Eniola Aluko, Nadia Nadim, Drew Spence, Pernille Harder har flyttat fram kampen för antirasism respektive feminism och fackliga villkor inom fotbollen.

De tog strid för antirasism och feminism inom fotbollen

2017-10-22 | Bella Frank padlock 2

SPORT/ANALYS

Det har varit en turbulent idrottsvecka. Danska fotbollsförbundets vägran att gå med på rättvisa villkor har varit ett bakslag men det är en seger att laget står fast i sina feministiska och fackliga krav. På onsdagen fick också de engelska spelarna Eniola Aluko och Drew Spencer en ursäkt av engelsa fotbollsförbundet för rasismen de utsatts för. Mycket återstår för att upprätta förtroendet för förbundet, men också för att läka den skada som bristen på solidaritet inom landslaget har orsakat.

På onsdagen meddelade det danska fotbollsförbundet DBU att de ställde in VM-kvalmatchen som skulle spelas mot Sverige på fredagen. Samtidigt gick förbundet till hård attack mot landslagsspelarna och Spelarföreningen, som representerat dem i förhandlingarna, och menade att de ”tagit de internationella landskamperna och supportrarna som gisslan”.

Landslagsstjärnan Nadia Nadim skrev på onsdagen i en kort kommentar på Instagram: ”Min reaktion på drama är – sparka det” och sade på fredagen att hon hoppades att konflikten inte skulle sända ”damfotbollen i Danmark tillbaka till stenåldern”.

Det är oklart hur långt ifrån varandra de två sidorna var när förhandlingarna bröts men landslagsspelaren Sanna Troelsgaard sade tidigare i veckan att det rörde sig om omkring 600 000 danska kronor. Om det stämmer är det alltså en i sammanhanget futtig summa som DBU väljer att riskera fotbollen för och förbundets agerande står i skarp kontrast mot det norska fotbollsförbundets beslut för några veckor sedan att göra en helt jämställd fördelning av pengarna till sitt dam- respektive herrlandslag. Senare kom beskedet att Danmarks nästa VM-kvalmatch, mot Kroatien på tisdag, kommer att spelas och att parterna nått ett nytt delavtal.


”Psykisk terror”

Det är ovanligt att förbund ställer in kvalmatcher – när ett walesiskt lag straffades för att de inte deltog i en landskamp diskvalificerades de från turneringen i fråga. Disciplinära åtgärder väntar nu sannolikt Danmark. Straffet kan, såväl ekonomiskt som fotbollsmässigt, bli kostsamt. Enligt den danska tidningen BT kan DBU förlora upp till hundra miljoner danska kronor under de närmaste åren. Detta på grund av förlorade bidrag för deltagande i turneringar och uteblivna biljettintäkter eftersom det danska landslaget kan diskvalificeras från både kommande VM och EM. På fredagen kom dock besked att Uefa går in och medlar tillsammans med Internationella spelarföreningen, så förhoppningsvis behöver straffet mot Danmark inte bli så kännbart.

– Det har varit frustrerande på många sätt och jag vill nästan gå så långt som att säga att det sätt som DBU har spelat det här spelet har varit psykisk terror, sade Pernille Harder, danska landslagsspelaren och lagets representant i Spelarföreningen till danska TV2 och fortsatte:

– Vi har självklart DBU på bröstet, men för tillfället spelar jag för det danska folket och alla unga flickor och pojkar som ser upp till oss. Det folk som vi samlade under EM.

Det är ett nederlag för fotbollen att DBU har valt att riskera det danska landslaget, men ur ett feministiskt och fackligt perspektiv är det en stor seger att landslaget tillsammans med Spelarföreningen stått fast vid sina krav. Det ska inte vara nödvändigt för landslagsspelare att utöver sporten ha deltidsjobb- eller studier bara för att klara sig ekonomiskt – i genomsnitt tjänar en dansk fotbollsspelare i dagsläget 14 000 danska kronor.

Det är orimligt att en idrottare år ut och år in ska göra sådana satsningar som krävs för att nå och hålla sig på elitnivå och samtidigt ha svårt att betala hyran och riskera framtida dåliga pensioner. Det danska landslaget har ställt grundläggande feministiska och fackliga krav – och DBU borde ha gått dem till mötes långt tidigare. Pernille Harder sade i början av veckan att framsteg i ersättningsnivåerna hade nåtts, men att DBU ville ge dem individuella kontrakt, något landslaget också motsatte sig.

– Vi spelar när vi får kollektivavtal, sade Harder då.

Det är i nuläget oklart vilka konsekvenser DBU:s beslut att ställa in Sverigematchen kommer att få. Men i ett längre perspektiv går denna kamp till historien. Harder, Nadim, Troelsgaard och de andra är förebilder inte bara på planen och inte bara för fotbollssupportrar utan för alla som vill se feministiska och fackliga förändringar runt om i världen.


