Staten får inte bli demokratins största säkerhetshot

2018-02-07 | Sarah Nilsson Dolah padlock

OPINION

Sarah Nilsson Dolah är politisk sekreterare i Feministiskt initiativs säkerhetspolitiska skuggriksdagsgrupp.

Skicka in militären i förorten! Att Sverigedemokraterna (SD) talar om detta är inte en överraskning, men när statsministern inte kan utesluta sådana åtgärder så påminna jag om Johannes Anyurus dystopi i ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar”. I det fiktiva området Kaningården i Göteborg har invånarna reducerats till ”bara liv”: övervakade, utan medborgerliga rättigheter och konstant sedda som säkerhetshot utan någon som helst kontakt med resten av samhället. Gemensamt har de att de blivit ”Sverigefiender” - och de flesta är rasifierade.

Medborgarnas säkerhet är en förutsättning för demokratin. Säkerhet är också ett av de största hoten mot demokratin. I denna balansgång verkar våra partier nu ha tippat över på en farligt baktung väg. Det går att tala om det som en autoimmun kris: staten som ska skydda invånarna är den som i sig själv hotar deras säkerhet när invånarna själva börjar ses som hot.

Frågan är nu bara om svensk politik bryr sig lika mycket om allas säkerhet? De insatser som det skyltas med, från övervakningskameror till militär närvaro i förorten, är de till för att öka känslan av trygghet för alla eller bara för somliga? Röster från orten säger att många barn är rädda för polisen. De vittnar om en känsla av ett vi och dom, där polisen har skickats in för att hålla ordning på de som upplevs som ett problem. Var går då gränsen mellan misstänkt beteende, misstänkt utseende och ren och skär rasprofilering?

Biopolitisk säkerhet tillämpas på många platser i världen, framförallt på internationella gränser där kroppar som kan vara hotfulla övervakas och sållas ut. Rasprofilering sker hela tiden, eftersom man i jakten på terrorister och hot inte vill sky medlen. Men att bjuda in dessa metoder till den inre säkerhetsagendan och särskilt peka ut vissa områden, och låta debatten stanna där utan att fokusera på roten till problemen, är populistiskt och farligt. Det är när säkerheten får gå före politiken och den öppna demokratiska debatten som vi står inför det absolut största hotet mot vår säkerhet: hotet om att förlora demokratin.

Fi ser till den mänskliga säkerheten. Den säkerhet som värnar allas rätt till liv, trygghet, och frihet. I kampen mot kriminalitet och fattigdom fokuserar vi på roten till problemen som social orättvisa, ojämlikhet, skeva maskulinitetsideal och bristen på representation i de offentliga rummen. Vi kommer aldrig att sätta någons säkerhet framför någon annans. Vi står för de mänskliga rättigheterna först, och gör inga undantag för att främja populistiska vågor eller för att en quick-fix som i längden hotar att erodera hela vårt demokratiska system.