Olika medier har rapporterat om att USA:s president Donald Trump överväger militära insatser i Venezuela. Återigen använder sig en president från Förenta staterna av hot om militärt våld för att återställa status quo i ett latinamerikanskt land.
USA:s president James Monroe utfärdade 1823 den doktrin som fastslog att Latinamerika låg under USA:s domän och skulle betraktas som dess ”bakgård”. Med Monroe-doktrinen som förevändning har supermakten i norr genomfört ett femtiotal olika typer av militära interventioner i form av rådgivning, utbildning av torterare, stöd till militära kuppmakare samt regelrätta militära invasioner, som kränkt flertalet av de latinamerikanska staternas suveränitet.
Dessa invasioner har oundvikligen alltid lett till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive restriktioner i de politiska och medborgerliga rättigheterna med tusentals försvunna, torterade, fängslade och mördade människor som resultat. Därför har de latinamerikanska folken ännu i färskt minne de katastrofala följderna av politiska och militära interventioner som olika regeringar i USA riktat mot regionen.
Trots demokratins återinförande under 2000-talet, fortsätter den latinamerikanska regionen, inklusive de nya generationerna, att påverkas av dessa våldsamma processer. Militärt våld från andra stater och den egna statens väpnade styrkor leder till en normalisering av våld i relationer, som sedan återspeglas i extremt höga siffror av patriarkalt våld.
Vi vill här påminna om att militärt våld från andra stater och den egna statens väpnade styrkor leder till en normalisering av våld överhuvudtaget. Något som sedan i sin tur leder till ökat våld i nära relationer, vilket drabbar särskilt kvinnor, hbtq-personer och barn. Vi är övertygade om att dagens kris i Venezuela kräver politiska lösningar. Därför oroas vi över det eskalerande våldet som olika aktörer uppmuntrar till, vilket drabbar Venezuelas folk. Vi reagerar starkt på de hot president Trump nu utfärdar och som tyder på att USA ännu en gång är beredd att inskränka ett latinamerikanskt lands suveränitet. Dessa hot fungerar som bensin på en redan brinnande brasa och förvärrar situationen, något som även andra aktörer från det civila samhället tolkar det som.
Några av oss drabbades av dessa våldsamma processer och flydde hit som konsekvens av dem. Vi har även hört om, eller bevittnat, svenska folkrörelsers solidariska inställning och reaktionsförmåga när USA till exempel bombade det vietnamesiska folket. Likaså när folkrörelserna fördömde USA:s medverkan i militärkupperna i Chile, Argentina och Uruguay på 70-talet. När svenska folkrörelsers fördömande av USA:s inblandning i konflikterna i Centralamerika under 80-talet. Och, inte minst, när cirka 75 000 människor från 25 städer – från Boden i norr till Malmö i söder – protesterade mot invasionen av Irak 2003.
Därför hoppas vi även denna gång kunna räkna med ett bestämt avståndstagande och fördömande av USA:s hotfulla ton och militära lösning på krisen i Venezuela. Vi feminister med bakgrund i Latinamerika vänder oss till svenska folkrörelser och ber dem att reagera på övergreppen även om de än så länge bara skett muntligt. Vi förväntar oss även att den svenska regeringen använder sin plats i FN:s säkerhetsråd för att på ett bestämt sätt kräva att USA:s regering upphör med sina hot och militaristiska planer mot Venezuela.
Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson Feministiskt initiativ
Carmen Blanco Valer, urfolkspolitisk talesperson Feministiskt initiativ
Alejandra Lozano, styrelseledamot Feministiskt initiativ
Myriam Gomez Latte, ledamot utrikesutskott – Skuggriksdagsgruppen Feministiskt initiativ
Soledad Quintana, styrelseledamot Feministiskt initiativ Uppsala
Blanca-Lilia Lozano, styrelseledamot Feministiskt initiativ Höör
Roberto Alonso DeLa Torre, medlem Feministiskt initiativ Uppsala
Andrés Esteche, styrelseledamot Feministiskt initiativ Stockholm
Paulina Torres Huaiquimil, Feministiskt initiativ Storstockholm Valberedning
Alvaro Zagal, styrelseledamot Feministiskt initiativ Stockholm
1
Följ oss
Gå till sidtoppen
Tack!