Suma Abdil Samia har tvingats fly land efter land. Nu är hon engagerad i RFSL Newcomers.

För Suma Abdil Samia finns ingen säker plats i världen

2017-10-10 | Vera Atarodi padlock 1

INRIKES

– Under hela mitt liv har människor sagt till mig hur jag ska leva, prata och klä mig men det är jag som bestämmer var jag ska dö, säger Suma Abdil Samoa.
Hon har fått avslag på sin asylansökan av Migrationsverket och Sverige var hennes sista hopp om en utväg.

RELATERADE ARTIKLAR:

2017-08-04 Ett rum av obesjungda hjältar

Hösten har kommit till Sveavägen och RFSL Newcomers har börjat med terminens träffar för nyanlända hbtq-personer. Bland volontärerna finns etablerade svenskar som Berit Gustavsson och nyanlända som Suma Abdil Samia. Tillsammans planerar de träffarna och deltar på olika sätt. Ikväll har Berit Gustavsson fixat kaffet och Suma Abdil Samia har bjudit in en psykolog som ska tala om instängdhet och depression.

– Jag själv försöker att vara så upptagen som möjligt, keep busy du vet, säger Suma Abdil Samia efter träffen.

Hon vet hur hon ska fylla sin tid med aktiviteter så att hon inte fastnar i jobbiga tankar, det har Suma Abdil Samia vetat sedan hon var ung.

– När jag var fjorton försökte han ta livet av mig. Det var då han fick reda på min sexuella orientering. Han slog mitt huvud i väggen så många gånger att jag hamnade i koma, berättar hon och drar de målade naglarna över ärret i pannan som vittnar om faderns brott. Det stor tidigt klart att hon inte kunde leva med familjen i Egypten i säkerhet.

– När jag var femton började jag keep busy, för att inte bli ett offer. Jag lärde mig engelska på egen hand. Jag visste att jag skulle jag behöva lämna landet en dag och söka hjälp någon annanstans. Detta var innan Iphone och internet,så jag började memorera ord från ordboken. Och så höll jag på tills jag var 22. Jag var isolerad hemma och han gjorde mitt liv väldigt svårt för mig. Jag levde med honom i åtta år till, tills jag tog examen vid juridiska fakulteten på universitet i Kairo.


Angiven av vän under tortyr

Det är sin pappa, som Suma Abdil Samia kallar för han. Hon minns att hon hörde honom säga till sin mor att Suma borde ta livet av sig, det skulle vara mer nådigt än vad han skulle utsätta henne för. Efter examen flyttade hon till Kuwait och levde där i sex och ett halvt år. Suma Abdil Samia arbetade med PR men blev hastigt arresterad och deporterad från landet för att hon var annorlunda, en transperson.

Tillbaka i hemlandet startade hon ett it-företag men hon blev arresterad igen, även där för att hon avvek från normen. Suma Abdil Samia blev torterad men vägrade erkänna sin orientering eftersom det var straffbart att vara en transperson. Hon visar ärr på armen och berättar om skruvar som håller ihop benen. Suma Abdil Samia minns att hon vaknade upp på en privat mottagning som en vän kört henne till, och att hon var lycklig över att hon överlevt.

– Min vän som var transkvinna blev också arresterad och torterad. Under tortyr angav hon mig. Polisen lovade att frige henne om hon angav vänner. Men det värsta var att hon dog i arresten. Det var då jag förstod att jag måste fly landet, att jag inte var säker där. Så jag tog alla mina pengar och åkte till Istanbul.


Instängd i fängelse med män

Suma Abdil Samia kände ingen i den turkiska huvudstaden. När hon reflekterar kring flytten säger hon att hon inte är ett träd. Hon har inga rötter i marken. Hon kan flytta. I Istanbul kom hon i kontakt med UNHCR men det dröjde för att bli kvotflykting och det var otryggt för hbtq-personer på flykt. Tidspressen var konstant. I Istanbul startade Suma Abdil Samoa, med hjälp av lokala och internationella organisationer, en grupp för personer i samma situation men tiden gick och läget var osäkert. Efter tio månader bestämde hon sig för att fly igen, denna gången till Europa.

Den första anhalten på den nya kontinenten var den grekiska ön Chios. Hon kom till ett flyktingläger men blev återigen arresterad.

– De sa bara att jag var ett stort problem. Jag kom från ett land som inte var i krig så de förde mig till polisstationen. Där hamnade jag i ett fängelse för män. Jag ljög inte, jag gjorde inget fel. Ändå satte de mig, en transkvinna, i ett fängelse för män. Det var så läskigt.

Strax efter midnatt föstes hon in i fängelset och Suma Abdil Samia höll tyst och hoppades på att släppas fri morgonen därpå. Så blev det inte. Männen i fängelset vaknade och såg att hon var annorlunda. De började ta på henne och kränka henne verbalt. Suma Abdil Samia skrek tills vakten kom. Han sa till henne att hålla tyst och lämnade henne med männen.


