Filippinernas kvinnoparti kämpar mot fattigdom

2015-02-06 | Gordana Malešević padlock

UTRIKES

2004 kandiderade kvinnopartiet Gabriela för första gången i parlamentsval och blev då Filippinernas sjunde största av totalt 66 partier. Gabriela fick 3,65 procent av rösterna och gav Liza Maza ett mandat som enda kvinna i kongressen – representanthuset. I dag har partiet två mandat i kongressen och i januari lade partiet fram en motion som kräver utökad bestämmanderätt för kvinnor vid egendomstvist mellan makar.

BAKGRUND OCH FAKTA

Paraplyorganisationen Gabriela grundades 1984, utifrån ett starkt motstånd mot Ferdinand Marcos diktatur och önskan om en grundlig ekonomisk och politisk förändring.

Kvinnor från olika miljöer och delar av landet gick ihop och bildade en nationell folkrörelse. De uppkallade rörelsen efter generalen Gabriela Silang som verkade under den spanska kolonisationen av Filippinerna.

I dag utgörs paraplyorganisationen Gabriela av 200 kvinnoföreningar som har till syfte att ”stärka kvinnorna och frigöra hela befolkningen”.

Gabriela kvinnopartiet har över 100 000 medlemmar i 15 av landets 17 regioner och fortsätter, enligt egen utsago, kontinuerligt att växa genom att organisera och arbeta med gräsrotsrörelser. Med anledning av den utbredda fattigdomen lämnar många landet för att söka arbete utomlands. Partiet arbetar därför även aktivt för filippinska kvinnors rättigheter i utlandet.

I 2007 års val blev kvinnopartiet Gabriela det fjärde största partiet, fick 3,89 procent av rösterna och två mandat i kongressen. Vid valet 2010 (då Benigno Aquino valdes till president) och 2013 fick GKP något färre röster men har behållit två mandat i kongressen.

Den andra januari 2015 lade Gabriela fram en motion om att avlägsna de nackdelar som kvinnor ställs inför vid egendomstvist mellan makar. Där föreslår Gabrielas kongressledamöter Emmi de Jesus och Luzviminda Ilagan en ändring av bland annat paragraf 96 i familjelagen. Jesus och Ilagan vill att formuleringen ”I det fallet att tvist gällande gemensam egendom inte går att lösa ska makens beslut gälla. Beslutet kan överklagas inför domstol…” ska strykas. Enligt motionen ska även paragraf 124 ses över och språkbruket ändras i familjelagen.

– Paragraferna i familjelagen som ger mannen fördelar i en ouppklarad egendomstvist återspeglar den uråldriga tanken att mannens visdom ska vara den förhärskande i alla familjefrågor. Det faktum att hustrun i dag kan få beslutet prövat i domstol erbjuder ingen lättnad. Lagen är orättvis mot kvinnor eftersom kvinnor tvingas anlita en advokat och stämma sin make, vilket i sig är en påfrestning på äktenskapet, förklarar Emmi de Jesus.

– Motionen ingår i det förändringsarbete som den nationella myndigheten för jämställdhet har i uppdrag att genomföra, det vill säga att frigöra de filippinska lagarna från bestämmelser som är diskriminerande, tillägger Luzviminda Ilagan.

Kvinnoparti för de fattiga

Gabriela arbetar även för en bättre generell välfärd. Enligt officiella siffror lever 40 procent av de närmare 97 miljoner invånarna i fattigdom. De beräknas leva på mindre än en dollar om dagen. Att en stor andel av befolkningen lever i sådan fattigdom att den inte har råd med mat är utgångspunkten för GKP:s politik.

Bland annat ställer de krav på att den nya chef som ska utses för hälso- och sjukvårdsdepartementet ska ha en tydlig agenda för landets fattiga befolkning och mot privatisering av sjukvården. Partiet vill se en genomtänkt strategi för en hälso- och sjukvård för alla.

– Liksom på andra håll i världen har den gemensamma välfärden urholkats i Filippinerna. Gabriela kvinnopartiet vill att president Benigno Aquino ska ställas till svars för sitt initiativ till privatisering av bland annat det offentligt ägda sjukhuset Filippinska Ortopediska Centret, förklarar Emmi de Jesus och fortsätter:

– Det skulle vara en liten seger om hjärnorna bakom sjukhusprivatiseringen lyftes bort från sina uppdrag, men det är viktigt att komma ihåg att Aquinos politik dikteras av internationella finansiella institutioner som Världsbanken. Gabriela stödjer de kämpande patienterna och den kämpande sjukvårdspersonalen, mot regeringen som har övergivit sin skyldighet att tillhandahålla sjukvård åt hela befolkningen.