Julia Bahner är ledamot i Göteborgs kommunfullmäktige för Feministiskt initiativ.

Internationella funktionshinder-dagen angår feminister

2015-12-02 | Julia Bahner padlock

OPINION

”Den feministiska rörelsen behöver bli bättre på att inkludera personer med funktionsvariationer, både genom intern kunskapshöjning men också genom konkret tillgänglighetsarbete. Det är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter, där representation och delaktighet är viktiga hörnstenar – precis sådant som feministiska rörelser står och verkar för.” Det skriver Julia Bahner, ledamot i Göteborgs kommunfullmäktige för Feministiskt initiativ, inför Internationella funktionshinderdagen som infaller i morgon.

Julia Bahner är ledamot i Göteborgs kommunfullmäktige för Feministiskt initiativ.

Enligt den svenska funktionshinderspolitiken ska ”alla människor, oavsett funktionsförmåga, ha samma möjligheter att vara delaktiga i samhället och ta del av mänskliga rättigheter”. Politiken bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige antog 2008. Den senaste rapporten från Socialstyrelsen (2010) om levnadsvillkoren för personer med funktionsvariationer som använder stöd och service visar dock att så långt ifrån är fallet: ”inom samtliga undersökta områden, med undantag för boendestandard, har undersökningsgruppen sämre levnadsförhållanden än befolkningen” (ekonomi, arbete, utbildning, fritid och hälsa). Inom flera områden märks också könsskillnader.

Precis som de av riksdagen antagna jämställdhetspolitiska målen har även funktionshinderpolitiken ett jämställdhetsperspektiv, nämligen att politiken syftar till att skapa ”jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning”. Liknande skrivningar finns i FN-konventionen, där rätten att betraktas som könad och inte enbart ”funktionshindrad” uttrycks. Vid en första anblick ter det sig positivt att det finns ett jämställdhetsperspektiv, dock utgår dessa från det binära könssystemet. Den feministiska trans*rörelsen och den feministiska funktionshinderrörelsen skulle här kunna utbyta kunskaper och erfarenheter för en utveckling i mer inkluderande riktning. Det är ett första steg på vägen som krävs för att både Sveriges och FN:s politik ska bli mer inkluderande.

Myndigheten för delaktighet är ansvarig för samordningen av svensk funktionshinderspolitik. I sin senaste samlade uppföljning av funktionshinderspolitiken (2015) uppmärksammades flera jämställdhetsaspekter.

Inom området socialförsäkringar syns att män i snitt får fler timmar beviljade i assistansersättning och aktivitetsersättning, medan kvinnor oftare får sjukersättning. Större andel kvinnor har färdtjänsttillstånd, medan män oftare får bilstöd.

Gällande ekonomi är det dubbelt så många personer med funktionsvariationer som saknar arbete jämfört med befolkningen i övrigt. Färre kvinnor än män med arbetar, vilket troligen är en orsak till att fler kvinnor saknar kontantmarginal (i likhet med övriga befolkningen, dock inte lika stora skillnader).

Inom utbildningsområdet visar uppföljningen att barn i behov av särskilt stöd i högre utsträckning beviljas stöd om de har engagerade föräldrar. Förutom att det särskilda stödet, som är ett krav enligt skollagen, brister stort i uppemot hälften av alla skolor, finns även här könsskillnader. Åtgärdsprogram för hur stödet ska utformas görs i högre grad för pojkar än för flickor.

FN:s särskilda kommitté som bevakar hur länder som antagit FN-konventionen arbetar med den, lyfter fram kritik på flera områden, framförallt att Sverige inte implementerat konventionen i lag, vilket skulle ge större tyngd och höja kompetensen bland berörda institutioner och myndigheter (jämför barnkonventionen). En viktig jämställdhetsfråga som kommittén lyfter är den om skydd för våldsutsatta. Kvinnor med funktionsvariationer är särskilt utsatta för våld i nära relationer och ofta saknas kompetens om detta hos socialtjänsten och rättsväsendet. Därtill är skyddade boenden ofta otillgängliga, vilket skapar ytterligare svårigheter.

Den feministiska rörelsen behöver bli bättre på att inkludera personer med funktionsvariationer, både genom intern kunskapshöjning men också genom konkret tillgänglighetsarbete. Det är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter, där representation och delaktighet är viktiga hörnstenar – precis sådant som feministiska rörelser står och verkar för.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.