Ana Valdés.

Flera svartlistade företag på vapenmässan i Stockholm

2019-05-15 | Ana Valdés padlock

KRÖNIKA/FEMINISM

Kritiken mot Blackwaters metoder har följt företagets raketfart på börsen, i dag är de ett av de högst värderade företagen i branschen, konstaterar Ana Valdés i en krönika om de vapenförsäljare som samlats i Stockholm den här veckan för att marknadsföra sina produkter.

13-15 maj har flera av världens största vapenföretag samlats på Stockholmsmässan i Älvsjö för att marknadsföra sina produkter. Bland de medverkande finns flera vapenföretag som tillverkar kärnvapen och företag vars vapen används mot civila i kriget i Jemen.

Bland de företag som ställt ut där finns flera svartlistade företag, till exempel Babcock international, ett brittiskt företag som är centralt för produktionen av en ny brittisk flotta Trident atomubåtar. Babcock international finns med på Nordeas och Swedbanks listor över företag som bankerna inte investerar i, på grund av företagets inblandning i kärnvapenproduktion.

Mässan välkomnade också inköpare från Blackwater, världens största privata armé, grundad av den republikanske miljardären Erik Prince. Han är bror till Donald Trumps utbildningsminister Betsy DeVos och medlem av Trumps inre cirkel. Hans företag, som 2001 bytte namn till Academin, startades 1997 och blev snabbt anlitat av den amerikanska regeringen för att bland annat ta täten i kampen mot colombianska knarkbaroner.

Plan Colombia presenterades av president Bill Clinton år 2000 och gick ut på att träna colombianska poliser och soldater i terroristbekämpning och urbant krig. Amnesty international kritiserade redan då företagets metoder och colombianska politiker ansåg att företagets delaktighet i kampen mot knarket var en rimridå för att bekämpa de inhemska gerillorna, Farc och ELN.

Falsk flagg

Men det var inte bara i Sydamerika Blackwater agerade, redan 2003 fick de uppdraget att skydda amerikanska seniorofficerare och tjänstemän. Deras arvoden var på sexsiffriga belopp och vanliga soldater lämnade armén för att värvas av företaget.

De fick ansvarsfrihet och blev ”oberörbara”, ingen domare eller polis kunde döma dem. Den 16 september 2007 ändrades allt detta i det som skulle kallas för Nissour square massaker, där 17 irakiska civila sköts och mördades av Blackwaters legoknektar.

Fem vittnen intygade att vakterna sköt utan att ha blivit provocerade och att både civila och irakiska poliser fick springa för livet för att söka skydd. Fem av de anklagade vakterna anklagades och befanns skyldiga till mord och maktmissbruk i en rättegång i USA. Men domen ogillades av en högre instans och företaget betalade i hemlighet stora summor till offrens familjer.

Denna incident påverkade de diplomatiska relationerna mellan Irak och USA och Blackwater blev tillfälligt avstängt från landet. Men snart kom de tillbaka och bytte namn och opererade under falsk flagg. Kritiken mot deras metoder har följt företagets raketfart på börsen, i dag är de ett av de högst värderade företagen i branschen.

De är verksamma i Afghanistan och i Syrien och president Trump föreslog att de skulle ersätta de amerikanska soldater som ska lämna landet. Den israeliska tidningen Haaretz ser med oro på en sådan utveckling och varnar för konsekvenserna av att ”outsourca” krig i ett så känsligt område som Mellanöstern.

Militära manövrer

Nu har en grupp rika venezolaner samlat pengar för att bilda en armé av 5 000 legosoldater från Blackwater som kan gå i spetsen för en invasion av Venezuela. De är redan bekanta med området från tiden de var verksamma i Colombia och skulle säkert bidra till en allvarlig incident i Venezuela.

Men ingen är beredd att betala ett så högt pris, Nicolas Maduros rival om presidentämbetet, Juan Guaidó, missbedömde de venezolanska militärernas lojalitet mot Maduro och söker nu stöd från USA. Men i Trumps närmaste cirkel vill inte någon riskera en ny Vietnam. Det blir kanske Blackwater som får bli de som tar första steget.

Jag lärde känna en ung man från Peru i Baghdad. Han var en av de som skyddade hotellet där vi, internationella journalister, bodde. Alan Garcia, som hette som den avlidne peruanska presidenten, hade blivit anställd av Blackwater. Han längtade hem och ringde till mig flera gånger, vi utväxlade brev. Han ringde häromdagen och berättade att han nu var i Colombia, vid gränsen, och att han och hans förband deltog i militära manöver.

Jag frågade om de hade något med Venezuela att göra, han skrattade kort och sade: ”tro inte på allt vad tidningar skriver. Jag ringer om det blir någon ändring”.