Bollihop med Marija Banušić till vänster, och Sahar Khalili och Ella Karlsson i orangea tröjor.

Khalili och Karlsson skapar idrott på tjejernas egna villkor

2017-12-08 | Bella Frank padlock

SPORT

I tisdags blev det klart att Sahar Khalili och Ella Karlsson som jobbar med Bollihop – fotbolls- och futsalsträningar för tjejer i Linköpings utsatta områden – har nominerats till Guldhanden, ett pris som delas ut av Sverige united.
– Villkoren för föreningsliv i utsatta områden är annorlunda än i andra områden, säger Sahar Khalili till Feministiskt perspektiv.

RELATERADE ARTIKLAR:

2017-12-05 | Sahar Khalili och Ella Karlsson nominerade till Guldhanden

2017-02-17 | Ilham Abdalla från Araby vann Sverige Uniteds Silverhanden

2017-02-14 | Fotboll som förändrar prisas på Sverige Uniteds gala

2015-12-15 | Flyktingtjejer tar plats på fotbollsplanen

Bollihop handlar om att bjuda in flickor till idrotten och om att de ska få idrotta på sina egna villkor. Tjejer från sex år och uppåt tränar inom Bollihop som under året har vuxit mycket. På måndagar sker träningarna direkt efter skolslutet och i skolans lokaler, på fredagar är det öppen träning i en idrottshall. På sommarhalvåret är det fotboll de tränar, och nu på vinterhalvåret gäller futsal, inomhusfotboll som sker på en mindre plan:

– Det är en bra integrationssport, det når en helt annan målgrupp. Sporten liknar mer det som spelas i aktivitetsparkerna, mindre springa och mer tekniskt. Du behöver inte ha elva spelare utan kan mer spontant skapa lag med få spelare och köra igång. I och med att futsalen spelas inomhus i en hall blir det dessutom lättare för tjejerna att delta utan att behöva fundera på vilka som kan gå förbi och titta, säger Sahar Khalili som tillsammans med Ella Karlsson utgör de två ledarna i Bollihop som nu alltså nominerats som en av elva finalister till priset Guldhanden som delas ut för andra året i februari 2018:

– Det är galet roligt, nu har det hunnit sjunka in lite, det är jättehäftigt att det uppmärksammas, säger Ella Karlsson.


Mellanstadiegruppen närmast i bild och lågstadiegruppen längre bort.


Utomhus innebär fotboll, inomhus gäller futsal.



Det var förra året som Sahar Khalili och Ella Karlsson möttes och en ny verksamhet började växa fram. Båda har lång erfarenhet av att arbeta med idrott och integration i utsatta områden. Sahar Khalili växte upp i Boden och började spela basket i samband med flytten till Linköping. Nu har hon i sex år jobbat som ledare inom basketen och KFUM Linköping, och nu också Bollihop.

– Det är mitt liv, det är både jobb och ideellt, säger Sahar Khalili.

Ella Karlsson kommer från Linköping men när hon pluggade i Göteborg engagerade hon sig i Futebol dá forca genom deras ledarskapsutbildning. Sedan några år har hon flyttat tillbaka till Linköping och är ordförande i BK Tinnis där hon själv spelade fotboll som ung tjej. Sommaren 2016 möttes de båda i aktivitetsparken i Berga i Linköping, och träffades igen i samband med stadens stora fotbollsturneringen Winning ground i augusti det året, och när hösten närmade sig började de ordna öppna futsal-träningar tillsammans. Under våren fick de bidrag från Östergötlands Fotbollsförbund och i juni en större summa från Linköpings kommun och Östergötlands Fotbollsförbund som har gjort att de kunnat jobba på halvtid i en sexmånadersperiod, juni-december, med Bollihop – ett namn som Ella Karlssons mamma för övrigt kläckte.


Marija Banusic en förebild

Futsalen och fotbollen står i centrum, men de sociala aspekterna är också viktiga. Tjejerna får ett sammanhang där de kan träffa sina kompisar, och Sahar Khalili och Ella Karlsson är både tränare och fritidsledare på samma gång. De arbetar också med värderingsövningar och har hämtat inspiration från både Futebol dá forca och Ronjabollen, ett projekt som grundats av Sevana Bergström som är integrationssamordnare på Svenska fotbollförbundet. Både Ronjabollen och Futebol dá forca jobbar med att nå tjejer som annars kanske inte skulle hitta till den organiserade föreningsidrotten, och använder fotboll för att stärka tjejer. En värderingsövning, direkt hämtad från Ronjabollen består i att diskutera påståenden: Tjejerna får hålla upp ett rött eller grönt kort beroende på om de håller med eller inte, och de som vill får motivera.

