Sissela Nordling Blanco är kommunpolitiker i Stockholm och hbtq-politisk talesperson (Fi)

Bild: pressbild

Hur länge ska transpersoner vänta?

2017-03-18 | Sissela Nordling Blanco, Kommunpolitiker i Stockholm och hbtq-politisk talesperson (Fi) padlock

OPINION

Feministiskt initiativ välkomnar beskedet att en lagändring kring juridiska kön är på gång. Men varför väntas lagändringen träda i kraft först vid mandatperiodens slut – trots att en utredning av frågan legat på folkhälsoministerns bord sedan december 2014? ”När varannan ung transperson funderar på att ta sitt liv kan vi inte fortsätta vänta”, skriver Sissela Nordling Blanco.

Kunskapen om transpersoners livsvillkor har ökat de senaste åren. Vi vet att den psykiska ohälsan inom gruppen är stor, inte minst som en följd av diskriminering, rädsla att utsättas för hatbrott, långa väntetider, utdragna utredningar och dåligt bemötande inom vården. Ändå ser vi hur regeringen fördröjer viktiga åtgärder som skulle betyda förbättringar i transpersoners liv.

Utredningen Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering fastslog redan 2014 att en lagändring är nödvändig om Sverige ska leva upp till mänskliga rättigheter och Europakonventionen. Folkhälsoministern säger nu att en lagändring kan vara på plats under andra halvan av 2018. Det är ett steg i rätt riktning men i klarspråk betyder det att regeringen väntar ut hela mandatperioden med att få till en förändring.

Att inget ännu har hänt är särskilt häpnadsväckande med tanke på att Norge förra året fick igenom en liknande lag på bara några månader - baserat på den svenska utredningen. Där kunde lagen träda i kraft inom loppet av ett halvår efter expertutlåtandet. Samtidigt blir transpersoner i Sverige hänvisade till att fortsätta vänta.

Som om transpersoner inte väntat tillräckligt länge.

Att varannan ung transperson funderat på att ta sitt liv är resultatet av just en alldeles för lång väntan på sina rättigheter.Ohälsotalen bland unga transpersoner är alarmerande. Feministiskt initiativ är starkt kritiska till rådande 18-årsgräns som hindrar minderåriga transpersoner i Sverige att ändra juridiskt kön.

Det innebär att barn och unga saknar tillgång till officiella handlingar som stämmer överens med deras könsidentitet. Konsekvensen är ett stort lidande i vardagen då uppvisande av legitimation och personnummer krävs för att kunna göra de mest vardagliga saker, som att köpa tågbiljett, hyra film eller gå till ungdomsmottagningen.

Även åldersgränsen för underlivskirurgi är problematisk. Det finns fall av transungdomar där läkare och vårdnadshavare bedömer att kirurgi är nödvändigt för barnets bästa, men där lagen går före ungdomens behov av vård. Mot bakgrund av de problem vi ser är det beklagligt att regeringen inte ger tydligare besked om åldersgränserna, annat än att de ska ses över.

Feministiskt initiativ anser att en regering som gör anspråk på att vara feministisk borde kunna bättre än att vänta till mandatperiodens slut för att få till en lagändring. Transpersoner har väntat tillräckligt och under tiden ser vi liv gå förlorade.