Ingen statlig uppgift ordna plats åt medborgarna i paradiset

2015-07-07 | Sholeh Irani padlock

UTRIKES

Skillnaden mellan ”statens religion” och en ”religiös stat” är stor. Det menar professor Khadija Ben Hassine, en framträdande röst i den tunisiska kvinnorörelsen, vars framgångar i kampen för en sekulär lagstiftning gör Tunisien till ett undantag i regionen. Men relationen till islamisterna är inte fientlig:
– I varje familj i Tunisien i dag finns det några som sympatiserar med islamisterna, vi kan inte starta ett krig bland oss.

Seminariet Tunisien och Syrien i fokus ”Extremister följer inte lagen” anordnades av Varken hora eller kuvad, Sveriges kvinnolobby, Vänsterns internationella forum, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, Internationella kvinnoförbundet, Humanisterna, Irakiska kommittén för kvinnors rättigheter – Kvinnojouren Nina och ABF Gotland.

Medverkande var: Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken hora eller kuvad. Ann-Margarethe Livh, ordförande, Vänsterns Internationella forum. Khadija Ben Hassine, generalsekreterare, Tunisian Women’s Association for Research on Development. Somar Al Naher, ledarkrönikör, Aftonbladet. Per Westerberg, före detta talman (M).

Under ett välbesökt seminarium i Almedalen talade Khadija Ben Hassine, generalsekreterare för Tunisian Women’s Association for Research on Development, om kvinnors situation och deras roll i Tunisiens utveckling. Bland annat tog hon upp behovet av rättssäkerhet och lagar som skyddar kvinnor från sexuellt våld, könsbaserat våld och ekonomiskt utnyttjande. Feministiskt perspektiv talade med Khadija Ben Hassine om läget i Tunisien.

Både innan och efter revolutionen 2011 har två politiska projekt parallellt präglat maktbalansen i Tunisien enligt professor Khadija Ben Hassine. Ett sekulärt och ett islamistiskt. Kvinnorörelsen har i stort ställt sig bakom den sekulära och demokratiska kraften, både genom civilsamhällets organisationer och statliga institutioner. Enligt Ben Hassine är den islamistiska rörelsen i regionen generellt mer målinriktade än de som driver det demokratiska projektet. De demokratiska krafterna är splittrade över målet, ansåg hon.

Khadija Ben Hassine konstaterar att Tunisien redan var ”ett islamiskt land” under den störtade Zine El Abidine Ben Alis sekulära regim, enligt grundlagens första paragraf.

– Religionen hade sin unika och höga status, fast det inte var islam som dominerade den politiska makten och strukturen. Men det är ändå stor skillnad mellan ”statens religion” och en ”religiös stat”.

Tunisier har valt sitt eget sätt att tackla sina problem, som sig skiljer från Egyptens eller Libyens. Civilsamhället är organiserat och det finns ett politiskt engagemang och organisationstradition. Ben Hassine menar att i dagens Tunisien handlar utmaningen för sekulära organisationer och civilsamhället inte främst om att ta över makten och utesluta sina motståndare.

– Vi driver inte ett krig mot våra åsiktsmotståndare. De sekulära krafternas mål är inte att köra bort islamisterna från Tunisien, då kommer det att bli inbördeskrig och det vill vi inte ha. Vårt mål är att ha gränsöverskridande, universella och icke religiösa lagar, som alla inklusive islamisterna, ska förhålla sig till. Vi vill att alla, i enlighet med sådana lagar, samexisterar som tunisier. Lösningen på landets problem innebär att vi godkänner lagar och bygger upp en politisk struktur inom ramen för en sekulär stat, bortom religiös kontext. Alltså utgå från alla tunisier som medborgare inom ramen av en nation.

Ni har hittills lyckats med detta, eftersom det verkar fungerar någorlunda bra i Tunisien till skillnad från de andra länderna i regionen efter den arabiska revolten...

– Den första fasen för Tunisien gick ut på att få en konstitution som vi alla skulle relatera till. Och det lyckades vi med. Kvinnorörelsen var en viktig pådrivande kraft i denna fas. Kvinnor drev kampen för en sekulär lagstiftning. Men nu handlar den andra fasen, som vi befinner oss mitt i, om att översätta grundlagen till lagar som vi ska leva efter. Och det är en avgörande och hård kamp.

Kvinnors avgörande engagemang

Khadija Ben Hassine betonar kvinnors historiskt viktiga roll i tunisiska samhället. Grundlagen är egentligen skriven av kvinnor och är präglad av kvinnors motstånd mot religionens påverkan. Och även i den här andra fasen, att skriva in grundlagen i lagar, är det kvinnorna som har överhanden, förklarar hon.

