På torsdagen rapporterade Ekot i Sveriges radio att en riksdagsmajoritet är för att införa ett tredje juridiskt kön som innefattar icke-binära personer, det vill säga personer som inte identifierar sig som kvinna eller man. Fler könsvariationer kan inkluderas, exempelvis transpersoner där den upplevda könsidentiteten är flytande mellan eller bortom binärt kön och intersexpersoner som föds med en blandning av anatomiska könsbestämmande faktorer, exempelvis kromosomer och hormonuppsättning.
Vad händer med Jämställdhetsmyndigheten, Jämy – och jämställdhetspolitiken – om fler könsvariationer erkänns? Både politik och myndighet baseras på en binär könssyn. Den kan också betraktas som heteronormativ i bemärkelsen att kvinnor och män förväntas förhålla sig till varandra när det gäller såväl den individuella sexualiteten som det strukturella lönegapet.
Om en lagändring sker kan myndigheten få problem. Konceptet jämställdhet i sin nuvarande form kan kännas passé. Det kan också bli tvärtom; att politik och myndighet förstår att se potentialen för att utveckla och vidga jämställdheten.
Jag skrev i måndags att invigningen av Jämy var en upprymd tillställning – Äntligen! var nyckelordet för dagen. Den beskrevs som unik i världen – en sanning med modifikation. Australien, till exempel, har en myndighet för jämställdhet i arbetslivet. Storbritannien har en kommission för jämlikhet och mänskliga rättigheter där jämställdhet är ett bland flera jämlikhetsområden, andra är socioekonomi och ras/etnicitet.
Äntligen-känslan betyder inte att feminister kan slå sig till ro. Förvaltning är inte samma sak som förändring. I bästa fall resulterar en progressiv politik och förvaltning i faktiska förändringar till det bättre. Men de kan också cementera och upprätthålla rådande maktstrukturer – allt förblir som det varit. I sämsta fall kan kan de försämra för människor. Det har bland annat skett på välfärdsområdet. Försäkringskassan exempelvis har fått, eller tagit sig, en alltmer obehaglig kontrollfunktion.
Riktigt bra med Jämy är att det går att granska jämställdhetsområdet på ett enklare sätt än tidigare. Det har varit svårt att överblicka då ingen systematisk uppföljning har gjorts. FN-kommittén som bevakar hur kvinnokonventionen efterlevs har i decennier klandrat Sverige för bristen på en institution som kan bevaka hur politik och insatser på området fungerar.
En faktor att räkna med är att statliga förvaltningar styrs av en maktelit. I Landsorganisationens (LO) rapportserie om makteliter kallas denna grupp för byråkratisk elit. Jämy är en expertmyndighet och de som jobbar där är högutbildade. De utgör en meritokrati, en slags aristokrati av experter. Eliter kan ha dålig verklighetskontakt.
Jag retar mig på att jämställdhet görs till ett ekonomiskt nyttoinstrument, att den ska främja tillväxten. Flera av talarna på invigningen lyfte fram detta på ett sätt som förde tanken till att jämställdhet behöver legitimeras med det argumentet. Jag ser jämställdhet främst som en fråga om mänskliga rättigheter, rättvisa och demokrati. Det handlar om människosyn och om hur makt och resurser fördelas i ett samhälle.
Jämy kommer sent i mandatperioden även om det är begripligt att det tar tid att inrätta en myndighet. Ändå skyndade regeringen på och inväntade inte riksdagens beslut. Vid riksdagens votering röstade Sverigedemokraterna nej, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna avstod sina röster. En befogad oro är vad som händer efter valet om den borgerliga alliansen bildar regering och Sverigedemokraterna har en fortsatt vågmästarroll – eller ännu värre hamnar i regeringsställning. Myndigheten kan skrotas – eller dess uppdrag omformuleras. Jämy behöver snabbt komma upp till bevis.
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Enligt Regnér (i samband med att Lena Ag presenterades som ny gd under hösten) är myndigheten säkrad via stöd från Liberalerna. Men uppdraget kanske kan omformuleras av ”sittande regering” oavsett?