– Det ger så mycket, det för ihop gruppen. Lite enklare frågor för sexåringarna, och mer ingående för de i den äldsta gruppen. Vi går också på många LFC-matcher, säger Sahar Khalili och syftar på stadens fotbollshjältar – Linköping som tog SM-guld för andra gången i rad i oktober. I Linköping finns även Marija Banušić, landslagsspelare och som tog en fjärdeplats i årets skytteliga med elva gjorda mål. Det är också hon som har gjort Bollihops logga av en fotboll med vingar, och en del av ledarteamet i Bollihop.

– Hon är en förebild för tjejerna, det är häftigt. Hon har också pratat om oss så Hedvig Lindahl har skickat en hälsning till oss, vi var också med på torget och firade när Linköping tog sitt guld och det är många spelare som känner igen oss, säger Sahar Khalili.


Nya ledare på gång

Sahar Khalili och Ella Karlsson har upptäckt att det krävs olika typer av kommunikationsvägar för att nå både deras tjejer med viktig information och deras föräldrar. I stället för att bara göra mejlutskick skickar de sms till föräldrarna, och använder snapchat för tjejerna.

– Vi har en Bollihopsnapchat. Det är bra också för att vi får koll på vad som händer på snapchat, om det till exempel förekommer att man rejtar [betygsätter, reds.anm.] varandra eller om någon kallar andra fula saker så kan vi ta upp det. ”Är det ok att välja en kompis man tycker bättre om före någon annan” och ”har du blivit lessen över något som någon skrivit om dig på sociala medier”, förklarar Ella Karlsson.

Just nu är de två också i sluttampen genomförandet av en Futebol dá forca-utbildning där 20 ledare – alla kvinnor – i länet genomgår 6 utbildningsdagar. Utbildningen finansieras av Östergötlands idrottsförbund och Sisu idrottsutbildarna och innehåller delar om värdebaserat ledarskap, sexualitet, respekt och självkänsla men även en traditionell C-diplomsutbildning som fotboll- och futsaltränare. Syfte är både att ”rekrytera, peppa och utveckla” ledare och att efter utbildningarna behålla ett nätverk över hela Sverige. Deltagargruppen innehåller såväl mammor som tränar sina döttrars lag och Bollihop-ledare som tonåringar från Berga. Två av tjejerna som går utbildningen är spelare från Bollihop – tillväxten av ledare är med andra ord redan säkrad.


Uthållighet och långsiktighet

Framöver kommer mycket av arbetet handla om att säkra Bollihops framtid – i vilket håll det ska utvecklas och hur det blir långsiktigt hållbart. Kommunens pengar har precis förnyats med en till engångssumma som gör verksamheten är säkrad på samma nivå fram till sommaren. Dessutom har de under hösten fått pengar från Svenska fotbollförbundets projekt Alla är olika – olika är bra och arbetar på olika sponsor- och samarbetsavtal för att skapa långsiktighet. För att fortätta ge tjejerna en plats, utrymme, en möjlighet att röra på sig – att helt enkelt kunna utöva sin mänskliga rätt till idrott.

– Föreningslivet ser annorlunda ut i utsatta områden, systemet anpassar sig inte till att villkoren för föreningsliv i utsatta områden är helt annorlunda än i andra områden, säger Sahar Khalili.

– Tjejernas föräldrar har ofta inte möjlighet att betala anmälningsavgifter, och kan ofta inte ställa upp och vara tränare. Vad gör man med dem som inte har råd att betala medlemsavgift eller kan stå i en kiosk under matcherna? Det är en stor gåta som vi funderar på. Det behövs ett mellanting, med stöttning till föreningslivet. Det handlar inte om hur föreningar ska administreras, utan strategier för när det inte finns bilar till bortamatcher, eller där det inte finns pengar till träningsavgifterna, där det inte finns pengar till att betala tränare, säger Ella Karlsson.

– Det stämmer inte att det inte finns engagemang i de här områdena, det finns det, men det blir något bekvämt att skylla på, säger Sahar Kahlili.

Vilka erfarenheter har de då dragit av arbetet hittills? Att föreningsliv måste anpassas till de förutsättningar som råder i området där föreningen verkar, att jobba långsiktigt och skapa förtroende med såväl tjejerna som deras familjer.

– Tjejerna glöms bort, det är inte de som bränner bilar eller är kriminella, säger Sahar Khalili.

– Uthållighet är viktigt. Det tar tid att få förtroende och att få tjejerna att komma till träningarna. Det är inte lätt hela tiden med det är så värt det, säger Ella Karlsson.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.