Excellenssatsningen missgynnade kvinnor

2011-01-07 | Katarina Andersson padlock

INRIKES

Säg att vi vill att Sverige ska bli en framgångsrik sportnation, då satsar vi ju på ungdomarna, vi ger inte pengar till dem som redan är bäst. Det säger Agnes Wold, som är en av författarna bakom rapporten Hans Excellens.

I regeringens forskningsproposition 2000/01:3 grundlades idén om stöd till strategiska forskningsmiljöer, med syftet att stärka Sverige som forskningsnation. Propositioner anno 2002 och 2004 föreslog att 10 miljarder kronor under en längre period skulle gå till särskilt betydande, så kallade excellenta, forskare inom teknik, naturvetenskap och medicin. Några av de största finansiärerna är Strategiska Stiftelsen, Vetenskapsrådet, Formas och Vinnova. 87,3 procent av satsningarna har gått till män.

Sedan tio år tillbaka präglas den svenska forskningspolitiken av satsningar på starka forskningsmiljöer, med forskare som anses ha potential att bli världsledande inom sitt område. Anslag i miljardklassen ska ge de excellenta forskarna arbetsro.

Förväntningarna har emellertid kommit på skam, på flera sätt. I mitten av december presenterade Delegationen för jämställdhet i högskolan (DJ) två rapporter som undersökt hur excellenssatsningarna har påverkat jämställdheten. Deras slutsatser visade att systemet missgynnar kvinnor och inte heller höjer kvalitén på forskningen.

Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet, är en av författarna till rapporten Hans Excellens: om miljardsatsningarna på starka forskningsmiljöer. Hon är kritisk till den ursprungliga tanken med hela upplägget:

– Det vet alla forskare, att forskningen bedrivs i små och medelstora miljöerna och den blir inte bättre för att man tillverkar gigantiska nätverk. De som får excellenscentra har redan mycket pengar - frågan är om de jobbar bättre för att de får ytterligare tio miljoner per år. Just kvalitet har varit ett ledord och då har andra faktorer, som jämställdhet, blivit underordnade, under förevändningen att Sverige inte får halka efter i den internationella konkurrensen.

Men Agnes Wold menar tvärtom att konkurrenskraften försämras då så mycket pengar låses i enskilda projekt.

– Om man tittar på hur ofta forskarnas artiklar citeras, som i vår värld är måttet på framgång, så kan se att citeringsgraden i de flesta fall sjunker efter att man tilldelats de gigantiska excellensanslagen. De var framgångsrika innan, men de blir inte bättre av att få dessa stora anslag.

Tillsammans med bland andra Birgitta Jordansson och Ulf Sandström har Agnes Wold studerat de sökandes faktiska kompetens för att försöka komma fram till vad snedfördelningen beror på. I genomsnitt erhåller kvinnliga forskare 12,7 procent av excellensmedlen. Men excellenssatsningarna lockar knappast kvinnor att söka - de utgör bara 15% av dem som söker - och Agnes Wold tror att det kan ha att göra med annonsernas utformning, att de genom ordval som ”starka ledare” signalerar, möjligen omedvetet, att det är män som efterfrågas. Det kan jämföras med att 30 procent av de sökande till Vetenskapsrådets utlysningar inom medicin är kvinnor. De som ändå sökt sig till de excellenta satsningarna har i flera fall fått konstatera att de blivit utan bidrag till förmån för män med sämre meriter, till exempel Helena Edlund, professor i molekylärbiologi, som DN skrivit om (15/12). Att ansökningarna bedöms av internationella expertgrupper som ofta består av äldre män har troligen också varit till kvinnornas nackdel.

En annan konsekvens av satsningen är att det tar pengar från andra grupper, eftersom ett universitet som tilldelas excellenspengar krävs på motfinansiering av ungefär samma storlek som bidraget.

I praktiken innebär det att pengar tas från kvinnliga forskare och ges till manliga forskare på excellenscentra. Att de stora summorna skulle ge forskarna ro att göra det de är bäst på tycks inte heller stämma, enskilda forskare och grupper har samlat på sig ackumulerade bidrag som de inte hinner göra av med. Med de kriterier som ställs – starka nätverk till exempel – så hamnar pengarna ofta hos forskare som redan är framstående och kanske har sina bästa år bakom sig, men de har ett stort kontaktnät som gör sig bra i ansökan. På så sätt konserveras gamla arbetssätt och mönster.

– I andra branscher skulle man aldrig agera på det här sättet, säger Agnes Wold. Säg att vi vill att Sverige ska bli en framgångsrik sportnation, då satsar vi ju på ungdomarna, vi ger inte pengar till dem som redan är bäst. Likaså om vi vill satsa på en innovativ industri, då ger vi inte pengar till Volvo.

Delegationen har också presenterat en fallstudie under Gerd Lindgrens ledning, där tre avdelningar som fått excellensmedel har observerats av tre yngre forskare.

– Nätverken visar sig vara det som betyder mest, säger Gerd Lindgren, professor i sociologi vid Karlstads universitet. Forskarna själva pratar inte om excellens utan det som räknas är att publicera sig och upprätthålla internationella kontakter, och det går åt oproportionerligt mycket tid till det senare.

Nätverken är av tradition mansdominerade och i denna homosociala miljö tenderar män att välja andra män. Satsningar som dessa skapar konstruerade miljöer, menar Gerd Lindgren, och garanterar inte på något sätt att de bästa forskarna är de som får pengar.

Den 12 januari överlämnar DJ sitt betänkande till regeringen.