Klimatinitiativet riskerar reducera Fi till enfrågeparti

2021-02-01 | Kim Silow Kallenberg padlock

OPINION

”Feminism måste fortsätta att vara en ideologi som styr hur vi politiskt förstår samhället. Feminismen som ideologi måste styra även hur vi förstår klimatfrågan”, skriver Kim Silow Kallenberg i replik till Gudrun Schyman och Kristina Henkel.

I sitt svar på min artikel skriver Gudrun Schyman och Kristina Henkel att vi är överens om att Feministiskt initiativ har den bästa klimatpolitiken och att den feministiska analysen fortsatt ska vara ledande i klimatarbetet. Jag är dock inte säker på att vi är överens. Det finns inte heller någonting i Schymans och Henkels svar som övertygar mig om att Klimatinitiativet är något annat än signalpolitik och fernissa. Jag fortsätter att efterfråga vilket innehåll det är som Ki-förespråkare menar sig sakna. Jag är också fortsatt övertygad om att förslaget – om det går igenom – kan skada mer än gynna Fi och klimatpolitiken.

Som aktiv i Fi har jag kontinuerligt behövt bemöta påståendet om att vi är ett enfrågeparti. Jag har bemött det genom att förklara att feminism inte är en fråga utan en ideologi. En feministisk analys kan tillämpas på alla politikområden. Feministiskt initiativ är också unikt i sin intersektionella feministiska analys, som strävar efter att förstå orättvisor utifrån fler faktorer än kön och agera politiskt utifrån den analysen.

Jag menar att förespråkare för Klimatinitiativet bidrar till att reducera Fi till ett enfrågeparti. Ni gör samma sak som våra meningsmotståndare, om än med goda intentioner. Ni reducerar feminismen till en fråga som vi nu kan byta ut mot en annan fråga. Feminism måste fortsätta att vara en ideologi som styr hur vi politiskt förstår samhället. Feminismen som ideologi måste styra även hur vi förstår klimatfrågan.

Jag har redan tidigare varit tydlig med att jag anser klimatfrågan vara en av de viktigaste frågorna i vår tid. Det står jag fast vid. Men det är inte bara positiva politiska krafter som sätter klimatet i förgrunden för sina politiska strävanden. Vid sidan av den ekofeminism som jag tänker att Fi måste fortsätta att förespråka finns också ekofascism och andra destruktiva krafter som vi inte vill öppna upp för.

Ni tänker kanske att risken är liten att någon av de som till lika delar vurmar för naturen som för nationalstaten någonsin ska rösta på Fi – eller Ki, om ert förslag går igenom. Men om klimatfrågan och inte den feministiska ideologin sätts i första rummet – hur ska vi kunna vara säkra på det?