Carmen Blanco Valer flaggar med wiphalan, symbol för många latinamerikanska urfolk, på People’s march i Stockholm 2017.

Bild: Greenpeace/Edward Beskow

Fem sekler av motstånd

2020-10-12 | Carmen Blanco Valer padlock

OPINION

”För oss som härstammar från överlevarna av de koloniala massakrerna är det omöjligt att ’glömma’ övergreppen, särskilt eftersom dessa fortsätter att ske”, skriver Carmen Blanco Valer med anledning av urfolkens motståndsdag.

Carmen Blanco Valer är urfolkspolitisk talesperson för Latinamerikagrupperna.

Den 12 oktober uppmärksammar urfolk på den amerikanska kontinenten Urfolkens motståndsdag. Det var en dag som denna för 528 år sedan som invasionen av kontinenten påbörjades och därmed började även urfolkens antikoloniala kamp.

Urfolk vill påminna omvärlden om att Columbus landstigning den dagen inte handlade om ”upptäckten” av en obebodd kontinent, såsom den eurocentriska historieversionen gör gällande. Det var inte heller ett respektfullt ”möte” mellan folk från olika kontinenter, utan en invasion som inledde den koloniala exploateringen av människor och blev början till ekocid, storskalig miljöförstöring.

Det koloniala intrånget ledde till att miljoner människor mördades för att inkräktarna ville ockupera urfolksterritorierna. Rasismen som användes för att rättfärdiga övergreppen och morden inledde också det symboliska förtryck som pågår fortfarande.

Ursprungsbefolkningen minskade drastiskt genom förtrycket och när inkräktarna fick brist på arbetskraft utvidgades det koloniala projektet så att även den afrikanska kontinenten drabbades. Människor kidnappades, förslavades och forslades med våld över Atlanten för att sättas i tvångsarbete.

För oss som härstammar från överlevarna av de koloniala massakrerna är det omöjligt att ”glömma” övergreppen, särskilt eftersom dessa fortsätter att ske. Till exempel kan vi inte bortse från fattigdomen, som är en konsekvens av över 500 års plundring av kontinenten och som särskilt drabbar urfolken i Nord-, Central- och Sydamerika.

Enligt en ILO-rapport är urfolkspersoner överrepresenterade bland de som försörjer sig på informella arbeten. Samtidigt tjänar de som har anställningar 31 procent mindre än övriga anställda. Särskilt drabbade av extrem fattigdom är urfolkskvinnor varav 7 procent lever på mindre än 1,90 dollar om dagen.

Men det är inte bara fattigdom och fattigdomsrelaterade problem som till exempel undernäring, undermålig boende, avsaknad av vatten och avlopp och tillgång till hälsovård som urfolkens liv påverkas av. Urfolk drabbas särskilt hårt även av våld, särskilt de som står i frontlinjen i försvaret av miljön riskerar att mördas under total straffrihet. Enligt en FN-rapport från juni i år mördas i snitt fyra miljöförsvarare från urfolken i Latinamerika per månad.

Urfolkskvinnor över hela kontinenten är dessutom extra utsatta för både rasistiskt och patriarkalt våld. Enbart i USA rapporterade en specialavdelning inom FBI att cirka 5 600 urfolkskvinnor och transpersoner ”försvunnit”, en siffra som enligt aktivister troligtvis är högre eftersom många familjer inte vågar anmäla.

I år, då pandemins epicentrum drabbar hela den amerikanska kontinenten, är urfolk särskilt utsatta eftersom många lever i regioner där det inte finns någon som helst vårdinrättning. Och de som lever i städerna är inte försäkrade. Därför finns risken att det som hände för över 500 år sedan upprepas, nämligen att miljoner urfolk dör på grund av virus och bakterier som tagits dit av de koloniala inkräktare, mot vilka urfolk saknar motståndskraft.

Coronaviruset har särskilt drabbat urfolk i Amazonas och än går det inte att se slutet på pandemin, som till och med skulle kunna innebära att vissa urfolk utrotas. I slutet av juli månad hade 677 719 personer smittats i Amazonas-området och cirka 20 000 dött av covid-19.

Likväl fortsätter urfolk, inte minst urfolkskvinnor, att försvara både sina territorier och sina kroppar. Detta bland annat genom att ta till förfädernas kunskap kring medicinalväxter som lindrar symptomen, även om den inte botar coronaviruset, och även genom att vitalisera det kollektiva sättet att stå emot angrepp av alla slag. Den kollektiva styrkan har varit ovärderlig i motståndet under dessa fem sekler.

Under dessa dagar förbereds diverse möten, webbinarier och aktioner på kontinenten som urfolken kallar Abya Yala. Syftet är att uppmärksamma motståndet och utbyta erfarenheter och kunskaper som banar väg för fortsatt kamp.