Fr v: Malin Björk, Soledad Piñero Misa, Clara Berglund, Lars Westbratt, Maria Ferm och Imogen Sudbury.

Kraftsamling mot politisk ovilja att riva Europas murar

2017-09-08 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Var tionde minut tvingas 200 människor på flykt. Dagligen drunknar i genomsnitt två barn i försök att ta sig till Europa. Nu finns ett förslag om lagliga och säkra flyktvägar på bordet som Vänsterpartiets Malin Björk förhandlar om i EU-parlamentet. Förra veckan bjöd hon in till kraftsamling för vad hon ser som en chans att stoppa det fortsatta bygget av fästning Europa.

FAKTA/Seminariet

Samtal om hur EU kan skapa säkra och lagliga vägar för människor på flykt till Europa på Europahuset i Stockholm den 28 augusti, arrangerat av EU-parlamentarikern Malin Björk (V) och Internationella räddningskommittén (IRC).

Medverkande:

Malin Björk, Europaparlamentariker, Vänsterpartiet, och rapportör för EU-kommissionens lagförslag för vidarebosättning

Lars Westbratt, statssekreterare hos migrationsminister Heléne Fritzon

Maria Ferm, Miljöpartiets gruppledare i riksdagen och talesperson för migration samt regeringens särskilda utredare för lagliga asylvägar

Imogen Sudbury, chef för Internationella räddningskommitténs Brysselkontor

Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnolobby

Moderator:

Soledad Piñero Misa, ansvarig för sociala satsningar på Ben & Jerrys, som driver kampanjen #togetherforrefugees och i samband med seminariet lanserade en ny glass till stöd för kampanjen och Vänsterpartiets EU-förslag om vidarebosättning

I en tid då fler människor än någonsin i världens historia befinner sig på flykt har EU koncentrerat sina politiska krafter på att hindra dem från att ta sig in i Europa. EU-parlamentarikern Malin Björk (V) är huvudförhandlare för ett förslag som går i motsatt riktning och hon har två huvudsakligamål; att EU ska ta emot fler kvotflyktingar för vidarebosättning i Europa och att programmet ska vara djupt humanitärt.

Konkret handlar det om att ta ansvar för en fjärdedel av den grupp av flyktingar som enligt FN:s flyktingorgan UNHCR tillhör de mest utsatta och särskilt sårbara, som varken kan återvända hem eller stanna i det land där de befinner sig nu. Baserat på förra årets flyktingsituation skulle det motsvara cirka 250 000 personer.

Förslaget presenterades och diskuterades under ett välbesökt seminarium som Malin Björk anordnade i samarbete med den Internationella räddningskommittén (IRC) förra veckan på Europahuset i Stockholm. Imogen Sudbury, chef för IRC:s Brysselkontor, satte förslaget i perspektiv med konkreta berättelser om flykt och konstaterade att av de 1,2 miljoner kvotflyktingar som UNHCR identifierade förra året, har endast 14 000 kunnat få vidarebosättning.

Med Malin Björks förslag skulle Sverige redan ha fullgjort sin del av åtagandet, med de 5 000 människor som kommer att tas emot via kvotflyktingsystemet i år, konstaterade migrationsministerns statssekreterare Lars Westbratt. Han inledde sitt anförande med att Sverige redan tagit stort ansvar jämfört med andra EU-länder, inte minst 2015.


Kritik från kvinnokommitté

Clara Berglund betonade vikten av att ha ett genusperspektiv på flyktingfrågan:

– Det är så mycket svårare att bli en flykting från början om du är kvinna. I några länder har kvinnor inte rätt att resa själva. Att hitta ett sätt för dem att söka asyl ligger väldigt långt ifrån deras verklighet.

Hon konstaterade också att av dem som togs emot året innan striktare lagstiftning infördes 2016, var 70 procent män och pojkar. Och för den andra vågen, med fler kvinnor och flickor, har den första regering som kallar sig feministisk stängt dörren. Bland annat för försvårandet av familjeåterförening har den svenska regeringen fått kritik från FN:s kvinnokommitté (CEDAW). Och 2018 ska regeringen rapportera till CEDAW om hur de mänskliga rättigheterna för kvinnor och barn i behov av skydd från krig och konflikt ska säkras.

Flera betonade under seminariet att ett kvotflyktingsystem varken ersätter andra vägar att söka asyl, eller ska uppfattas som den enda lagliga flyktvägen. Imogen Sudbury betonade att det handlar om en stabil, planerad process. Organisationer som IRC samarbetar med värdländerna och är involverade hela vägen, vilket hon menar ger fördelar för alla inblandade.

– Europa en rik kontinent. Vi är besvikna över att EU, istället för att öppna säkra och lagliga vägar till skydd som verkligen skulle kunna förändra situationen för de här människorna, har fokuserat på att hindra männsikor från att komma in i Europa.


Politisk ovilja största hindret

Att Europa tar emot så få kvotflyktingar innebär enligt Sudbury inte bara en förlust för de som FN redan konstaterat är i särskilt stort behov av skydd, utan också för samhällena som missar möjligheten att erbjuda detta skydd på ett så bra sätt som möjligt.

