SD:s kvinnofientlighet liknar hedersrelaterat förtryck

2018-09-06 | Delvin Asran padlock

OPINION

”Hur kunde vi gå från #metoo till att ifrågasätta aborträtten? Hur kunde vi gå från att göra barnkonventionen till lag till att göra skillnad på barn och barn”, undrar Delvin Arsan, författare och jämställdhetsexpert.

Delvin Arsan är jämställdhetsexpert samt författare till boken De tystade rösterna och har arbetat med biståndsfrågor i 15 år.

Sverigedemokraterna (SD) vill återinföra ett förtryck mot kvinnor som påminner om det jag själv upplevt i hedersvåldsrelaterade strukturer och miljöer. Något som även fanns i Sverige för cirka 60-70 år sedan och som SD vill vrida tillbaka klockan till.

Vi lever nu i tider där kvinnans rättigheter inte längre är en självklarhet vare sig i Sverige eller i Europa. Detta i takt med att de högerextrema krafterna växer i allt snabbare takt. De med traditionella, konservativa och nationalistiska värderingar har alltid haft en sak gemensamt med religiösa fundamentalister: kvinnofientlighet och att aktivt försvaga kvinnans roll, frånta hennes frihet och kränka hennes rättigheter, sänka henne till en andra klassens medborgare.

Kvinnan ska, enligt dessa patriarkala gruppers värderingar, stå bakom mannen och inte vid sidan om. SD:s grundvärderingar som kränker kvinnors fri- och rättigheter påminner om de extremt religiösa krafterna i Mellanöstern där jag kommer ifrån och där jag även arbetat inom biståndet i motvind vad gäller kvinnors rättigheter och jämställdhet.

Vi vet och har redan sett hur förminskandet av kvinnans roll i samhället leder till ökad fattigdom, till mer våld i både hemmet och samhället, till fler analfabeter och enorma samhällsklyftor. Även den ekonomisk tillväxten påvkeras när hälften av landets befolkning paralyseras.

SD:s växande politiska inflytande leder Sverige mot normalisering av patriarkala värderingar, kränkning av mänskliga rättigheter och att jämställdheten begränsas. Något som även förändrar det svenska anseendet som en internationell demokratisk aktör i EU, FN och globalt, i synnerhet när det gäller jämställdhetsfrågorna.

Hur kunde vi gå från #metoo till att ifrågasätta aborträtten? Hur kunde vi gå tillbaka istället för framåt? Har folk tagit kvinnors rättigheter för givna eller glömt hur förtrycket smakar? Hur kunde vi gå från att göra barnkonventionen till lag till att göra skillnad på barn och barn? Är vi så mätta på demokratin i Sverige att vi vill uppoffra vår frihet för ett patriarkalt parti med kvinnofientliga värderingar och visioner?

Samtidigt är jag förundrad över hur lite de andra partierna faktiskt debatterat med fokus på jämställdheten. Det är kanske deras tystnad som gett SD andrum att kränka den feministiska kampen för jämställdhet och jämlikhet. Även om SD inte får avgörande inflytande efter valet, så har de redan slagit sönder något i den svenska jämställdhetsmodellen och blottat skörheten i vår demokrati.

En sak är i alla fall klart och det är att kvinnors rättigheter aldrig skall tas för givna. Det är en oändlig kamp. Inte minst i dag!