Lotten Sunna, Gudrun Schyman och Farida Al-Abani.

Gärna en blomma på mors dag, men först en rimlig pension

2017-05-28 | Lotten Sunna , Farida Al-Abani , Gudrun Schyman padlock

OPINION

”Vi behöver en pension för alla och vi behöver den nu”, skriver Lotten Sunna, Farida Al-Abani och Gudrun Schyman på mors dag och drar igång ett upprop för alla som tröttnat på nuvarande pensionssystem, som inte nöjer sig med en skattesänkning på någon hundralapp eller en liten höjning av bostadstillägget och som vill se ett nytt pensionssystem där staten garanterar en rimlig ekonomisk grundtrygghet för alla.

Farida Al-Abani är ersättare i skuggriksdagsgruppens socialförsäkringsutskott, Gudrun Schyman partiledare och Lotten Sunna socialförsäkringspolitisk talesperson för Feministiskt initiativ

Feministiskt initiativ har sedan flera år lyft frågan om den växande katastrof som dagens pensionssystem är. Vi möter dagligen förtvivlade och förbannade människor som berättar om pensionärers levnadsvillkor. Nu vill vi öka trycket på dem som bär ansvaret för dagens situation. På mors dag drar vi igång Pensionsuppropet, en namninsamling inte bara för dem som stöttar Feministiskt initiativ, utan för alla som tröttnat på nuvarande pensionssystem och som vill se ett nytt. För alla som inte nöjer sig med en skattesänkning på någon hundralapp eller en liten höjning av bostadstillägget. För alla som vill se ett nytt pensionssystem där staten garanterar en rimlig ekonomisk grundtrygghet för alla, inte bara för vissa.

Alltmedan ojämställdheten och ojämlikheten bara växer bland pensionärerna, skyfflar staten över ansvaret för detta på individerna. Klyftorna mellan de som har mycket och de som har lite ökar dramatiskt när vi går i pension. Pensionsmyndigheten informerar oss om att vi måste förhandla fram bra tjänstepensioner åt oss själva, eftersom den allmänna pensionen bara krymper och krymper. Pensionsgruppen föreslår i sin handlingsplan för jämställda pensioner att makar ska skriva över premiepensionsrätter på sina makor och därigenom jämna ut ojämställdheten mellan kvinnor och män. Vi ska också se till att investera vår premiepension bra, för att kanske lyckas förbättra vår pension något litet. Det enda som är säkert är att vi göder fondmäklare med våra pensionspengar. Och skulle sedan utvecklingen på börsen inte vara tillräckligt stark, så slår bromsen till, och pensionerna sänks. Återigen är det individerna som ska ta konsekvenserna av ett system som inte fungerar.

Ingen får veta vad som avhandlas i den pensionsgrupp som tillsatts för att ”förvalta och utveckla” pensionssystemet. Och från riksdagen är det märkligt tyst. Det har varit tyst väldigt länge. Alldeles för länge. Och nu börjar verkligheten komma i kapp. De förändringar som beslutades om 1992 slår nu igenom med full kraft och systemet producerar fler fattigpensionärer än någonsin. Mer än hälften av alla kvinnor som går i pension, gör det med någon del garantipension.

Antaganden gjordes som inte stämde överens med verkligheten. Förhållanden som glömts eller förklarats bort och som kraftigt påverkade pensionens storlek. Som lönediskriminering och ofrivilliga deltider när det gäller kvinnor. Eller utrikes födda, som i många fall aldrig kan få ihop de 40 år som krävs för full pensionsrätt. Arbetslösa, sjukskrivnas och föräldralediga med otillräckligt skydd, eftersom socialförsäkringarna bara täcker delar av de pensionsavgifter som görs för lönearbetande. Ungdomars svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Äldres svårigheter att hålla sig kvar. Diskrimineringen av funktionsnedsatta, hbtq-personer och rasifierade. Ja, faktiskt väldigt många, en majoritet, när vi tänker efter lite grand.

Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige, att hundratusentals pensionärer inte klarar löpande enkla utgifter på sin pension. Att tvingas sälja sommarstugan och tömma bankkontot på varenda besparing för att kunna laga en tand eller ha råd att ersätta glasögon som gått sönder. Att inte kunna delta i ens billiga sociala sammanhang för pengarna räcker inte till bussbiljetten. Det är en verklighet som inte bara gäller några få som haft extra stor otur. Det är en verklighet för allt fler.

Och nu börjar det gå fort. Många av dem som skulle bäras av systemet är i akut nöd och räddningsinsatserna behöver komma nu. En mindre skattesänkning eller en höjning av bostadstillägget räcker inte för att rädda en system som havererat.

En rimlig levnadsnivå var det som utlovades när dagens pensionssystem sjösattes, men så har det inte blivit. Istället har vi ett fullständigt orimligt system som ser efter sig självt, men som har övergett ansvaret för dem det ska vara till för, pensionärerna.

Vi behöver en pension för alla och vi behöver den nu. Vi behöver skrota ett system som skapar allt större orättvisor och skapa ett nytt pensionssystem som fungerar. Tills det är utarbetat och fullt genomfört behöver vi akuta åtgärder för de mest utsatta. För att det ska kunna ske måste vi också skrota Pensionsgruppen och få ut debatten och besluten i våra allmänna rum, i offentligheten och i riksdagen.

Köp gärna en blomma till mor i dag, men vill du göra något för hennes och många andra kvinnor pension kan du skriva på och samla in fler underskrifter för Pensionsuppropet. Namninsamlingen sker via sidan pensionsuppropet.se och pågår fram till mors dag 27 maj 2018.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: