Ana Valdés hälsar syriska flyktingar med hopp

2014-08-08 | Ana Valdés padlock

UTRIKES

Uruguay förbereder sig för att ta emot flyktingar från Syrien och personer som suttit fängslade på Guantánamo. Kanske är det nu dags att landet får sina första etablerade moskéer, skriver Ana Valdés från Uruguay.

Jag är ledsen att min arabiska är alldeles för elementär för att göra mig nyttig inför mottagningen av de syriska flyktingarna som kommer till Uruguay i september och de sex Guantánamofångar som kommer hit med sina familjer.

Just nu finkammar av regeringen utsänd personal landet efter arabisktalande lärare, läkare och socialarbetare som kan kommunicera sig på arabiska. De få lärare i arabiska som undervisar vid universitetet har anlitats som experter och det är de som kommer att bygga de första broarna mellan de nyanlända och myndigheterna.

Först kommer de att få bo gratis i presidentpalatset som inte används av president Mujica, som hellre lever på sin lilla gård än i det pampiga palatset.

Men sedan kommer de att placeras i olika delar av landet. Vad ska de arbeta med? Vad ska de äta? Uruguay saknar helt muslimska invandrare, libaneserna och egyptierna som kom på 1910-talet kallades allmänt för turkar eftersom de hade pass som var utfärdade av det ottomanska kejsardömet.

Till och med armenierna som kom hit flyende från de turkiska pogromerna kallades för turkar. Nästan alla som flydde hit var kristna och i dag, tre generationer senare, är de helt integrerade i det uruguayska samhället. På Montevideos gator ser man inga burkor eller chalabis, etniskt har det mångkulturella Uruguay alltid varit homogent, mest europeiska barnbarn.

20 000-30 000 palestinier bor vid gränsen mot Brasilien och trots att de har släktingar i Ramallah, Gaza och Jenin, har de inte besökt Palestina, de är födda här vid gränsen och deras förfäder kom hit 1948, när Nakba – katastrofen – ägde rum och staten Israel skapades på bekostnad av de palestinska invånarna.

Men de saknar etablerade moskéer och lever helt i symbios med både Brasilien och Uruguay, det är osäkert om de känner det minska släktskap med de arabiska fränder som ska komma hit som flyktingar.

De enda kritiska rösterna till presidentens förslag att ta emot både fångar och flyktingar är de judiska affärsinnehavarna och företagarna, de har till presidenten framfört sin rädsla och sin oro, kommer deras affärer och företag att få extra skydd om de hotas av araberna?

President Mujica har försäkrat dem att de som kommer hit är inga terrorister utan vanliga arabiska män som råkade vara på fel plats vid fel ögonblick, de har suttit på Guantánamo i flera år utan rättegång och bevis, nu släpps de eftersom Guantanámos själva existens är en börda av stor politisk vikt för president Obama.

Jag är en av dem som hälsar de arabisktalande flyktingarna med optimism, åtminstone det kulinariska landskapet i Uruguay kommer att ändras och vi kommer att få affärer som säljer zatar och tobak för narguile, och landet, ett av de mest sekulära i världen, kanske äntligen får en moské. Det vore rättvist.