Vad handlar de sekuläras projekt för Tunisien om?

– Att se till att islamisterna förstår och accepterar att människors liv och vardag ska skötas av människor och de lagar som de kommer överens om. Att det inte ingår i statens uppgift att reservera plats i paradiset för sina medborgare! Så länge islamisterna inom Ennahda partiet accepterar detta kan vi fortsätta att kämpa och mobilisera med demokratiska metoder, för var sin vision för samhällets utveckling. I varje familj i Tunisien i dag finns det några som sympatiserar med islamisterna, vi kan inte starta ett krig bland oss.

Hur förhåller sig sekulära aktivister, politiker och organisationer i Tunisien till islamisterna i praktiken. Har ni dialog, förhandlar ni med dem, är stämningen fientlig? Bjuder ni till exempel det islamiska partiet Ennahda till era evenemang?

– Nej, relationen är inte fientligt. Vi har dialog, när vi har offentliga möten och utställningar bjuder vi in dem. Vi anser oss vara två motsatta grupper med var sitt politiskt projekt för samhället. Islamisterna i Tunisien är emot sekularism men inte mot sekulära personer. De önskar vara kvar i det tunisiska politiska landskapet. Vi avvisar inte varandra, men vi avvisar varandras politiska agenda för Tunisien.

Unga kvinnor, var står de? Har de mest gått med i politiska partier efter revolutionen eller engagerar de sig i kvinnoorganisationer och andra organisationer i det civila samhället?

– Unga kvinnor har inte direkt gått in i det politiska arbetet genom politiska partier, utan mer anslutit sig till kvinnoorganisationer, fackföreningar och liknande. Under den tidigare regimen var det svårt för kvinnor att arbeta politiskt. Då erbjöd frivilligorganisationerna en plats för kvinnor som ville förändra och påverka. Och det är i de organisationerna kvinnor fortfarande är aktiva. Så kvinnor är politiskt aktiva utan att ha gått in i politiken genom partierna.

Stöd är viktigt

Hur kan Sverige stödja kvinnors kamp i Tunisien eftersom den nya svenska regeringen talar om en feministisk utrikespolitik?

– Moraliskt stöd är viktigt. Men det här problemet är ju vårt problem och vår sak att lösa. Det är vi som vet hur vi ska göra så att det passar oss och vårt samhälle. Ingen annan kan göra det åt oss. Vi kan lära oss av varandra, vi kan lära oss hur svenska kvinnor arbetar för sina rättigheter. På samma sätt kan vi inte exportera vårt sätt att handskas med våra frågor till andra länder. Vi kan inte säga hur de i Egypten ska jobba, vi har olika förutsättningar.

Khadija Ben Hassine menar vidare att det är viktigt hur det svenska samhället behandlar de immigrerade kvinnorna som bor i förorterna. Att respektera deras rättigheter och friheter samt att stödja deras kamp mot patriarkala ordningar, kan visa ett gott exempel.

Gjorde Tunisien rätt i att störta Ben Alis regim och sätta igång den arabiska våren?

– Det var inte ett misstag, utan en nödvändighet. Det finns tillfällen i historien som varje samhälle måste gå igenom för att kunna komma vidare i sin utveckling. Att störta Ben Alis regim var ett sådant nödvändigt steg vi var tvungna att ta. Men hur man gör detta är beroende av varje lands och samhällets egna villkor och verklighet. Det som hände i Tunisien kunde inte hända på samma sätt i till exempel Libyen.

Varför ser det ut som det gör i Mellanöstern i dag, vad ligger bakom de religiösa extremisternas framgångar?

– I grunden ligger den monolitiska, patriarkala synen och strukturen, vanan med en gud, en kung, en profet, en ledare... Allt ska vara unikt och udda. Detta har med åren omvandlats till en modell för maktstrukturen. Även i Israel har vi en religiös stat. I Europa, under 1800-talet, skedde en politisk förändring, tack vare vetenskapliga framgångar och synen som tog över den religiösa makten. Så varje gång samhället befinner sig i kris, då vänds blicken tillbaka till den närmaste, mest trygga eran. För Mellanöstern blir det kalifaternas stora era. Det är vad terrorgruppen IS uppmanar folk att göra. Men när Europa får kris har de i alla fall flera århundraden av sekularism bakom sig att vända blicken till.

Men ändå fastnar ofta blicken i Europa på fascismen när det blir kris. Ett Europa i kris har en tendens att vända sig till fascistiska lösningar!

Khadija Ben Hassine skrattar och håller delvis med, men vi hinner inte gå in mer på detta ämne. Det är politikervecka i Almedalen och hon måste träffa sin värd Amineh Kakabaveh för att hinna med det som planerats härnäst.