Backlash mot #metoo bygger på sexistiska stereotyper

2018-02-02 | Sholeh Irani padlock

EKONOMI

En backlash mot #metoo samlar kraft, med en kör av röster som hyser oro över ”överreaktioner” mot ”milda” överträdelser och hänvisar till hot mot sexuell frihet. Detta skriver Liesl Gerntholtz, chef för Human rights watchs avdelning för kvinnors rättigheter.

Artikeln Beware the #metoo backlash – it masks ugly lies about women, publicerades den 28 januari i Women’s enews.

Liesl Gerntholtz, chef för Human rights watchs avdelning för kvinnors rättigheter, bemöter i sin artikel den backlash som i vissa länder riktas mot #metoo-rörelsen. Hon menar att #metoo-rörelsen har genererat en tsunami av diskussioner och en höjd medvetenhet kring systematiska sexuella övergrepp och trakasserier på arbetsplatser. Det här är en rörelse som bygger på årtionden av aktivism utförd av feministiska rörelser och arbetarrörelser, påminner hon.

Motreaktionerna är, enligt Liesl Gerntholtz, huvudsakligen av två slag. För det första är det de uttalanden som gjorts bland annat i Frankrike, där det påstås att goda män kan bli oförtjänt straffade för anklagelser om sexuella trakasserier för sina för det mesta oskyldiga beteenden, vilket vore orättvist. För det andra är en del oroliga att metoo-rörelsen sätter stopp för det "roliga" som skapas av interaktionen mellan män och kvinnor.

Liesl Gerntholtz finner båda dessa typer av påståenden orimliga och absurda. Att många oskyldiga män skulle bli anklagade för mindre sexuella trakasserier och förlora sina jobb är osannolikt. Liesl Gerntholtz tar upp det dolda budskapet bakom dessa resonemang: "att kvinnor i själva verket bör stå ut med att få sina bröst klämda på, ta emot kränkande kommentarer, och även gå med på oönskade samlag, allt för att undvika att deras protester annars kan skada några bra killar runtomkring”.

Detta resonemang bygger på en osund stereotyp om att kvinnor ljuger om samtyckande sex så ofta att samhället måste hitta en lösning för att försäkra sig om att oskyldiga män är ordentligt skyddade, poängterar Liesl Gerntholtz.

Det andra argumentet mot #metoo, det vill säga ”allt det roliga som vi går miste om”, finner Liesl Gerntholtz särskilt upprörande eftersom, återigen, det bygger på ”stereotypen att kvinnor (särskilt feminister) inte kan ta ett skämt eller skilja mellan en man som gör någon klumpig felbedömning och en gärningsman. De menar att vi inte gillar tillfälliga förbindelser, kravlöst sex, ofarliga flörtar, eller lite ´kul´ vid kopieringsmaskinen”.

”Men #metoo rörelsen handlar inte om sex”, betonar Liesl Gerntholtz. ”Den handlar om det införstådda maktsystemet på arbetsplatsen, det vill säga vem har makt, vem som utövar den, och vem som lider på grund av brist på makt”. ”Det handlar om att visa hur denna maktobalans driver kvinnor ut från arbetsplatser, undergräver deras karriärutveckling, och hindrar dem från att konkurrera på lika villkor om jobb, avancemang och utbildning. Män har ingen inneboende rätt att flirta, kyssa eller tafsa på sina medarbetare. Kvinnor (och, antar jag, många män) i allmänhet går inte till jobbet för att engagera sig i sexuellt förspel, och de går verkligen inte till jobbet för att bli trakasserade, hotade eller diskriminerade”.