För oss var det självklart att rösta nej till Ulf Kristersson

2018-11-15 | Annika Hirvonen Falk padlock

KRÖNIKA/OPINION

”Det som händer i Sverige nu händer i demokratier i Europa och resten av världen. Högernationalister och populister får fler väljare bakom sig. På några platser får de egen majoritet. På alla andra platser får de inflytande endast om andra partier ger dem inflytande”, skriver Annika Hirvonen Falk (MP), och konstaterar att antifeminism förenar.

Annika Hirvonen Falk är riksdagsledamot för Miljöpartiet och återkommande inrikespolitisk krönikör i Feministiskt perspektiv.

Det är dags att förbereda oss för en ny tid. En tid där argumenten handlar mindre om höger mot vänster och mer om konservatism mot liberalism. Mer om grönt mot brunt, kunskap mot grundlöst tyckande och där feminismen kommer att möta motstånd av en helt annan karaktär än på sistone.

Igår röstade vi nej till den mest konservativa och antifeministiska regering som presenterats i modern tid för Sverige. Allvaret gör att fingrarna darrar över tangenterna när jag skriver. Jag står här i mitten av det historiska vägvalet och det känns enormt. Alliansen och blockpolitiken bryts upp. Som gigantiska betongmurar som rivs. Det kommer ta tid innan dammet lägger sig och vi tydligt ser vad som kan byggas upp i dess ställe.

Ändå var det inte jag och mina miljöpartistiska riksdagskollegor som hade det svåra beslutet. För oss var det självklart att rösta nej till Ulf Kristersson som statsminister. Svårare inbillar jag mig att det var för de liberaler och centerpartister som de senaste dagarna blivit måltavla för den hat- och påverkanskampanj som bedrivits av högersvansen.

Och kanske också vännerna i näringslivet som önskat mindre skatt, mer rut och ny arbetsrätt. Samma gäller de kristdemokrater och moderater som varken lever i den naiva villfarelsen att SD:s stöd kommer gratis eller vill ge SD avgörande inflytande i varje viktig fråga.

Det som händer i Sverige nu händer i demokratier i Europa och resten av världen. Högernationalister och populister får fler väljare bakom sig. På några platser får de egen majoritet. På alla andra platser får de inflytande endast om andra partier ger dem inflytande. Gemensam nämnare för dessa partier på högerflanken är att de förenas i synen på invandraren som ett hot, förnekandet av kunskap och oviljan att agera för mänsklighetens överlevnad i klimatfrågan. De förenas också i antifeminismen.

I Norge förhandlas nu om regering mellan samma partier som Kristerssons regeringsunderlag i kammaren bestod av, nämligen högerkonservativa och nationalistiska populister. Den regeringen hade kunnat bytas ut, men i valet mellan kristen medmänsklighet och inskränkningar av aborträtten valde Kristerligt folkeparti att inskränka aborträtten. Ungerns regering vill förbjuda undervisning om genusvetenskap på universiteten. I Jair Bolsonaros presidentvalskampanj i Brasilien utgjorde antifeministiska inlägg det tredje mest delade ämnet online.

Debatten har tyvärr förflyttat sig i antifeministisk riktning även i Sverige. Jag dammar motvilligt av argumenten emot att min snippa ger mig överlägsna färdigheter i disk- och tvättmaskinskunskap… Samtidigt konstaterar jag att hoppet om en feministisk regering i Sverige lever än.