Feministisk initiativ – riksdagsparti eller påverkansorgan?

2020-07-18 | Aleksa Lundberg padlock

FEMPERSPODDEN/SPECIAL

I veckans avsnitt av Femperspodden tar vi reda på vad som egentligen hände med Feministiskt initiativ, det rosa uppstickarpartiet som tog sig hela vägen till EU-parlamentet och var nära att klara riksdagsspärren 2014, men som vid 2018 års riksdagsval var tillbaka på siffror kring en halv procent och i EU-valet 2019 förlorade sitt mandat.

— Folks åsikter förändrades mellan de två valen och vi vill inte bli ett regeringsparti till vilket pris som helst, menar Fi:s partiledare Farida al-Abani.

FEMPERSPODDEN/SPECIAL: Mellanvalsanalys med Farida al-Abani

Feministiskt initiativ väckte stor uppmärksamhet 2005 när de — med kända företrädare som Gudrun Schyman, Ebba Witt-Brattström och Tiina Rosenberg i spetsen — kom ut som nybildat politiskt parti med feministiska frågor i fokus.

De blev snabbt nagelfarna och kritiserade för att ha ett alltför spretigt budskap. Hur hänger feminism, klass och hbtq-frågor ihop, var det flera som undrade.

Även interna strider försvårade etableringen, inte minst när Ebba Witt-Brattström lämnade Fi och gick ut i medierna med en anklagelse mot Tiina Rosenberg, om att hon skulle ha kallat kvinnor som har relationer med män för ”könsförrädare”. Något Rosenberg starkt tillbakavisade.

2014 slog det rosa partiet alla tidigare rekord genom att ta ett mandat i EU-parlamentet, samtidigt steg medlemstalen från 1 500 till omkring 20 000 personer. I riksdagsvalet samma år gick det bättre än någonsin, 3,12 procent av väljarnas röster, närmare bestämt, vilket var att jämföra med tidigare val då man legat på omkring 0,5 procent.

Men några riksdags- eller utskottsplatser blev det inte, vilket man bara några månader tidigare varit övertygad om.

Under mellanvalsperioden låg Fi stadigt i opinionen på omkring två procent, vilket både företrädare och anhängare tolkade som att partiet nu hade en stabil väljarbas och att det snart var de rosas tur att äntra riksdagen.

I juni 2018 märktes dock de första tecknen på minskat stöd i opinionsundersökningarna. När valdagen väl kom blev tillbakagången ett faktum, Fi landade åter på siffror omkring en halv procent.

Året därpå samlade partiet endast 0,8 procent av rösterna i EU-valet och förlorade därmed sitt mandat i parlamentet.

Förändrat samhälle

Partiledaren Farida al-Abani tror att folks åsikter ändrades mellan valen 2014 och 2018.

— Vi märkte ju tydligt av en skillnad, intresset fanns inte på samma sätt längre. Samhället har ju förändrats på många sätt. Det fanns nog en rädsla för att SD skulle växa ännu mer, men folks åsikter tror jag också förändrades. Nu ses vi ju som naiva när vi förespråkar öppna gränser, men 2014 var folk med på den linjen.

al-Abani vill vara tydlig med att partiet också är självkritiska till hur man valde att hantera valrörelserna. Som exempel lyfter hon att man i för stor utsträckning litade på att stödet från 2014 skulle finnas kvar och tog för givet att partiet åter skulle vara skarpast i sociala medier.

Feministiskt perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt kommenterar partiledarens intervju för tidningen, hon hoppas att Fi ska stärka aktivismen och folkbildningsarbetet, två av de tre ben som partiet initialt ville arbeta utifrån, och inte satsa allt på parlamentarismen.

— Det är klart att det är skillnad på påverkansarbete och partipolitiskt arbete, så det vore intressant om man aktiverade folkbildningsarbetet och aktivismen mer. Det kanske är där man kan knyta tvär-feministiska kontakter, resonerar Bratt.