Feministiskt Perspektiv samlades till femårsjubileum på fredagen den 8 januari.

#fempersfem: Prisutdelning och mingel fredagens höjdpunkter

2016-01-12 | Aleksa Lundberg padlock

FEMPERSPODDEN/SPECIAL

Feministiskt Perspektiv fyller fem år och det firades med kalas på Hotell Malmen i Stockholm i fredags. Redaktionen tackas till applådåskor från medarbetare och vänner, Stora Feministpriset delas ut för första gången någonsin – till mediekollektivet Rummet – och i festminglet diskuterar medarbetare åren som gått. FEMPERSPODDEN SPECIAL var på plats och dokumenterade firandet.
– Vi behövs mer i dag än när vi startade på grund av de strömningar som är i samhället, vilka även återfinns i politikens mittfåra, sade redaktionschef Jenny Rönngren.

FEMPERSPODDEN SPECIAL/#fempersfem

Firartal av Karen Austin, styrelseledamot, och Annika Hjelm, tidningens första styrelseordförande. Redaktionen tackas. Utdelning av Stora feministpriset. Intervju med prisets mottagare; Judith Kiros och Valerie Kyuyene Bäckström. Intervjuer med redaktörerna Jenny Rönngren och Edda Manga, samt läsaren Tomas Agnemo.

En av kvällens större höjdpunkter är utdelningen av nyinstiftade Stora Feministpriset, vilket har kommit till som ett svar till tungviktaren Stora Journalistpriset som oftast delats ut till vita cismän. Den nya utmärkelsen, som består av femtusen kronor och ett diplom, syftar till att uppmärksamma en person eller grupp som vågar testa gränser för vad journalistik eller debatt kan vara – och kommer delas ut årligen. Årets vinnare är mediekollektivet Rummet för sin bok med samma namn. I motiveringen står bland annat;

”Författarna Judith Kiros, Valerie Kyeyune Backström, Camila Astroga Díaz och Mireya Echeverría Quezada lyckas påvisa hur yttrandefriheten är självklar för vissa och villkorad för andra”.

– Det är extra kul att vi får just ett feministpris, då kritiken mot oss ofta handlar om att vi är dåliga feminister på olika sätt. Sedan vi börjat jobba med Rummet har vi märkt, om vi inte märkt det tidigare, att systerskapet kan vara extremt villkorat. Det här får oss att känna att vi är rätt bra feminister ändå, säger Kyeyune Backström med ett leende.

Kulturredaktören Edda Mangas avgång, på grund av ny tjänst som forkningsledare på Mångkulturellt centrum i Botkyrka, uppmärksammas också under kvällen av redaktionschefen Jenny Rönngren.

– Jag tror Edda var en av de första som fick reda på att den här tidningen skulle komma till stånd. Anna-Klara (Bratt, FemPers chefredaktör) hade fått syn på Edda ute på stan och ropat ”Du, jag tänkte att vi startar en tidning och du är en av redaktörerna. Jag tänkte tjugofem procent…” ”Ja, det blir bra”, ropade Edda tillbaka. Den känslan tycker jag väl illustrerar hur hela bygget har gått till. Vi halkar in och ut i olika sammanhang och sällskap, med varandra och andra. Edda har varit en otroligt viktig del av allt det här. Hennes gedigna kunskaper har varit som grundläggande för tidningen.

Även om känns overkligt och lite tråkigt att sluta uppger Manga att det ska bli skönt att komma ifrån tempot det innebär att jobba som tidningsredaktör.

– Jag kommer ju från akademien ursprungligen. Där har man deadlines som kan sträcka sig flera månader eller år framåt, och därför tid att tänka och läsa. Så jag har lärt mig under de här åren hur det är att skriva och leverera varje vecka, att tänka fort, reagera fort. Vara med i nutiden. Men jag saknar att kunna se bakåt, till historien. Jag har ju gjort det på tidningen så gott jag kan, men det är två helt olika blickar att vara inne i sin samtid och -på något sätt- distansierad ifrån den för att kunna analysera. Båda sakerna har sin charm, men för mig är det mycket lättare att analysera på distans.

Efter avtackningen sätter sig Jenny Rönngren och undertecknad vid ett bord för att reflektera över de fem år som gått.

– Det som är mest slående tycker jag är att det har hänt så vansinnigt mycket, rent politiskt och i samhället, som har gjort att Feministiskt Perspektiv bara behövs mer och mer. Inte minst på grund av de strömningar som blivit dominerande nu, även i politikens mittfåra. Därför känns det så himla bra, till exempel här ikväll, när vi alla samlas och ser att vi ändå befinner oss i ett sammanhang där det finns många motkrafter och många röster som fortsätter att höjas, vilka vi kan ha med i vår tidning.

Vilken är din analys av att motståndet fortfarande är så starkt till feministiska projekt?

– Feminismen är ingen publikfriare, det är ingen populistisk rörelse. Det vi säger är ”det går att ha det på ett annat sätt, vi kan bli fria från våld, vapenmakt och ojämlikheter”. Och om det nu är så att vi kan det – och vi ändå håller på som vi gör – så är det ett jäkla underbetyg till alla som sitter på privilegier och makt i dag. Jag tror att det är där motståndet sitter också.

Vad kan tidningen bli bättre på?

– Att rikta oss utåt, tror jag. Vi har en hyfsat bra förankring i feministiska rörelser och inom aktivismen. Men vi skulle kunna bli bättre på att ta med oss våra erfarenheter, möta nya sammanhang och föra vidare den kompetensen vi har samlat på oss. Som vi ju gör ikväll. Vi tar oss utanför våra egna kretsar och kan nätverka med fler.

Valerie Kyuyene Backström och Judith Kiros. Foto: Nadja Labbart Grosjean

I vimlet... Överst fr v: Marianne Broddesson, styrelseledamot, Ingrid Engarås, kalendarieredaktör, och Jenny Rönngren, redaktionschef, Karen Austin, styrelseledamot och konferencier, Carmen Blanco Valer, folkhögskolelärare och medarbetare, Shanthi Rydvall Menon, komiker, Nadja Labbart, DJ mm, Aleksa Lundberg, programledare för Femperspodden, Pia Laskar, forskare, Annika Hjelm, FemPers första ordförande, Rebecka Bohlin, frilansjournalist och medarbetare. Foton: Agneta Sandell, Lisa Dumoulin