Ett av Maja Gunns projekt heter The Lesbian Shirt och utgår från idén om flanellskjortan som lesbisk identitetsmarkör.

Maja Gunns mode och design skapas i queerfeministisk anda

2016-07-22 | Julia Eriksson padlock

EKONOMI

Maja Gunn vid Textilhögskolan i Borås tror på förändring via design. I sin avhandling har hon i en rad projekt tänjt på gränserna för vad mode innebär, och jobbar med både feminism och queerteori i grunden.
– Att få jobba performativt och att införa queerfeministisk teori i designprocessen skapar ett bredare perspektiv på mode, säger hon till Feministiskt perspektiv.

Maja Gunns avhandling heter Body Acts Queer: Clothing as a performative challenge to heteronormativity.

Maja Gunn.

Maja Gunn understryker att vi alla påverkas av olika företeelser i samhället. Att vi påverkas av vad vi upplever och betraktar och hur andra människor betraktar saker. Hon tror att förändring kan ske genom design, något hon också undersöker och visar med sin forskning i avhandlingen Body Acts Queer: Clothing as a performative challenge to heteronormativity.

– Eftersom kläder har sociala funktioner och även fungerar som politisk markör så kan de skapa förändring. Jag undersöker kläders performativa och ideologiska funktioner, säger hon.

I avhandlingen har hon utgått ifrån en serie olika konstnärliga projekt. Snarare än att leta efter ett givet svar på någonting så har hon arbetat undersökande i syfte att öppna upp för nya tankar, skapa diskussion och få människor att reflektera.

– Målet är snarare att öppna upp för frågor och skapa diskussion än att söka efter ett givet svar.


Kläder som identitetsmarkör

I ett av projekten som heter ”If you were a girl I would love you even more” klär Maja Gunn en manlig deltagare i traditionellt klassiskt feminina kläder. Projektet pågår i ett år och deltagarens inställning till att bära kläderna förändras tydligt under tiden. Hon berättar att den heterosexuella kille som medverkade till en början uttryckte stark rädsla för att verka feminin, och detta blev en inspirationskälla till projektet.

– Han hade tydliga föreställningar om hur en heterosexuell man ska vara och se ut. Det var intressant att iaktta hur uppfattningen om kläderna förändrades med tiden. Rädslan blev inte lika påtaglig, och killen ändrade inställning till de kläderna han bar. Efteråt har han sagt att han påverkats positivt av projektet, att det förändrat synen han har på sig själv och andra. Det visar vilken stark social och politisk laddning kläder har, och hur den laddningen kan förändras, säger Maja Gunn.

Ett av projekten ”Utopian Bodies”, som ställdes ut på en utställning med samma namn på Liljevalchs konsthall i september 2015 – februari 2016, deltog Maja Gunn med designade bröstproteser. Dessa kunde provas av besökarna. Hon visade också en installation med mansbröst av silikon.

Projektet ”On and Off”, är ett gestaltande projekt, där Maja Gunn själv tar plats i sin egen forskning och blir synlig. Hon står på en låda och läser en text som är skriven i dagboksform, och berättar om hur jaget efter en separation iklär sig sin expartners kläder, och om vilka känslor och minnen det framkallar. 

– I det projektet är jag som designer och forskare synlig. Det handlar om mig och utgår från mina erfarenheter. Att använda sig av de kroppsliga erfarenheterna, det självupplevda, har jag arbetat med länge. Det kan i en forskningskontext kopplas till en auto-etnografisk metod, eller idén om att det personliga är politiskt.

Maja Gunn har gjort en karneval i Göteborg, tillsammans med New Beauty Council och Mycket, och ett annat projekt utgår ifrån idén om flanellskjortan som lesbisk identitetsmarkör. Där diskuterar kända och okända personer kring det, och även om blicken, om vem som betraktar och vem som betraktas.

– Det handlar om den vita och den manliga blicken som norm. Och om den lesbiska blicken. Om identitet, njutning och begär.


Samarbete med brandförsvaret

Maja Gunn har även designat en skyddstopp för brandförsvaret. Hon arbetar tillsammans med en grupp forskare med Origo, ett normkritiskt projekt för brandförsvaret. I projektet medverkar Maja Gunn genom att undersöka hur den traditionella uniformen fungerar. Uniformen är anpassad utifrån normen en lång man.

För att kontrastera den traditionella uniformen har hon konstruerat ett traditionellt kvinnligt kodat plagg: en skyddstopp, The Safety Top. Den ska vara utrustad med tekniska funktioner som pulsmätning och gps och ser ut som en sport behå. Både män och kvinnor ska bära den är det tänkt.

– Ett roligt exempel på hur genuskodade kläder faktiskt är kan exemplifieras med när fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic bar en topp med gps, en så kallad gps-väst. Väst är ett manligt kodat ord som används för att särskilja plagget från sport-bh, vars utformning kan ses som identisk, men som är kvinnligt kodat. Tidningarna uppmärksammade detta och media gav på samma gång ”lugnande” besked om att Zlatan enbart använde den för att mäta puls och sträckor och absolut inte i något annat syfte, säger Maja Gunn.

I projektet med säkerhetstoppen samarbetar forskarna med tre brandstationer och en ledningsgrupp, och Maja Gunns och övriga forskares arbete fungerar bland annat som diskussionsmaterial för fortsatt jämställdhetsarbete.


Design kan skapa samhällsförändring

Andra projekt som ingår i Maja Gunns avhandling har rört att arrangera queerklubbar. I arbetet med queerklubbarna samarbetade hon med konst- och arkitekturgruppen Mycket som initierade projektet och som fortsatt arbetar med det som ett forskningsprojekt. Besökarna har då fått klä sig i plagg som återspeglar mer eller mindre historiska queerfeministiska händelser. En av klubbarna hette Sappho Island och refererade till en queerklubb i Uganda med samma namn och till Sappho och ön Lesbos, med estetik från grekisk mytologi. En annan knöt an till aktivistgrupper under 1980- och 1990-talen.

Maja Gunn är övertygad om att kläder och design kan skapa förändring. Under arbetet med avhandlingen förvånades hon över att reaktionerna faktiskt kan vara så starka och att den politiska laddningen i kläder kan skifta stort.

– Jag har sett tydligt hur deltagarna har påverkats av mina projekt. Det har förändrat dem och de har kommit att se på sig själva och andra på ett annorlunda sätt. Jag tror det kan ge ringar på vattnet.

– Att få jobba performativt och att införa queerfeministisk teori i designprocessen skapar ett bredare perspektiv på mode. Det vidgar vyerna för vad mode innebär.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.