Alva Nilsson, sportjournalist och damfotbollsexpert.

Alva Nilsson om OS-kvalet: Ta chansen – det är livsviktigt!

2016-03-01 | Alva Nilsson padlock

KRÖNIKA/SPORT

”Ett OS-kval, är det ens något att hetsa upp sig över? Jo, starta paniken. Sverige ska springa mot Rio, men kan komma att falla tungt vid hållplats Rotterdam.” Damfotbollsexperten och frilansjournalisten Alva Nilsson om de avgörande matcherna i Nederländerna som börjar imorgon onsdag.

Ett livsviktigt kval mellan fyra europeiska länder som alla spelade åttondelsfinal i VM förra sommaren. Sverige, Norge, Holland och Schweiz. Tre ska bort. Ett ska vidare. Sveriges chanser att överleva detta är statistiskt sett 25%. Men jag sänker oddsen en aning och säger en på tre. Sveriges chanser att nå Rio och få möjlighet att spela om OS-medaljer är i runda slängar en på tre.

Och om nu Pia Sundhage, Lotta Schelin, Caroline Seger eller varför inte rookien Freja Hellenberg skulle läsa denna text vill jag bara säga ”ta chansen! Det är livsviktigt, ta chansen för i helvete!” För konsekvenserna blir tunga att bära om vi missar OS.

Förbundskapten Pia Sundhage.

Lotta Schelin.

Gråmulet utan OS

I svensk damfotboll äter landslaget en större del av kakan än vad elitklubbarna kan mumsa i sig.

Och svensk damfotboll är inte herrfotboll – det är sedan gammalt. Men det också att vi har en liga där alla matcher inte sänds i tv och en verklighet där de största svenska stjärnorna chillar någon annan stans än på spelarbussen på väg till Sunne för bortamatch i de värmländska skogarna. Och en lite blek medieteckning överlag gör ju att gemene man inte tvångsmatas med damfotboll så som en gör med herrfotboll.

Lägg till i den ekvationen att Sverige missar OS och vi har en lite gråmulen säsong framför oss. Minst sagt. En säsong som i slutänden skulle kunna resultera i ett än svagare intresse från redaktionerna, lägre publiksiffror och kanske även mindre pengar i omlopp i en redan ganska fattig verksamhet.

Världen, damfotbollsbubblan utanför Sveriges omdiskuterade gränser, tycks hålla Sverige som favoriter. Vilket inte är så konstigt. Jag gör det inte. Och inte heller det kan anses vara konstigt. Låt mig förklara.

Aldrig missat ett mästarskap

Första gången brudar fick kicka på bollen under den olympiska flaggan var 1996. USA vann det mästerskapet, i Atlanta. Sverige slutade sist i gruppen. Förbundskaptenen Bengt Simonsson fick gå, och ungefär samtidigt bestämde sig Pia Sundhage för att lägga skorna på hyllan. Hon fick vara med när damfotbollen klev in i OS.

Sedan dess har Sverige varit med i samtliga olympiska spel. Pia Sundhage likaså, ibland som scout, flertalet gånger som tränare.

Sverige har aldrig missat ett mästerskap på damsidan. VM, EM eller OS. Aldrig. Det är därför damfotbollsbubblan viskar om att Sundhage får uppleva ytterligare ett OS. För att Sverige fortfarande räknas som ett av de absolut bästa lagen i världen – trots att man inte är det längre.

Minns ni fjolårets vår? Och hur det svenska landslaget rullades upp totalt av Schweiz i en träningsmatch inför VM i Kanada? Minns ni kryss-mästerskapet på andra sidan det stora havet? Minns ni kollapsen mot Nigeria, pluset i kanten mot USA, fadäsen mot Australien eller när Tyskland manglade sönder oss i åttondelen?

Nej, det är inte det vi kommer få se när Sverige gör upp med Norge, Schweiz och Holland om en plats i OS.

Spännande spelare

Men Sverige är fortfarande ett landslag som inte fått det att stämma. Pia Sundhage är fortfarande en förbundskapten som inte fått det att funka i den blågula tränardressen. Och hörrni, motståndet är ju inte direkt att leka med. Och försvarsspelare har gått skadade under vintern. Och mittlåset känns inte vattentätt. Och vad händer och Schweiz punktar bort Caroline Seger igen?

Men vill vi vara lite mer positiva så har Sverige en möjlighet att ta sig till OS. Och alla möjligheter ska stirras i vitögat, i alla fall.

Stina Blackstenius.

Olivia Schough.

Att Lotta Schelin kan göra mål vet vi. Att Caroline Seger blir klokare med åren lika så. Att Hedvig Lindahl vuxit ut till en målvakt att hålla i när det blåser hårt såg vi om inte annat under VM i somras. Och hörrni, man lärde sig av misstagen i VM. Man har låtit skadade spelare, eller spelare utan bolltempot i kroppen, stanna hemma. I stället har man landat i Rotterdam med friska spelare. Med spännande spelare som Schweiz, Norge och Holland får svårt att punkta bort. För hur bra koll har de på Oliva Schough, som lär få mycket speltid under kvalet, eller Pauline Hammarlund? Vet man ens vem Stina Blackstenius är? Freja Hellenberg? Jonna Andersson? Fridolina Rolfö?

Där finns hoppet

Där i ligger det svenska hoppet. Där i finns segerreceptet. Och vid Lotta Schelins och Caroline Segers fötter. Och i Lindahls händer.

Det är det som avgör om Pia Sundhage får uppleva ytterligare ett OS – om Sveriges fina mästerskapssvit håller. Det är de som avgör vi går en solig sommar till mötes eller om vi får nöja oss med att inse att vi blivit omsprungna på riktigt.