ett redskap som används inom arkitekturen, projiceras på en av väggarna under tiden beskriver ett slags yttre förutsättningar. Genom att det är Rebecka Andersson själv som har skapat kartan finns inga tydliga gränser mellan den fysiska platsen och hennes kropp och fantasier. Efter hand som tiden går blir bilden av innerstaden allt mörkare. Plats efter plats som inte längre känns trygg släcks ner. Under småtimmarna är hela kartan mörk. Rebecka Andersson blir ofta rädd under sina framträdanden, men hon tecknar vidare.

Det är svårt att tänka sig ett verk som mer intellektuellt intrikat och samtidigt visuellt tydligt gestaltar den så kallade våldtäktskulturen. Den som får kvinnor att anpassa sitt utseende och beteende efter det ständiga, påstådda hotet om sexuellt våld. ”Nolli Sthlm” visar upp de vidriga föreställningar vi alla i varierande grad är en del av om att unga kvinnor måste ta ansvar för omgivningens kvinnohat, vara försiktiga, begränsa sig, sitt beteende och rörelsemönster för att skydda sig mot mansvåldet. Att betraktaren genom kartan och mötet med den sköra kroppen i skyltfönstret får uppleva skräcken, mörkrädslan, ångesten och internaliseringen för upp verket på en hög konstnärlig nivå.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att Feministiskt Forum äger rum på ABF-huset den 11 maj. Förutsättningarna för en fantastisk feministhelg i Vasastan kan inte bli bättre. Det är bara att gratulera alla som har möjlighet att närvara, och hoppas på fler tillfällen, i Stockholm och annorstädes.