För sent och för lite

Bara timmar efter det chockartade budskapet från DBU kom ett betydligt mer efterlängtat besked – även om det också rör ett förbunds motvilja att behandla sina spelare med respekt. Efter att länge ha svurit sig fria gav det engelska fotbollsförbundet spelarna Eniola Aluko och Drew Spence rätt vad gäller deras anklagelser om rasism mot den tidigare förbundskaptenen Mark Sampson.

Sampson fick hastigt sparken från sitt jobb förra månaden, men den officiella förklaringen var inte rasismanklagelserna utan ”olämpligt beteende” gentemot fotbollsspelare innan han blev förbundskapten. På onsdagen bad FA-chefen Martin Glenn spelarna om ursäkt. Detta efter att en kommitté i det brittiska parlamentet hört de inblandade parterna. Både Glenn och andra ledare i FA har fått hård kritik för sitt agerande under året och krav på att de ska avgå har rests.

I augusti i år riktades hård kritik mot Mark Sampson efter att det i en intervju i tidningen The Guardian framkom att Eniola Aluko förra året anklagat Sampson för flera rasistiska uttalanden och trakasserier. En tidigare utredning kom fram till att Sampson inte gjort sig skyldig till några fel. Men en ny utredning, också den utförd av juristen Katherine Newton, har nu kommit fram till att det finns överväldigande bevisning för att Sampson utsatt spelarna för rasism.

– Sanningen segrade i dag. Stolt över att kalla er båda mina vänner, skriver Anita Asante, också hon svart fotbollsspelare från England, som spelar i FC Rosengård, i en tweet riktad till Eniola Aluko och Lianne Sanderson, som också hon vittnat om rasism i landslagsledningen.

Aluko, som själv är utbildad jurist, har bland annat hänvisat till en händelse i samband med en landskamp för några år sedan. Då hon berättade för Sampson att delar av hennes familj från Nigera skulle komma och se matchen på plats ska han ha sagt: ”Bara de inte tar med sig ebola”. Aluko berättade också att Sampson vid ett annat tillfälle ska ha frågat Drew Spence, också hon en svart spelare, hur många gånger hon gripits.

Spence bekräftade uppgifterna skriftligen, men under en lång tid har fotbollsförbundet förnekat några fel. Skandalen rör nu inte bara Sampsons rasistiska agerande utan även hur fotbollsförbundet försökt att sopa allt under mattan, bland annat genom att förbundets ordförande Greg Clarke på ett raljant sätt avvisat anklagelser om institutionell rasism och, rapporterar The Guardian, att landslagets målvaktstränare Lee Kendall regelbundet talat till Aluko med en fejkad karibisk dialekt. FA har nu meddelat att Kendall kommer att utredas.


Brist på solidaritet

Liksom i fallet med det danska landslaget är det en historiskt viktig kamp som spelarna med Eni Aluko i spetsen har drivit, med stora konsekvenser för dem själva. Att vägra acceptera rasism kan ha kostat dem platser i landslaget, att deras namn har saknats från uttagningslistorna. Eni Aluko har också hängts ut i sociala medier där hon fått utstå rasism, sexism och hån, just för att hon vägrat vara tyst. Det skamliga är inte bara den tidigare förbundskaptenens rasism, utan att förbundet under så lång tid har förnekat det och vägrat hantera frågan. Det lämnar många frågetecken kring förbundsledningens lämplighet om de är oförmögna eller värre, ovilliga, att hantera rasism inom förbundet. Mycket återstår för att upprätta förtroendet för förbundet.

Även inom själva landslaget finns det saker att reparera. För samtidigt som konflikten kring Sampson stormade var det många i laget som tog ställning för förbundskaptenen – och därmed svek sin tidigare lagkamrat Eni Aluko. Hela startelvan slöt, på ett vad som verkade vara ett inövat sätt, upp kring Sampson när England vann mot Ryssland för en månad sedan. ”Själviskt” kommenterade Aluko då, som själv har spelat 102 landskamper för England men som trots att hon prisats som bästa spelare för ett par år sedan inte längre blev uttagen till landslaget från 2016 och framåt. Skadan som bristen på solidaritet när Eni Aluko berättade att hon utsatts för rasism har orsakat är också något som måste adresseras och ställas till rätta.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Oct. 25, 2017, 7:40 p.m. - Janne Pettersson

Anita Asante stavar sitt namn så här. Det står fel ovan.

Nov. 8, 2017, 3:14 p.m. - Bella Frank

Hej Janne, det har du naturligtvis helt rätt i, nu ändrat. Tack för påpekandet!

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.