Frida Jansson.

Arbetarklasskvinnan har väntat färdigt

2014-04-22 | Frida Jansson padlock

OPINION

"Det är inte könskamp som driver historien framåt, det är klasskamp. Och i klasskampen har kvinnan en fundamental roll. Endast här kommer hon åt patriarkatet och kapitalets ömma kärleksförhållande." Det skriver Frida Jansson apropå Lars Gårdfeldts debattinlägg om det gamla arbetarrörelsekravet att låta klass gå före kön.

Frida Jansson är feministisk debattör och organiserad i den kommunistiska rörelsen sedan tolv år

”Klass före kön” är ett uttryck som senaste tiden fått nytt liv i samband med Feministiskt Initiativs Lars Gårdfeldts artikel ”Hvarför skola kvinnorna vänta”. Med argumentet ”klass före kön” har arbetarrörelsens aktörer i patriarkal anda prioriterat män framför kvinnor. Få fraser uttrycker så väl patriarkatet och kapitalismens historiska kärleksförhållande.

Ändå vill jag argumentera för att uttryckets betydelse i samtida kontext kan vara en annan, nämligen arbetarkvinnan först. Är det några som har väntat och ännu väntar så är det arbetarklassens kvinnor. ”Klass före kön” betyder ur det perspektivet att det är kvinnans tur att representera arbetarklassen. Detta i en patriarkal och rasistisk kapitalism där arbetarkvinnan lider störst exploatering, i synnerhet om hon är av utomnordisk härkomst. ”Klass före kön” har även ur gällande perspektiv en annan viktig betydelse, nämligen att det är klasskampen som är vägen ut ur klass- och könsförtrycket.

Det finns ingen frigörelse inom det existerande kapitalistiska systemet för varken arbetarklassen som helhet eller kvinnan. Därför har arbetarklassen- och kvinnan historiskt haft otaliga gemensamma kamper. Men även sammandrabbningar, då historiens regler tyvärr också är patriarkala. Kvinnans kamp för ekonomisk självständighet, för rätten till arbete och till och med rösträtt har underställts – inte klass – utan mannen.

Rätten till ekonomisk självständighet är fortfarande en kampfråga för den underbetalda arbeterskan. Här har både arbetarrörelsen och kvinnorörelsen misslyckats. Bägge rörelser har förnekat arbetarkvinnan sin rättmätiga plats genom å ena sidan arbetarrörelsens patriarkala drag och å andra sidan kvinnorörelsens brist på klassperspektiv. Arbetarkvinnan behöver både feminism och klasskamp för sin frigörelse från patriarkalt och kapitalistiskt förtryck.

I ett kapitalistiskt system styr klass mer än kön de materiella levnadsvillkoren. Kön är utöver en social konstruktion även ekonomiskt och materiellt konstruerat. Ett tydligt exempel är hur mellanskiktets kvinnor med hjälp av rut-avdraget har möjlighet att på – ofta rasifierade – arbetarklasskvinnors bekostnad köpa sig jämställdhet. Att sätta klass före kön är ur det perspektivet att sätta arbetarklasskvinnans kamp före den välbärgade kvinnans.

Betydelsen av kön ska dock inte underskattas. Patriarkatet genomsyrar alla klasser. Att hålla kvinnan underställd mannen är good business. Kommersialismens objektifiering av kvinnokroppen tillåts ingen kvinna undfly, oavsett klass. Inom kapitalismen är kvinnan ett kön framför människa.

Sannolikt går det inte att förbise den historiska förolämpning som finns inbyggt i uttrycket ”klass före kön”. Min argumentation ämnar inte rentvå historien eller göra uttrycket användbart i dagligt tal. Inte minst då klass och kön (såväl som etnicitet och sexualitet med flera) inte är separerbara. Det handlar inte om att hålla två eller flera tankar i huvudet, utan en tanke – arbetarklasskvinnan.

Arbetarklasskvinnan har väntat färdigt. Men hennes kamp är inte en fråga om strategiskt röstande eller parlamentarisk representation. Det är inte könskamp som driver historien framåt, det är klasskamp. Och i klasskampen har kvinnan en fundamental roll. Endast här kommer hon åt patriarkatet och kapitalets ömma kärleksförhållande.

Feministiska och socialistiska kvinnor har historiskt slutit upp i den socialistiska kampen, även om denna varit mansdominerad och patriarkal. De har gjort så för att socialismen inom sig även bär förutsättning för kvinnors frigörelse. Det finns ingen anledning att överge den tanken nu – i en mer än någonsin nyliberal världsordning.

Det är hög tid att sätta arbetarkvinnan först. Inte klasskamp före feminism – utan feministisk klasskamp. Kvinnor är överrepresenterade i arbetarklassen i Sverige idag. Till dess förfogande står det, inom kapitalismen, kraftfullaste vapnet – arbetarrörelsen och klasskampen.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.