Bryndís Björgvinsdóttir förändrade Islands flyktingpolitik

2015-10-20 | Filippa Rosenberg , Tove Martin padlock 1

UTRIKES

  50 flyktingar på två år. Det var de isländska politikernas beslut gällande landets flyktingmottagande. 
– Det är inte ens tillräckligt många för en bra bröllopsfest, säger författaren och aktivisten Bryndís Björgvinsdóttir. Hon startade en Facebook-kampanj som på några få veckor samlade 18 000 människor, och som i förlängningen förändrade den isländska politiken.

Flyktingar är mänskliga resurser, erfarenheter och förmågor. Flyktingar är våra framtida makar, bästa vänner, vår nästa själsfrände, trummisen i våra barns band, vår nästa kollega, Miss Island 2022, hantverkaren som äntligen fixar badrummet, kocken på kaféet, brandmannen, hackern och tv-hallåan. Människor till vilka vi aldrig kan säga: Ditt liv är mindre värt än mitt.

Så presenteras Facebook-eventet ”Dear Eygló Harðar — Syria is Calling”, som Bryndís Björgvinsdottir startade i somras. Hon var trött på den passiva flyktingpolitiken och fick en idé. Hon kunde själv betala flygbiljetter åt fem flyktingar, som sedan skulle kunna bo hos hennes vän Þorvaldur. En tredje vän kunde hjälpa till med språkundervisning. Hon såg att viljan och möjligheterna att ta emot fler flyktingar fanns på ett civilt plan, men att politiken stod i vägen. Hon presenterade sitt och vännernas initiativ i eventet, och uppmuntrade andra att skriva vad de kunde bidra med, stort som smått. Eventet var även tänkt att sätta press på politikerna, och adresserades till social- och bostadsministern Eygló Harðar. 

– Om en privatperson vill hjälpa till under flyktingkatastrofen i dag, måste den oftast vända sig till olika institutioner. De negativt inställda menar att ett bidrag som består av mat inte är tillräckligt för att kunna hjälpa människor på flykt. Det måste också finnas psykologer, läkare och husrum, säger de. Självklart är det så. Men ingen kan göra allt – medan alla kan göra något, säger Bryndís Björgvinsdóttir när vi träffar henne i Reykjavík.

Björgvinsdóttir säger att hon ”bara skapade ett Facebook-event och skrev lite”.

– Människor säger att jag gjorde så mycket, men det var egentligen inte så. Jag tog bara ett steg, och sedan erbjöd tusentals andra människor den hjälp de kunde bidra med, berättar hon.

– Jag tror att idéer ibland finns i luften. Vi tänker i liknande banor, eftersom vi är influerade av samma kultur och samma problem. Det är nog anledningen till att plattformen Dear Eygló fungerade, att många var frustrerade och verkligen ville göra något. Plattformen blev en möjlighet. 

Aktivism via sociala medier

 Bryndís Björgvinsdóttir var tidigare med i No Boarders på Island, en organisation som fortfarande är aktiv. Men Facebook-kampanjen var ett eget initiativ. 

– När det här projektet startade var det bara jag och min dator. Det mest fantastiska är att människor började hjälpa till trots att jag aldrig hade träffat dem. Några översatte inläggen jag skrev i eventet, andra sparkade ut rasister därifrån. Jag visste inte ens om de var feminister eller var de stod i olika frågor, säger Bryndís Björgvinsdóttir. 

Hon lyfter fram fördelarna med att ta hjälp av sociala medier för att nå ut till människor. 

– Det går att arbeta snabbare via sociala medier, fokus ligger då på jobbet som ska utföras. Annars är risken att man istället lägger fokus på hela den aktivistiska livsstilen och att hålla med varandra om allt. Men saken är att man inte måste annat än att ha samma mål. När man är ensamstående mamma har man inte tid att fundera över detaljer.

Att gemensamt skapa press 

   Hon menar att plattformens medlemmar gemensamt satte press på politikerna. Men Bryndís Björgvinsdóttir blev frontfigur. En dag när hon stod i duschen ringde välfärdsministern Eygló Harðar och ville träffas. 

– Jag hade inte försökt få tag i henne själv, plattformen var mer som ett öppet brev.  Island har drygt 320 000 invånare.

Bryndís Björgvinsdóttir tror att landets storlek kan göra det lättare både att organisera sig och att nå ut till politiker. 

