En sen kväll vid matbordet sitter jag med en skara kompisar och småpratar. Vi kommer in på den bristande sexualundervisningen i grundskolan och en av mina vänner frågar en annan om de ens hade någon. Vi kommer snabbt in på hur cis-heteronormativ undervisningen varit, och hur hbtq-personer (om och när vi väl kom på tal) var några som omöjligt kunde tänkas existera i klassen.
Vi minns tillbaka och finner en frånvaro. En tom stol bland skolbänkarna i undervisningen. På stolen skulle det ha suttit en transperson, men det gjorde det inte. Vi minns könssjukdomar och kromosomer, men vi minns inte att man någonsin ifrågasatte begreppet kön. Vi minns inte att någon sa att biologiskt kön är uppbyggt av flera faktorer, att det finns folk som inte känner att de tillhör det kön de blivit tilldelade vid födseln, att det finns de som inte kan leva lika bekvämt i sina kroppar som de flesta andra.
Debatten kring transpersoners rätt och existens är en del av vår tid. Den har länge funnits, men nu syns den allt mer. Vi har radikala sidor åt båda håll som tror sig kunna neka transpersoners erfarenheter, och som använder biologin som sitt främsta argument. Men tänk om det är vi transpersoner som egentligen borde lyfta biologin till vår fördel? Tänk om vi kunde få människor att se bortom den binära norm vi lärt oss och istället se vad människokroppen faktiskt är. Tänk om vi kunde skilja på det biologiska och det socialt konstruerade.
Vi har kromosomer, vi har hormoner och vi har könsorgan. Men så har vi också vårt medvetande och vår vilja. Vår vilja att få ta del av samhället som alla andra, vår vilja att ha sex*, bada, klä oss, sitta, stå och leva utan att känna det extrema obehag som kallas könsdysfori. Vår vilja att få finnas.
Istället får vi dokumentärer (med bristande källor ”host, host”), debattartiklar av allt från läkare till aktivister och uttalanden från en författare som många unga transpersoner växt upp med som förebild men som nu vänder dem ryggen. Vi får en debatt om transpersoner där transpersoners egna röster väger minst. Var har vi brustit någonstans? Varför får människor inte bara vara som de är? Varför ifrågasätts människors behov?
Finns det någonting vi missade när vi lärde oss om kön? Uppenbarligen. För om allt hade varit frid och fröjd hade jag inte behövt skriva den här artikeln. Transpersoner finns och bör mötas med lika mycket respekt som någon annan. Inte hat. Allt för många behöver ställa sig frågan om det verkligen är transkvinnors fel att ciskvinnor blir sexuellt trakasserade. Allt för många behöver ställa sig frågan vad det egentligen skulle skada att införa ett tredje juridiskt kön för de som vill ha det. Allt för många borde ställa sig frågan om det verkligen är könstillhörigheten vi ska ifrågasätta, snarare än könsnormerna.
Vi har ett helt samhälle som svikit de som inte passar in i föreställningen om vad kön är. Min förhoppning är att yngre transpersoner ska kunna växa upp och bli accepterade av omvärlden såsom transpersoner inte blir i dag. Men då krävs det att vi ifrågasätter vad vi tror oss veta och kunna.
Vi behöver också en undervisning som vågar ta upp frågan om kön, och inte bara graviditet och preventivmedel. För jag vill att det en dag ska sitta en annan ung transperson vid ett köksbord med sina vänner och prata om något mer positivt istället.
MEST KOMMENTERAT
”Bulletin är en uppgörelse inom högern. Frågan är vem som kommer att säga emot?” Anna-Klara Bratt om ...
Än är det sista ordet inte sagt om Märta Tikkanens författarskap. Den slutsatsen drar Anna Remmets e ...
SENASTE KOMMENTARERNA
Om Ord med sprängkraft
Om Om Bulletin får bestämma åker nejet tillbaka till högern
Om Svart bok över EU:s våld mot människor på flykt
Om Cirkusen fortsätter – låt de unga som fastnat i kaoset stanna
Om När jojken tystnade
Om Brittisk hjälporganisation slutar med rasstereotyp PR
Om ”Inte i vårt namn”
Om Nej, klimathotet är inte vår viktigaste fråga för framtiden!
Om Socialistseger redan i första vändan av Bolivias presidentval
Om Har politiken abdikerat?
MEST LÄST
Wonsa, Sveriges största specialistmottagning för sexuellt våldsutsatta, tvingas stänga sina redan lå ...
”Dessa planlösa upplopp kan ses som ett passande avslut för en president vars gärning kännetecknas a ...
Avsaknaden av rätt vård för sexuellt våldsutsatta kan ge katastrofala följder som påverkar den som u ...
På måndagen presenterade Feministiskt initiativs framtidskommission en ny rapport som tar ett brett ...
Italien är ett av de värst coronadrabbade länderna i Europa. Det är också landet med den lägsta grad ...
Om livet i karantän, om covid-19 och den inhemska vårdsituationen, det så kallade nya saltsjöbadsavt ...
Den 7 januari 2011 utkom den allra första utgåvan av Feministiskt perspektiv. Chefredaktör Anna-Klar ...
”Budskapet som framhävs i de olika kapitlen och delarna i boken beskriver en kollektiv känsla som of ...
Feministiskt perspektiv fördömer domen mot fotojournalisten Raha Askarizadeh, som på grund av sin yr ...
Aborträtten är säkrad i Argentina efter decennier av kamp och historiskt beslut i landets senat med ...