– Politiker säger hela tiden att den repressiva och restriktiva politiken är framtvingad av den allmänna opinionen, så vi vill visa att vi är många som inte håller med om det, och att det finns många andra som vill göra sin röst hörd.

Malin Björk håller med om att den politiska viljan saknats. Annars skulle säkra, lagliga vägar in i Europa redan funnits, menar hon.

– På EU-nivån måste vi stoppa detta ”race to the bottom”, och jag vill verkligen se en svensk regering som kliver in i rummen och säger att vi inte deltar i det racet längre. Det går inte att säga till Visegrád-länderna (En grupp EU-medlemsländer som vägrar att ta emot flyktingar och består av Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern, reds anm) som blockerar i rådet att ni gör fel, så vi gör likadant. Nej. Man säger att ni gör fel så vi ska göra annorlunda.

När en kritikisk åhörare menar att kvotflyktingsförslaget inte kommer att öppna Europas murar, bara erbjuda en liten säker rännil för några få, påminner Malin Björk om bristen på alternativ och det sluttande plan som EU befinner sig på. Genom att få fler att ta sitt ansvar i kvotflyktingsystemet, hoppas hon bana väg för positiva erfarenheter att bygga vidare på.

Maria Ferm, som ska presentera en utredning om säkra och lagliga flyktvägar i december, håller med om att ett första steg är nödvändigt:

– Att vi inte kan göra allt får inte hindra oss från att göra någonting.

Efter seminariet ställde Feministiskt perspektiv ytterligare några frågor till Maria Ferm.


Din utredning om säkra och lagliga vägar, är den tänkt att ta vid när tillfälliga asyllagen avskaffas?

– Nej, den ska komma med förslag som skulle kunna genomföras direkt. Tanken är att vi med rätt angreppssätt ska hitta förutsättningarna att skapa fler lagliga vägar för att söka asyl, hur det konkret skulle gå till och vilken lagstiftning man då kan föreslå. Det är något Sverige också kan driva i EU: ”det här skulle vi kunna göra och vi skulle kunna göra det nu”.


Hur ser du på möjligheterna att upphäva den tillfälliga asyllagen i Sverige tidigare än vad som sagts?

– Vi har en tvåårskontroll inom regeringen när vi ska se över behovet av lagstiftningen det sista året. Det är ingen hemlighet att vi från Miljöpartiets håll skulle vilja se att vi kunde avskaffa, i alla fall delar av den, tidigare än så – särskilt familjeåterförening. Sedan arbetar vi också för att hitta en lösning när det gäller de ensamkommande som kom under 2015 och nu har väntat två år och ska avvisas på grund av att de hunnit fylla arton på grund av de långa handläggningstiderna. Jag tror att det absolut finns möjlighet att ta steg åt ett humant håll, inte minst eftersom vi är i ett helt annat läge nu än vi var 2015 och vi vet också att det skulle förbättre etableringen om man hade större möjligheter till familjeåterförening, större möjligheter till trygghet.


I panelen talade ni om behovet att ha opinionen i ryggen för att kunna kräva förändring, men de beslut som ni fattar driver också opinion. Hur ser du på det?

– Opinionen tror jag är jätteviktig. Sedan är det lika viktigt hur man pratar, vad man driver som politiskt aktiv. Det finns ju vissa ageranden som kan vara direkt krisdrivande, om du som politiker pratar om systemkollaps börjar fler och fler tro att vi är inne i en systemkollaps, trots att vi inte är det. Så det tror jag är jätteviktigt.


På EU-nivå är de två länder som har bäst ekonomi de som tagit emot flest flyktingar. Vilken betydelse har sådana fakta?

– Det är just sådant som jag brukar ta upp. Sverige är mitt uppe i en historisk högkonjunktur. Vi har jättelåg arbetslöshet, vi har fler lediga jobb på arbetsförmedlingen än vi någonsin haft, vi har arbetskraftsbrist inom många yrken. Vi kan göra stora investeringar och ändå var vi ett av de länder som tog emot flest flyktingar 2015. Det är inte så att samhället behöver kollapsa. Vi har ett ansvar inom politiken att faktiskt visa på och skapa trygghet hos gemene man att det går att kombinera en bra välfärd med att vi också har ett stort flyktingmottagande och står upp för grundläggande värderingar som ifrågasätts på andra håll.


Kommer vi få se Sverige göra det nu i förhandlingarna om ett kvotflyktingprogram för Europa?

– Ja. För oss är det väldigt viktigt att Sverige driver på för att alla länder ska ta ansvar och för att det som kommer fram i de här förhandlingarna ska vara så bra som möjligt. Där är det ganska svårt, för vi är ganska ensamma med de saker vi driver och som handlar just om att grundläggande rättigheter respekteras och att vi värnar asylrätten.


Den tillfälliga asyllagen, försvårar inte den för Sverige att driva på så hårt som du vill?

– Jag var rädd att den skulle försvåra mer än vad den har gjort när det handlar om anseende hos andra EU-länder och liknande. Även om det handlar om att vi gör något tillfälligt, för att vi var oroliga att det skulle bli värre annars, leda till regeringskris och att partier som ville stänga gränserna helt och håller skulle ta över. Men jag tycker att Sverige fortfarande verkar ha en hög trovärdighet och ett gott anseende och det gör att vi kan driva på för att värna asylrätten.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.