– Det är så här det går till på Island. Journalisterna ringer upp politikerna och ställer dem till svars inom tio minuter. Men just det här blev så stort att BBC och Guardian intervjuade mig. Så det kanske också var därför som välfärdsministern behövde höra av sig, säger Bryndís Björgvinsdóttir.  

Hon ifrågasätter den klassiska bilden av aktivisten.

 – Jag jobbar som författare, lärare och har ett litet barn hemma. Vi behöver inte välja mellan att antingen vara heltidsaktivister eller att inte göra något alls. Alla kan göra något.  

”Ta inte dig själv för seriöst”

 Att släppa kravet på perfektion har varit viktigt för henne. 

– Ta inte dig själv för seriöst. Viljan att göra allting perfekt har tidigare stoppat mig och andra kvinnor. Lägg istället fokus på att du faktiskt kan göra saker. Se det du gör som ett bidrag till samhället.  

Det tankesättet fick henne att se sig själv som en del i en kedja, och inte som en ensam aktör.

 – Du behöver inte komma med en lösning. Det är bara en idé som du lägger fram, och sedan kan folk säga vad som kan förbättras. Och det är lugnt. Det är en konversation och det är roligt.

”Män har råd att vara konservativa”

Bryndís Björgvinsdóttir har noterat att det främst är kvinnor som står bakom aktivismen på Island. På Röda korsets öppna möte för volontärer, där hon deltog, var 80 procent av deltagarna kvinnor.

 – Jag tror att det som kvinna är lättare att relatera till andra grupper som anses vara mindre värda. Förståelsen gör att man blir mer fördomsfri, medan män har råd att vara konservativa.

Hon lyfter fram det paradoxala med att rasister ofta placerar kvinnor i en offerroll i sina argument. 

– De menar att personer med utländsk bakgrund inte borde få komma hit för de behandlar kvinnor dåligt. Sedan är det främst kvinnor som är intresserade av att arbeta för att vi ska få hit fler invandrare.  

Den isländska feminismen

Att arbeta för att förändra flyktingpolitiken påminner om den feministiska kampen, enligt Björgvinsdóttir.

 – Mänskliga rättigheter är det vi kämpar för i båda frågorna. Vi strävar efter jämlikhet. Men det är inte alltid jag känner att det jag gör är just feministiskt. När jag jobbade med asylsökande på gräsrotsnivå för några år sedan, var de flesta som sökte asyl unga män. Förhoppningsvis innebar min hjälp att även utsatta kvinnor på något sätt fick förbättrade villkor. Samtidigt som jag gärna vill hjälpa dessa unga män i en svår situation.

  Bryndís Björgvinsdóttir upplever att det feministiska klimatet på Island är välkomnande. 

– När jag började skriva böcker var många kvinnliga författare väldigt entusiastiska och erbjöd sig att hjälpa mig på olika sätt. Kvinnor har förstått att de måste stötta varandra. Alla utvecklas av att ta del av varandras erfarenheter och kunskaper, säger hon.

  Enligt Bryndís Björgvinsdóttir har den feministiska diskussionen inom den isländska politiken förändrats mycket under de senaste åren.

 – I dag pratar isländska politiker även mycket om jämställdhet. Och om de inte gör det får de kritik. Så såg det inte ut för 10 eller 15 år sedan, då var det bara några få kvinnor som förde debatt. Nu är det också män. Jämställdhetsdiskussionen har blivit norm.  

Initiativet gav resultat 

Målet med Bryndís Björgvinsdóttirs initiativ var att samla den folkliga opinionen för att förändra Islands flyktingmottagande. Idén gav resultat. Den 18 september lade landets regering fram ett nytt förslag. Fler ska få asyl i landet och asylprocesserna ska snabbas på. Dessutom ökas anslaget till flyktinghjälp, både inom landet och internationellt.

– Det är bra att vi kommer ta emot fler här nu, men egentligen är det inte en stor grej att vi gör det. Många länder gör mycket mer. Kanske beror det på vår skamliga historia av att ha tagit emot så få i nöd. Jag hoppas verkligen att fler snart ändrar sitt sätt att prata om invandring som ett problem. Invandring är värdefull, den ger ny kultur och nya möjligheter. Kom igen, vi är bara 300 000 invånare på Island. Det är väl ungefär lika många som i Malmö? Vi behöver bli fler.  