Soraya Post, Feministiskt initiativ.

Tänk vad vi kunde åstadkomma om vi bara vore några fler

2017-01-10 | Soraya Post padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

Medan övriga EU-politiker tävlar om att sätta yxan till den gemensamma värdegrunden har feministerna vunnit flera segrar för anständigheten, skriver EU-parlamentarikern Soraya Post (Fi) i sin första EU-krönika 2017.

År 2016 var ett långt mordförsök på den världsordning vi haft i västvärlden sedan andra världskrigets slut. Men inte var det en uppgörelse med ekonomiska klyftor, ojämställdhet eller rovdrift på miljön. I skottlinjen stod i stället mänskliga rättigheter, demokrati och allmän anständighet.

Nu när USA under Donald Trump över huvud taget inte längre är att räkna med som allierad i dessa frågor ställs världen som vi känner den på ände. Samtidigt hotar Rysslands Vladimir Putin oss i EU från andra hållet med sin krigföring i Ukraina, sina påverkansoperationer riktade mot våra demokratiers centrala funktioner, sitt uttalade motstånd mot tolerans och förakt för ”Gayropa”.

Alla värderingar jag och mitt parti håller högt står inför ett mer akut och allvarligt hot än någonsin under min livstid. Feministiskt initiativ tog plats i EU-parlamentet för att skydda de mänskliga rättigheterna. Nu får vi verkligen göra skäl för det förtroende väljarna gett oss.

Jag måste medge att det kan kännas lite ensamt.

EU:s fundament sägs visserligen också vara de mänskliga rättigheterna och demokratin. Men det verkar inte som att den linjen håller när det blåser.

I en intervju i Wall Street Journal nyligen sade EU:s utrikeschef, Federica Mogherini, att EU nu gör sig redo för ett ”transaktionellt arbetssätt”. Politiken som transaktion alltså: skrubba min rygg, så skrubbar jag din. Redan 2016 såg vi mot bakgrund av migrationskrisen hur EU:s värdegrund skakade. Vi slöt avtal med den auktoritära Erdogans Turkiet och har i praktiken låtit honom bli Europas grindvakt mot flyktingarna. Nu vill många sluta liknande avtal med diktaturer i Afrika och Mellanöstern. Afghanistan har redan skrivit på.

Att EU nu, enligt Mogherini, ska bli en krämare bland andra på en hästhandlarmarknad som domineras av Trump och Putin betyder att vi sviker våra ideal och värderingar innan avspark. Mer än någonsin behöver världen politiskt ledarskap som slår vakt om FN-stadgan om de mänskliga rättigheterna, som tar kampen för tolerans och feminism, som arbetar för fred. Och om inte Europa axlar det ansvaret när USA, Ryssland och Kina driver på åt andra hållet, ja, vem ska då göra det?

Jo, det finns faktiskt en kraft i EU-parlamentet som inte tänker ge vika. Och en politisk rörelse i Europa som också håller ställningarna.

Innan vi gick på julledighet bjöd jag, tillsammans med Feministiskt initiativs partiledare Gudrun Schyman, in ett tjugotal feminister från hela kontinenten till Bryssel. Vi hade två frågor på dagordningen.

  • Hur bemöter vi hotet från den främlingsfientliga högern?

  • Hur bygger vi fler feministiska partier runtom i Europa?

Kraften i vår samling här i parlamentet gick inte att ta miste på. Om Federica Mogherini, Jean-Claude Juncker och resten av EU-kommissionen inte pallar trycket från populisterna kanske de behöver gå på peppmöte med dessa kvinnor från hela kontinenten. Eller lämna plats åt dem.

Som ensam feminist i parlamentet har jag på bara en halv mandatperiod lyckats driva igenom en resolution mot antiziganism, gett EU en mer feministisk utrikespolitik och sett till att ledamöter som uttalar sig rasistiskt tilldelas reprimander. Bland annat. Tänk vad vi kunde få gjort om vi var fler?

Med bara ännu en handfull feminister som tar plats i EU-parlamentet i nästa val kan vi bilda ett starkt litet block som på riktigt står upp för mänskliga rättigheter; från feminism till minoriteters rättigheter och antirasism.

Tills vidare lovar jag att göra mitt bästa för att hålla mörkerkrafterna stången.

Tack för förtroendet! And wish me luck!

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.