”Nu tar vi nästa steg för romerna och demokratin”

2015-04-08 | Soraya Post padlock

UTRIKES/EUKRÖNIKAN

”Det är svårt att se på romernas historia i Europa med sin obrutna kedja av slaveri och påtvingat utanförskap utan att känna en övertygelse om att förintelsen endast var en intensifiering av en pågående process.” Det skriver Soraya Post i dag på Internationella Romadagen, i den första av Feministiskt perspektivs EU-krönikor, som i fortsättningen kommer att publiceras varje tisdag. Om en vecka tar EU-parlamentet ställning till hennes resolution, som ska erkänna både förintelsen av romer och antiziganismen, och Post är optimistisk.

VÅRA EU-KRÖNIKÖRER

Från och med i dag kommer en EU-krönika att publiceras varje vecka i Feministiskt perspektivs tisdagsutgåva. Övriga krönikörer är Malin Björk (V), Linnéa Engström(MP) och Jytte Guteland(S).

Det allra värsta med romernas plats i den europeiska historien är inte alltid att den är bortglömd, förminskad och förvandlad till en schablonberättelse om frihetsälskande nomader. Det värsta med den är att våga och orka minnas den med bestämda steg och se den för vad den faktiskt är – utan omskrivningar och pauser. Att sortera och undersöka lidandet.

Jag har precis tagit initiativ till en resolution som EU-parlamentet ska rösta om den 15 april. Den ska erkänna två saker:

Romernas förintelse under andra världskriget
Den specifika sortens rasism som vi kallar antiziganism eller antigypsyism på engelska

När man närmar sig romernas förintelse inser man snabbt ett antal saker. Man inser att det inte behövdes koncentrationsläger för att mörda romer i stor skala i Europa. Romer var redan laglösa i flera europeiska länder och fortsatte existera i det juridiska tillståndet långt efter kriget. Det var fritt fram att mörda en rom och ibland sågs det till och med som din skyldighet. Arbetet med att kartlägga romska gravar pågår i Europa och vi känner ännu bara till en bråkdel av vad som skedde med romerna lokalt under och kring krigsåren.

Det tog Tyskland till 1982 att erkänna romernas förintelse och först för tre år sedan avtäckte Merkel ett monument över den.

Det var så mycket som var hemskt då, så det är sårigt att behöva gå tillbaka och nysta i det. Men vi måste det eftersom romerna blev lämnade utanför när vi skulle reparera världen. Det ansågs rättfärdigat att ha romer i koncentrationsläger. Det är som hjärtat krymper i bröstkorgen när jag skriver det, men så var det. Romerna ansågs ha satts i lägren på grund av antisociala tendenser och därför varken hördes de eller fick upprättelse i Nürnberg-rättegångarna. Minst en halv miljon romer mördades i lägren. Och så går historien vidare. Godhet vann över ondska och romerna förvägrades allt vad mänsklig värdighet heter.

Därför är det otroligt viktigt att Europa erkänner romernas förintelse på bred front. Som det ser ut i dag är det en skymf mot vår gemensamma historia. I den tjeckiska byn Lett står en grisfarm där ett romskt koncentrationsläger en gång stod. Regeringen påstår att de inte har befogenhet att flytta på den.

Det är svårt att se på romernas historia i Europa med sin obrutna kedja av slaveri och påtvingat utanförskap utan att känna en övertygelse om att förintelsen endast var en intensifiering av en pågående process.

Det var möjligt på grund av antiziganism. Myterna förvandlar människor till varelser genom antiziganism. Den finns i alla europeiska samhällen och består av ett knippe påstådda sanningar om romerna som tillsammans berättar om ett folk som varken vill eller kan leva tillsammans med andra folk. Antiziganismen uppfinner ett folk som aktivt väljer bort samhället. De myterna behöver krossas för i dag krossar den människoliv. Vi ser det växande våldet i Sverige mot de få romer som försöker skapa sig ett bättre liv här. Men romer lever även mycket kortare liv än icke-romer och livskvaliteten under de levda åren går knappt att jämföra.

Vi nämner den vid namn för att den inte ska få verka i det dolda. Därför samlade jag i mars representanter från rådet, kommissionen och parlamentet för att tillsammans understryka vikten av ett antirasistiskt arbete parallellt med den socialpolitiska agendan som innefattar tillgång till hälsovård, boende, utbildning och arbete.

Mycket av den frustration som vi känner inför tidigare socialpolitiska initiativ skulle säkert lättas med hjälp av ett antirasistiskt arbete. Antiziganism blir som en flaskhals eller till och med ett nålsöga som romer ska passera innan de kan leva fria bortom myten och fördomarna om sig själva. Vi måste helt enkelt arbeta både gentemot den romska gruppen och majoritetssamhället. Det är århundraden av beteenden som vi behöver förändra och då krävs ett helhetsgrepp.

Det här är bara början. Men det är otroligt viktigt och jag är väldigt glad över att det gick så snabbt att komma hit. Bara för ett år sen verkade en bred dialog om antiziganism omöjlig. Nu går vi vidare och tar nästa steg för romernas och våra demokratiers skull.