Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson på Almedalen 2015.

#almedalen15: KD och SD – lika som bär?

2015-07-07 | Edda Manga padlock

OPINION

”Talen i Almedalen bekräftar att en ny blockuppställning som splittrar borgerligheten i en nyliberal och en konservativ falang håller på att formeras. Sverigedemokraterna (SD) och Kristdemokraterna (KD) kämpar om samma ideologiska position: socialkonservativ, nationalistisk, militaristisk, emot jämställdhets- och fördelningspolitiska och för natur-kulturella värden”, skriver Edda Manga om Ebba Busch Thor och Jimmie Åkessons tal på Almedalen.

På en punkt hade Jimmie Åkesson rätt i sitt tal på Almedalen. Det är påtagligt hur andra partier ”så smått börjar glida” i Sverigedemokraternas riktning när det gäller frågor som invandring, muslimer och tiggare. De kan anklaga Sverigedemokraterna för rasism samtidigt som de själva släpper ”testballonger på samma tema, försöker skicka ut signaler om att man minsann lyssnar på folkets oro”. Och det är pinsamt.

Fenomenet illustreras utmärkt väl av Ebba Busch Thors första partiledartal på Almedalen. Hade hennes inte föregått Åkessons skulle det kunna tas som ett plagiat, om än av en något finare talskrivare. Jämför till exempel:

Jimmie Åkesson: ”Låt mig återupprepa förra årets sommartalshälsning till världens alla islamister: Ert krig mot de kristna i Irak och Syrien, er slakt på kristna familjer – det är ett angrepp på hela den kristna, västerländska och demokratiska världen”.

Ebba Busch Thor: ”Hoten mot det öppna, demokratiska samhället är påtagliga. De islamistiska extremisterna för ett krig mot vår civilisation. Ett krig mot de värden som västerlandet är byggt på”.

Detta åtföljs i båda fallen av förslag på åtgärder inriktade på att begränsa medborgarskapet för ”misstänkta” och ”islamister”. Busch Thor föreslår att pass beslagtas för de som ”misstänks” åka utomlands för att kriga med ”terrororganisationer” och att de som deltagit i stridigheter med IS ska dömas för ”landsförräderi”. Åkesson föreslår att ”islamister” får sina medborgarskap indragna. Han känner sig tvungen att särskilt markera en radikalare linje än KD genom att betona att landsförräderi skulle förutsätta att ”islamister” är ”landsmän”, vilket enligt honom de inte kan vara. Stridande islamister må vara födda och uppväxta i Sverige, Sverige är ändå inte deras ”hem”, enligt honom. KD:s nya linje i migrationsfrågor, i den riktning som Ebba Busch Thor och KDU:s ordförande Sara Skyttedal styr mot, både normaliserar SD:s tidigare position och tvingar fram eller snarare underlättar en radikalisering av SD:s position. Busch Thor bäddar för Åkessons hotfulla och segervissa ton:

”...när vi får inflytande, så kommer vi att vara en garant för att ingen vidare anpassning sker till era människofientliga, religiösa dogmer i det svenska samhället. Vi kommer att se till att det blir olagligt att bege sig till andra länder för att delta i dödande av civila och träning i terrorism. Och vi kommer att verka för att de av er som bryter mot detta förbud och som har dubbla medborgarskap skall få era svenska medborgarskap indragna”.

Förslagen att beslagta passen, stoppa återvändande och döma deltagare i väpnade konflikter utomlands för ”landsförräderi” är, förutom inbördes oförenliga, även motstridiga mot svensk rättstradition och grundlag. Vågen av förslag på Guantanomisering av det svenska rättssystemet verkar göra det nödvändigt med en påminnelse om det.

Både Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson valde i år att spela identifikationskortet som småbarnsföräldrar med ovanlig (inövad?) känslosamhet:

Ebba Busch Thor: ”Lilla Birgers ankomst har inneburit att mitt liv innehåller mindre sömn och mycket mer kärlek. Det är vi så glada och tacksamma över”.

Jimmie Åkesson: ”Att få barn är något alldeles obeskrivligt fantastiskt. För ett och ett halvt år sedan fick jag själv – äntligen – uppleva just det. Att kunna se sig själv i en annan, livs levande människa. Att äntligen förstå vad bottenlös kärlek innebär. Att upptäcka hur bara ett enda litet leende kan få en att glömma all frustration och förtvivlan över utebliven sömn, oändligt skrikande, sprattlande vid blöjbyte...”.

Barnfrågan är strategisk i den ideologiska projektionen mot jämlikhetsidealet. Dels utnyttjar den motstånd mot statligt intrång i privatlivet för att delegitimera politiska åtgärder som syftar till att förändra sociala maktförhållanden, dels knyter den an till en nationalistisk världsbild som definierar nationen som en historisk gemenskap. Barnen ger nationen ”evigt liv genom att normer och värderingar, seder och traditioner som i olika form följt med genom århundradena förs vidare”. En formel för uteslutning av ”nya” svenskar – som vilar på en underförstådd skillnad mellan barn och barn vilken kom fram i den pinsamma tystnaden under SD:s presskonferens på Almedalen efter frågan om SD:s barnpolitiska utspel också var till gagn för asylbarn. Hänvisningarna till barn och familj appellerar till värden som påstås ligga bortom politikens och ekonomins område – i ett slags natur-kulturell gemenskap som ställs som motsats till en onödigt kostsam välfärdsstat. Det är vad sociologen Saskia Sassen kallar ”billig politik”. Med Busch Thors ord:

”Ibland får jag en känsla av att de enda gångbara visionerna i politiken idag handlar om miljardsatsningar i välfärden. Så behöver det inte vara. Vi ägnar tid åt att diskutera det som kan prissättas. Det som kan redovisas med kostnader och intäkter. Vi måste diskutera andra värden också. Viktiga värden även om de inte kan mätas i kronor och ören. Sådant som gör människor friare. Som gör familjerna tryggare. Sådant som gör att egoism kan bytas mot gemenskap och som gör att likgiltigheten går på reträtt.”

Talen i Almedalen bekräftar att en ny blockuppställning som splittrar borgerligheten i en nyliberal och en konservativ falang håller på att formeras. SD och KD kämpar om samma ideologiska position: socialkonservativ, nationalistisk, militaristisk, emot jämställdhets- och fördelningspolitiska och för natur-kulturella värden. Aftonbladets avslöjande värvningsförslag av Busch Thor framstår som följdriktigt ur detta perspektiv. De socialliberala medlemmarnas avsky mot Sara Skyttedals debattinlägg om migrationspolitiken förra året är fullt förståeligt. Busch Thors och Skyttedals KD närmar sig SD för att bli, med Skyttedals ord, ”ett alternativ för de som vill ha en realistisk migrationspolitik” och ett ”högerparti som inte skäms för att vara höger”.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: