Fördomar om kön får inte påverka omsorgen

2015-05-05 | Clara Lindblom padlock

OPINION

”Biståndsbedömningen ska genomsyras av ett genusperspektiv, alla ska få en lika god omsorg oavsett kön eller könsidentitet och vi ska jobba på ett sätt som synliggör och kommer till rätta med eventuella ojämlikheter.” Det skriver Clara Lindblom (V), äldre- och personalborgarråd i Stockholm om att jämställdhetsarbetet måste följa med upp i de högre åldrarna.

Clara Lindblom (V) är äldre- och personalborgarråd i Stockholm.

Alla äldre ska ges en lika god omsorg på ålderns höst. Som kvinna förväntas du ofta klara mer på egen hand. Men samhällets föreställningar om kön ska inte få påverka hur mycket hjälp du får i hemmet eller när du som äldre får plats på ett anpassat boende. Behoven ska självklart stå i centrum. Jämställdhetsarbetet måste följa med upp i de högre åldrarna.

Det är fortfarande betydande skillnader mellan äldre kvinnors och äldre mäns upplevelse av kvaliteten i både vård och omsorg. Det slår Sveriges kommuner och landsting och Socialstyrelsen fast i en gemensam rapport. Grunden till en ojämlik vård läggs redan i biståndsbedömningen där vilka insatser en person behöver för att klara sin vardag utreds.

Den rödgrönrosa majoriteten i Stockholm har beslutat att biståndsbedömningen ska genomsyras av ett genusperspektiv. I klarspråk betyder det att alla ska få en lika god omsorg oavsett kön eller könsidentitet och att vi ska jobba på ett sätt som synliggör och kommer till rätta med eventuella ojämlikheter. Till exempel att vi inte ska ta för givet att äldre kvinnor i hög utsträckning klarar av att laga mat och ta hand om hushållet samtidigt som att vi förutsätter att äldre män inte kan det. Det är hälsan och individuella bedömningar som ska avgöra.

De strukturer av ojämlikhet och förutfattade meningar om kön som finns i samhället följer med oss. Den mest kompetenta biståndshandläggaren kan mycket väl hamna i samma fälla som alla andra och omedvetet göra olika bedömningar beroende av den äldres kön. Därför behövs en gedigen analys av läget och redskap och arbetssätt som gör det enkelt att göra rätt.

För att kunna nå jämställdhet i biståndsbedömningen behöver vi systematiskt samla in underlag med könuppdelad statistik och analysera resultaten. Könsuppdelad statistik är ett redskap för att se hur resurser fördelas. Målet är inte att alla resurser ska delas helt lika mellan kvinnor och män utan att vi fördelar på ett sätt som i slutändan uppnår resultatet jämlikhet.

Flera kommuner i landet har kommit längre i det arbetet. Skevheter har upptäckts på flera håll. När Göteborg genomförde ett projekt om hållbar jämställdhet upptäckte de stora skillnader mellan hur kvinnor och män beskrivs trots att de hade samma problem. I Botkyrka fick män ledsagning oftare än kvinnor medan kvinnor oftare beviljandes insatsen dusch. I Malmö upptäcktes att äldre kvinnor som bodde med sina män fick mer hemtjänststöd än äldre män som levde med kvinnor men att det var nödvändigt för att uppnå samma omsorg då de samboende männen inte tog lika stort ansvar för hushåll och omsorg som kvinnor.

Arbetet i Stockholm har inte kommit lika långt. Enskilda stadsdelar har påbörjat ett positivt arbete men jämställdhetsintegrering har inte prioriterats på högsta nivå. Det ändrar vi på nu. Det är hög tid att vi får svart på vitt hur våra resurser fördelas och kan agera utifrån det. Det är feminism i praktiken.