Köttkonsumtion, konservatism och pragmatism

2015-06-16 | Linnéa Engström padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

”För många värdekonservativa män i dagens Europa så är det gröna narrativet, som implicit utmanar en traditionell maskulinitet, djupt provocerande eftersom det ställer helt nya krav på hur män ska definiera sig själva.” Det konstaterar veckans EU-krönikör, Linnéa Engström.

Linnéa Engström är EU-parlamentariker för Miljöpartiet och en av Feministiskt perspektivs EU-krönikörer. Övriga EU-krönikörer är Jytte Guteland, Socialdemokraterna, Soraya Post, Feministiskt initiativ och Malin Björk, Vänsterpartiet.

Hör Linnéa Engström berätta om sitt arbete i Europaparlamentet i Feministiskt perspektivs monter på Camrérgatan nr 318 i #Almedalen 1/7 15:00-16:00.

Vad är ”en riktig man”? Frågan är felställd och ändå så matas vi i media med den här typen av stereotypiseringar. Mansnormen håller på att förändras. Om du frågar en feminist kanske hen skulle säga: ”en riktig man är jämställd, sopsorterar, cyklar, äter vegetariskt, bär endast fair-trade märkta och ekologiska kläder och prioriterar livsglädje och brödbak framför ytliga saker som konsumtion och pengar”.

Den nya mansnormen sticker och skaver, och i större delen av Europa existerar den inte. I Sverige provocerar det nya mansidealet, och hatet växer på nätforum med krav på en tillbakagång till traditionella normer. Där min släkt kommer ifrån är du ingen ”man” förrän du har fått ditt körkort. Skulle du som man göra det omöjliga att att ta en ”grekisk sallad” istället för ett kebabmål på pizzerian ligger trakasserierna och glåporden inte långt borta.

Köttkonsumtion är en viktig beståndsdel i det forskaren R W Connell beskrev som ”hegemonisk maskulinitet”. För många värdekonservativa män i dagens Europa så är det gröna narrativet, som implicit utmanar en traditionell maskulinitet, djupt provocerande eftersom det ställer helt nya krav på hur män ska definiera sig själva. En europeisk man äter i genomsnitt femtio gram mer kött per dag än en europeisk kvinna. I jämförelse med en person i Afrika äter en en person i västvärlden nio ggr mer kött per dag. Köttet är en av de största koldioxid-bovarna och ett reellt hot mot vår globala matsäkerhet och vår möjlighet att klara klimatet.

Hur går det då rent praktiskt att driva frågan om minskad köttkonsumtion i Sverige? Några som verkligen försökt är lokala miljöpartister runt om i landet. I bästa fall möts krav om vegetarisk mat i offentlig sektor som skolor och vårdboenden, med några arga kommentarer. I värsta fall med mordhot och raseri-drev i lokaltidningen. Ingenting provocerar och väcker så mycket känslor som att ifrågasätta att vi äter kött till varje måltid.

För att vi ska lyckas med det gröna och jämställda samhälle vi vill se så måste fler känna sig inkluderade. Du behöver inte vara ett miljöhelgon eller leva ditt liv enligt ett feministiskt och antirasistiskt manifest för att få vara med, tycka till och påverka. Vi är alla olika och vi gör så gott vi kan. När debatten blir hård och kompromisslös så värjer sig många istället för att bli engagerade.

I Europaparlamentet går det inte att sätta sig på sina höga, moraliska hästar, iallafall inte om du vill påverka på riktigt. Här gäller det istället att få personer från vänster till höger att tycka att det finns något vettigt i ditt budskap. Det inspirerar och sporrar mig. Hur kan jag framföra mitt radikala budskap om hållbart fiske och respekt för våra hav så att till och med den konservativa, vita medelålders mannen från Frankrike håller med? Detta är faktiskt oändligt mycket svårare än att ställa sig på barrikaderna och skrika ut sitt revolutionära budskap ( även om det också behövs ibland!).

Något som jag tror kommer att förändra vår syn på köttkonsumtionen på djupet är kopplingen till djurhållningen i Europa, och frågan om antibiotikaresistens. WHO har identifierat antibiotikaresistens som ett av de tre största hoten mot mänskligheten. Tiden att göra något är nu, om vi ska kunna undvika en framtid där en vanlig urinvägsinfektion eller halsfluss kan få en dödlig utgång. Vad som sällan nämns är kopplingen till djurhållning. Ju fler djur som trängs ihop på samma yta desto mer antibiotika behövs. Över hela världen ges det mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor. Det är också en stor skillnad i användningen av antibiotika mellan medlemsstaterna. Italien och Cypern använder 30 gånger mer antibiotika i djuruppfödning än Sverige. Tyskland använder 16 gånger mer. I Danmark visar en färsk studie från Danish Veterinary and Food Administration att 90 procent av grisbesättningen bär på multiresistenta bakterier. Anledningen är att dessa länder inte lever upp till kraven i direktivet för grisuppfödning.

När 50-70 procent av allt kött inom EU är smittat av multiresistenta bakterier är det dags att göra något drastiskt. Förhoppningsvis är antibiotikaresistensen något som kan få även de mest konservativa krafter att inse att bra djurhållning och minskad köttkonsumtion är helt avgörande för att klara utmaningen med vår hälsa och klimatutmaningen.