Cinemateket Live: Jane Campion
Familjerelationer, klaustrofobiska och på gränsen till osunda, och kärlekshistorier där parterna slits mellan åtrå och förakt. Det är teman som alltid har präglat Jane Campions filmer. ”Jag ville jobba med saker som jag själv tänkte på och sysslade med, och det var för det mesta relationer och kärlek och ... sex!”, har hon sagt om sitt filmskapande.
Den skruvade långfilmsdebuten Sweetie, skriven ihop med dåvarande sambon Gerard Lee, byggde på parets egna erfarenheter av att inte lyckas få till ett harmoniskt förhållande: En ung kvinna tragglar med en tvångsmässig relation samtidigt som hennes psykiskt sjuka och vilt utagerande lillasyster slukar allt känslomässigt syre hemma. Den dysfunktionella och excentriska förortsfamiljen återkom i Holy Smoke. Där tvingar en familj sin dotter att genomgå ett slags avprogrammering, vilket slutar med att det är den macho livscoachen själv som bryts ner, förförs och förnedras av sin adept.
Oavsett om hon skrivit manuset själv (vilket oftast varit fallet) eller inte, har Jane Campion, som växte upp i Wellington, Nya Zeeland, uteslutande gjort film med kvinnor i centrum. Inte nödvändigtvis starka och driftiga kvinnor, lika ofta utsatta och hunsade, men alltid komplexa och med en integritet och inre glöd som till slut gör att de exploderar framför kameran.
Det går att hitta en feministisk agenda i allt Campion har gjort. I tv-serien Top of the Lake (2013), där hon återigen skrev manus tillsammans med Gerard Lee, drog hon det till sin spets på ett både kraftfullt och humoristiskt sätt med Peter Mullans kriminella patriark på ena planhalvan och Holly Hunters guruliknande matriark på den andra.
Att Jane Campion började som bildkonstnär märks i allt från de surrealistiska, skeva miljöerna i Sweetie, panoreringarna över den regntunga strandremsa där Holly Hunter och Anna Paquin dumpas tillsammans med sina koffertar i Pianot till scenen där Abbie Cornish sjunker ner i ett hav av lavendel i Bright Star. I dag utgör hon tillsammans med Peter Jackson och Niki Caro den lilla grupp av nyzeeländska regissörer som växlar mellan att göra film på hemmaplan – det nyzeeländska och australiensiska landskapet har alltid varit ett bärande element i Campions verk – och i Hollywood och Europa.
Jane Campion tillhör också det fåtal kvinnor – fyra – som har nominerats till en Oscar för bästa regi. Men framför allt har hon gått till historien som den enda kvinnan, hittills, som har fått ta emot en Guldpalm i Cannes, för Pianot. Det har gett henne en motsägelsefull symbolstatus bland kvinnliga filmskapare som hon själv är måttligt förtjust i, eftersom hon i likhet med de flesta kollegor avskyr att definieras efter kön. Samtidigt väjer hon aldrig för att kritisera mansdominansen i filmbranschen, och det faktum att hon fortfarande är den enda kvinna som har vunnit.
Text: Karoline Eriksson, filmkritiker och magister i filmvetenskap
Söndag 26 april kommer Jane Campion till Cinemateket Live i Filmhuset, för att samtala med Jannike Åhlund om sitt konstnärskap och svara på frågor från publiken. Efter samtalet visar vi Liliana Cavanis Nattportieren, som Campion själv har valt.
När: 26 april 2015 15:00 - 26 april 2015 19:00
Var: Filmhuset, Borgvägen 1-5 / Stockholm
Arrangör: Cinemateket Stockholm
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Eva Schmitz - Jag vill bara hänvisa till min avhandling från 2007: Systers
Om Var Grupp 8 en feministisk organisation?
Abraham Adolfsson - Och härtill bör kanske sägas att jag är Finne och uppvuxen i
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Abraham Adolfsson - Ja, det är väl jättebra att ha ett intresse att ta till sig
Om #bildskolan 21: Att äta Den Andre
Per A.J. Andersson - Betalda övergrepp? Hmm… Brott ska lagföras, inte klumpas iho
Om Porr handlar om betalda övergrepp
Eva Annonssida - Finns ingen kärnvapen på marknadstorg.se
Om Nobels fredspris till kampanj för att avskaffa kärnvapen
gudrun tiberg - Hello nya Fempers nyheter! Underbart att allt blir tillgän
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Eva NIkell - Jag är definitivt med dig, även om jag tyvärr inte sitter i
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Barbro Frost - Radikala och bra synpunkter.
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Arina Stoenescu - Heja och tack för att ni finns! Glad första maj!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Frederick Lidman - Lite osäker på vad det här betyder i praktiken. Sidan femini
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
MEST LÄST