Bild: Christin Sandberg

Isabelle Haak är svensk volleybolldrottning i Italien

2019-01-05 | Christin Sandberg padlock

SPORT

I Scandicci inte långt från Florens, bor Isabelle Haak, svensk volleybolls starkast lysande stjärna. Hon är 19 år och höger spiker i ett av topplagen i en av världens bästa ligor. 2018 gjorde hon 491 poäng och vann poängligan i Italien och innan dess hade hon även hunnit bli dubbel svensk mästare med Engelholm. Sverige saknade storstjärnan i söndagens EM-kval, det svenska landslaget föll mot Estland och missar därmed EM.

RELATERADE ARTIKLAR:

2018-10-29 | Drömstart för Isabelle Haak med 19 poäng i öppningsmatch

FAKTA/EM i volleyboll:

Sverige ingår i samma EM-kvalgrupp som Finland, Tjeckien och Estland. Isabelle Haak är uttagen till den svenska EM-kvaltruppen, men åtminstone en av matcherna krockar med en viktig match i seriespelet i Italien och hon kommer inte att spela med landslaget mot Estland under söndagen. Sverige spelar borta mot Estland den 6 januari och hemma (Stockholm) den 9 januari mot Tjeckien och Sverige måste vinna båda matcherna för att ha en chans att gå vidare. EM-kvalet inleddes i augusti år och avslutas nu i januari. EM-slutspelet spelas i Turkiet, Ungern, Polen och Slovakien och nytt är att 24 lag kommer att spela i slutspelet i stället för som tidigare, 16 lag. Då Sverige förlorade mot Estland missar laget också EM-slutspel.

Det är i mitten av november. Solen lyser i ett annars krispigt och lite blåsigt Toscana-väder, när ”La regina di Svezia” (drottningen av Sverige) som Isabelle Haak kallas här i Italien, dyker upp i sin vita italienska bil, efter ett styrketräningspass. Hon och laget, Savino del Bene, är tre veckor in i den nya säsongen.

– Det blir ganska många timmar att tillbringa själv mellan träningarna och matcherna under veckorna, säger hon.

– Men jag är ganska bra på att ta det lugnt. Jag har andra lagkompisar som är mer rastlösa och gärna vill hitta på något hela tiden, säger hon.

Trots sin unga ålder är det tredje året som Isabelle Haak är utlandsproffs. Efter att ha gått ett år på gymnasiet i Sverige reste hon till Frankrike för att spela ett år.

– Jag hade vunnit SM två år i rad med Engelholm, och kände att jag ville utvecklas som spelare och därför prova på att spela volleyboll utomlands, säger hon.

Med hjälp av mamman började de kika på möjligheter. Att det blev just Frankrike berodde på att Haaks pappa var fransman och hon fortfarande har en stor del av släkten där.

– Det blev naturligt att vi letade upp ett lag där, säger hon.

Storasyster Anna Haak spelar också volleyboll. Hon är i USA och kombinerar sporten med collegestudier.

I Frankrike fanns tränaren Carlo Parisi, som var den som rekryterade Isabelle Haak till Saviano del Bene i Italien, klubben hon nu spelar sin andra säsong för.

Mamma Anita Haak fanns med under det första året i Italien, säsongen 2017/2018. Men nu har Isabelle Haak gått klart gymnasiet på distans och mamma flyttat tillbaka hem till Sverige.

– Det är första gången jag bor själv, och det känns bra, bättre än vad jag kunde föreställa mig, säger hon.

Det är också första gången hon kan satsa på volleybollen utan att behöva tänka på skolan.

– Ja, jag tog studenten i somras och det känns så skönt att slippa ha skolarbetet hängande över mig hela tiden och bara kunna koncentrera mig på en sak, säger hon.

Isabelle Haak. Foto: Christin Sandberg

Foto: Christin Sandberg

Kontraktet med Saviano del Bene är på två år med möjlighet till förlängning ett år. Men framtiden vill hon inte tänka på såhär i början av den nya säsongen.

– Nu är det den här säsongen som gäller. Och vi har mycket att jobba med som lag.

Laget har inte hunnit spela ihop sig ordentligt. Många är nya och träningstiden tillsammans har varit mycket kort. De samlades för första gången tre dagar innan seriepremiären.

– Vi är inte samspelta ännu, utan måste fortfarande lära oss av varandra, säger Haak.

Dessutom ligger spelarna i ofas träningsmässigt.

De spelare som var med i VM i Japan har inte haft en ledig vecka sedan förra säsongen avslutades, säger Haak.

Italiens VM-framgångar har dessutom ökat publikintresset för sporten och köerna ringlar långa utanför hallen när det är matchdags.

Om målet för säsongen säger Isabelle Haak att hon satsar på att utvecklas som spelare och lyfta laget till en bra position.

På vilka områden är det då som Isabelle Haak med sina 194 centimeter behöver utvecklas?

– För mig handlar det mycket om att bli bättre på att göra rätt val i rätt ögonblick, det vill säga att snabbt välja rätt slag och riktning på bollen då det gäller, säger hon.

Förutsättningarna är de bästa. Italien har en av världens bästa volleyboll-ligor, framför allt håller lagen i den högsta serien en jämn nivå.

Och tränarna är många.

– Här har vi många tränare, som är med hela tiden, vilket gör att de ser alla spelare och kan hjälpa en på individnivå hela tiden, säger hon.

Isabelle Haak har i tidigare intervjuer sagt att hon i framtiden gärna skulle vilja spela i Turkiet eller Japan.

– Det skulle vara roligt att spela i Turkiet, men där liksom i många andra länder där volleybollen är stor som sport är det bara några få lag som är väldigt bra, säger hon.

På hemmaplan har Isabelle Haaks framgångar fått Sveriges olympiska kommitté (SOK) att satsa på det svenska volleyboll-landslaget. Målet är OS i Paris 2024 och Los Angeles 2028. Haak debuterade i landslaget redan som 14-åring.

– Framför allt handlar det om att vi ska bygga upp vår fysik. I stället för att göra ett visst antal armhävningar och andra fysövningar varje träning, maxar vi varje övning. Det har gjort att vi i princip har slagit personbästa hela tiden under de senaste träningsperioderna, säger Haak.

Tanken är att en bättre fysik ska lägga grunden för högre hopp och hårdare slag i framtidens landslag.

Men nu är det Italien och klubblaget som gäller.

I Italien har hon lärt sig att förstå italienska, men pratar inte så gärna. På fritiden umgås hon mest med de andra utländska spelarna.

Haak berättar att hon ställer tre-fyra alarm varje morgon.

– Det är en skräck att komma försent. Och jag vill absolut inte vara sen till en träning, säger hon.

Tränaren uppskattar inte heller försenade ankomster.

– Det är inte som i Sverige, där man oftast har en mer personlig och skämtsam relation till tränare, säger hon.