Jytte Guteland, EU-parlamentariker för Socialdemokraterna.

Barnen stärkte min övertygelse om jämställdhet i hemmet

2018-04-10 | Jytte Guteland padlock

EU-KRÖNIKAN/OPINION

”När jag var tonåring och nyväckt feminist försökte jag förtvivlat övertyga några nyblivna föräldrar om vikten av att de skulle fördela föräldraförsäkringen jämnt. De skrattade och sa att allt förändras när du själv blir mamma, då kommer du ha en annan syn på detta”, skriver Jytte Guteland (S) och konstaterar det blev tvärtom.

Jytte Guteland är EU-parlamentariker för Socialdemokraterna och återkommande EU-krönikör i Feministiskt perspektiv.

Den senaste tiden har jag allt oftare kommit att fundera över hur barnens ankomst förändrar livet. Hur det går från svartvitt tydligt till mer otydligt melerat när de gör entré. Hur det som tidigare kändes som fria val, allt mer börjar likna förutbestämd riktning.

Livet förändras med barn. Det är en sliten klyscha men ändock sann. Vissa saker är tydliga och allmänt kända redan från start: tidsbristen, svårigheten att kombinera jobb och hemarbete, de förändrade perspektiven. Annat smyger sig på mer subtilt. Åren går och plötsligt är man i landet där ”ät upp maten”, blöta overaller, datum på barnteckningar, städning och logistik dominerar. I landet där du måste hålla hög styrfart varje dag för att lyckas med de motsägelsefulla målen: glada, väluppfostrade, kritiskt tänkande, harmoniska, fritidsaktiva, hälsosamma, sociala barn, som ändå vågar gå sin egen väg. Fria från föräldrarnas förväntan.

Kursen på barnfärjan de första åren är lite diffus, men efter en tid känns den programmerad. Vem som skrev in resmålet vet ingen. I bästa fall hinner man diskutera med partnern för att gira förbi tydliga grund.

Plötsligt pågår det funderingar däruppe som känns väldigt vuxna, inte på det där enkla modeordsättet ”det krävs en vuxen i rummet” utan mer krävande existentiella. Vilket liv vill jag leva? Balansen mellan hem och jobb, var går den? Finns den? Hur mycket av självförverkligande vill jag stå för och vad är den bästa förebilden för barnen? Den som lever ut sina drömmar eller den som är närvarande? Jag inser att balans förmodligen är det bästa. Men hur fanken hittar man denna balans?

I alla dessa funderingar finns det en sak jag vet med säkerhet. Jämställd fördelning av barnuppfostran mellan föräldrarna är nödvändigt! Det var rätt då, det är rätt nu. I en förvirrad politisk tid utan tydliga svar är det skönt att med bestämdhet veta vad som är bra och rätt!

När jag var tonåring och nyväckt feminist försökte jag förtvivlat övertyga några nyblivna föräldrar om vikten av att de skulle fördela föräldraförsäkringen jämnt. De skrattade och sa att allt förändras när du själv blir mamma, då kommer du ha en annan syn på detta. Ja, jo allt förändrades. Men inte just detta! Min övertygelse om jämställdhet i hemmet tvärtom stärktes. Tack och lov har min man och jag har samma syn på detta. Det visste jag redan när resan startade. Kanske var det ändå vi två som programmerade barnfärjans resrutt och bestämde vart den ska. Tur i så fall, för nu hinner vi inte styra om.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.