Den 25 november är det internationella FN-dagen mot våld mot kvinnor. Vi vill uppmärksamma dagen genom att berätta om hur det är att leva som kvinna i ett våldsamt förhållande.
Kvinnor som blir utsatta för våld från män blir utsatta för tortyr. Ofta är det inte de återkommande slagen som är värst, utan den ständiga anspänningen och att man inte vet när nästa slag kommer. Att leva i en sådan situation ger dessa kvinnor men för livet.
Ett exempel från verkligheten är beskrivningen av hur en ung kvinna dagligen levde med rädslan för sin förövare. Han hotade med att mörda hela hennes familj om hon inte gjorde som han sa. Hon fick ansvara för sin familjs liv samtidigt som den här mannen utsatte henne för övergrepp.
Vad gör det med en människa?
Det korta svaret är att det förstör och bryter ner henne. Efteråt blir hon som ett tomt skal. Mannen har oftast tagit ifrån henne allt som gjorde att hon var människa och hon måste börja bygga upp sig själv igen, från grunden.
Det långa svaret är att det i många fall leder till självskadebeetende och djup ångest och även till självmord. Detta är något som sjukvården i många fall inte förstår, att kvinnan lever i sitt eget hem i en tortyrliknande situation och att hon varje dag kämpar för sitt liv.
I samhället i dag behövs ökad kunskap för att förstå våldets betydelse för folkhälsan och vi inom kvinnojoursrörelsen bistår gärna med den. Låt oss ge ett exempel: Hur många av de kvinnor som är sjukskrivna för utmattningsdepression är egentligen utsatta för våld i hemmet? Det vet vi inte, eftersom det saknas forskning på vilka samband som finns mellan hälsorelaterade besvär och upplevelse av våld.
Att som barn tidigt i livet bli utsatt för något så grovt som våld från sin egen förälder, oftast från pappa, eller att bevittna att pappa slår mamma, gör att man kan få svårt att bilda djupare relationer när man är vuxen. Det gör också att man löper större risk att utsätta sig själv för självskada eller självmord i likhet med sin egen mamma.
Vad ska vi göra åt detta? Vi fyra kvinnojourer i Södertörns området har några enkla förslag:
Vi måste börja ha en holistisk syn på våld. Det vill säga; att se att det inte är en enskild företeelse när en kvinna får blåmärken utan att det påverkar hela hennes liv, hennes arbete och hennes framtid.
Ge inte pappor som utövar våld vårdnaden om sina barn. Om en man har utsatt sin fru och barn för våld så har han förverkat sin rätt som pappa.
Ge kvinnojourer och tjejjourer bättre och mer långsiktigt stöd så att vi på allvar kan jobba för en attitydförändring i samhället.
Vi vill också uppmana er som läser detta att kolla om er lokala kvinnojour gör något för att uppmärksamma den 25 november, och om den gör det, gå på deras evenemang och visa stöd för våra joursystrars hårda arbete så att de orkar fortsätta jobba för ett samhälle fritt från våld.
Tyresö kvinno– och tjejjour
Haninge kvinnojour
Huddinge kvinno– och tjejjour
Södertälje kvinnojour
Följ oss
Gå till sidtoppen
MEST KOMMENTERAT
SENASTE KOMMENTARERNA
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Om Rödgrönt ointresse för fred och nedrustning borde oroa många
Om Var inte målet att vi skulle jobba mindre?
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Om Feministiskt perspektiv öppnar arkivet och startar på nytt!
Om Ekis och slidan
Om Vi kan inte ha ett rättsväsende som tystar kvinnor
Om Institutet för mänskliga rättigheter placeras i Lund
Om Fel av Göteborgs stad att stoppa samtal om Burka songs 2.0
Om Män gynnas av aggressiv akademisk seminariekultur
MEST LÄST