Måste skydda sig själv

Kränkningarna fortsatte och när Suma Abdil Samia skrek igen flyttades hon till en isoleringscell, där hon drabbades av panikattacker. Under tiden kämpade hennes pojkvän och en vän i flyktinglägret för att få hjälp. Till slut fick de kontakt med UNHCR, vilka i sin tur kunde tala med polisen. Suma Abdil Samia frigavs men fick samtidigt reda på att hon måste söka asyl inom trettio dagar. Hon åkte vidare till ett transitläger i Aten, där andra flyktingar gjorde klart för henne att hon inte kommer överleva natten om hon stannar.

– Kvinnan som ansvarade för lägret var en snäll grekisk kvinna som sa att hon var ledsen men att jag måste lämna eftersom jag inte var säker där. Jag fick söka hjälp från andra organisationer och hittade en som hjälpte mig på villkor att jag sökte asyl i Grekland. Jag försökte undvika det men hade inget val. Mina trettio dagar var snart slut och jag kunde inte ta risken att skickas tillbaka till Egypten eller Turkiet. Jag fick asyl och blev kvar i Grekland i nästan åtta månader. Under dessa månader utsattes jag hela tiden för kränkningar och våld.

Vid ett tillfälle blev Suma Abdil Samia kidnappad, våldtagen och misshandlad i flera timmar. När hon vände sig till polisen svarade de att de inte kunde hjälpa sådana som henne och att hon fick skydda sig själv.


”Sverige var min plan B”

Suma Abdil Samoa, som nyss minglade runt på Newcomers-träffen, berättar att hon nu fått avslag i Sverige eftersom hon redan har asyl i Grekland. Trots att hon berättat om sina erfarenheter där för Migrationsverket hänvisas hon till Dublinförordningen, enligt vilken en person som flyr till Europa ska söka skydd i det första säkra land som den kommer till. Enligt Stig-Åke Petersson, flyktinghandläggare på RFSL och Abdil Samoas advokat, finns det många fall av polisbrutalitet mot transpersoner i Grekland. Peterson säger till Aftonbladet att transpersoner dessutom är extra utsatta eftersom de är lättare att identifiera, men Dublinförordningen väger ändå tungt.

Det är en jämn ström av tårar som rinner när Suma Abdil Samoa säger att hon blivit attackerad i Stockholm med. Samtidigt inflikar hon att här kommer i alla fall polisen när hon ringer och att hon fått ett id-kort där det står att hon är en kvinna.

– Jag har sagt till Migrationsverket att jag hellre dör i Sverige än åker tillbaka till Grekland eller Egypten. Under hela mitt liv har människor sagt till mig hur jag ska leva, prata och klä mig men det är jag som bestämmer var jag ska dö. Jag har bott i fem länder och blivit arresterad i tre av dem, om jag blir avvisad av ett land till känner jag att jag måste lämna planeten. Jag blir ju bokstavligen nekad land efter land. Det är inte lätt när man har en partner som avvisar en. Man känner sig sårad. Men jag har blivit nekad av länder. Du vet hur man alltid har en plan B. Sverige var min plan B. Man har inte en plan B till sin plan B. Det verkar för svårt att hitta en plats där man känner sig säker.


Hjälper andra att inte deppa ihop

I lokalen har gruppen börjat skingra sig och kvällen börjar bli natt. Berit Gustavsson plockar undan efter träffen. Koppar placeras i diskmaskinen och bord torkas av. Hon har träffat Suma Abdil Samoa flera gånger i snart ett år och berättar om när de tillsammans med andra från gruppen tog emot Nelson Mandela-priset i Stockholms stadshus.

– Vi var tio personer som tog emot priset. När vi åkte buss tillbaka stod två tunnelbanevakter och tittade på Suma. Den ena stötte till sin kompis och skakade på huvudet. Jag blev så himla arg. Innan jag gick av bussen sa jag till honom att sluta skaka på huvudet åt folk. Han blev helt förvånad, trodde nog inte att vi var i samma sällskap. Nej vet du, jag kommer inte hålla tyst längre. Jag har sett vardagsrasism förut och inte sagt ifrån men nu har jag bestämt mig för att säga vad jag tycker. Suma märkte nog inget men jag såg det, säger Berit Gustavsson, som hoppas att Suma Abdil Samoa kan få hjälp att stanna i Sverige:

– Hon är en sådan tillgång som som peppar andra nyanlända så att de inte deppar ihop. Hon kan både arabiska och engelska och det är så behjälpligt men nu är det Suma som behöver hjälp.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Oct. 10, 2017, 10:07 a.m. - Lisa Nordlund

Så fruktansvärt.

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.