Bild: Ojo Espejo

När är misshandel ett hatbrott?

2014-04-04 | Jenny Rönngren padlock

INRIKES

Trots att åklagaren har gjort helt rätt, och lyft hatbrottsmotivet, döms förövaren endast för misshandel i fallet där två kvinnor i slöja attackerades på en parkering efter att ha besökt akutmottagningen på Skånes universitetssjukhus i Malmö.

I augusti 2012 angreps två kvinnor i slöja av en man som både före och efter uttryckt sig rasistiskt om muslimer. Mannen, som var med och grundade det antimuslimska nätverket Tryckfrihetssällskapet, greps av polis och ställdes förra veckan inför rätta. Han åtalades för misshandel med islamofobiskt motiv, men vittnesmålen går isär och enligt domstolens bedömning är det inte ställt utom rimligt tvivel att det handlar om ett hatbrott.

Straffvärdet för misshandeln bedömdes av domstolen till två månaders fängelse. Eftersom mannen tidigare är ostraffad blev påföljden dock villkorlig dom och 75 timmars samhällstjänst. Mannen ska även betala ett skadestånd på sammanlagt 17 000 till kvinnorna, vilket är väsentligt lägre än vad åklagaren hade yrkat på. För domen svarar rådmannen Jacob Heister och tre nämndemän, varav en – Ylva Normand – var skiljaktig.

Enligt hennes uppfattning var bevisningen av en sådan styrka att hatbrottsmotivet borde ansetts styrkt och att brottet skulle ha tillmätts ett högre straffvärde än vad majoriteten kom fram till. Än så länge är det oklart om domen kommer att överklagas. I samband med att domen offentliggjordes uttryckte brottsoffrens målsägarbiträde Rebecca Sofiadotter Lepic stor förvåning över domen.

Medborgarrättsbyrån, en organisation som anser att muslimers rättigheter i samhället behöver värnas och bland annat erbjuder kostnadsfri juridisk rådgivning kring mänskliga rättigheter, beskriver domen som upprörande och kräver att den rivs upp.

Görel Granström, docent vid juridiska institutionen i Umeå, har forskat om hatbrott under många år. Vad hon och andra forskare i juridik brukar lyfta fram när det gäller hatbrott är att alltför få fall går till domstol och att när det väl sker lyfter åklagaren mycket sällan fram hatbrottsmotivet så att domstolen blir tvungen att förhålla sig till det.

I det avseendet är den här domen ovanlig, enligt Granström, som betonar att hon inte var med i rättssalen.

– I det här fallet har åklagaren gjort helt rätt. När jag läser domen ser jag att den är välskriven. Det är sällsynt att man är så tydlig i sitt resonemang.

Enligt domen har mannen visserligen skrikit ”ni förstör landet” i samband med attacken, men också att han inte får någon hjälp, och att han ska döda alla. Tingsrätten kommer i sitt resonemang fram till att det inte går att utesluta att mannen i sitt upprörda tillstånd hade gett sig på vem som än kom i hans väg. Hans motiv bedöms endast utifrån det han gjort och sagt i samband med misshandeln. Varken att han efteråt uttryckte sig nedsättande om en av poliserna som grep honom eller hans medlemskap i en förening som Tryckfrihetssällskapet kan enligt domen betraktas som avgörande för misshandeln.

– I det här fallet har domstolen sagt att det inte räcker säga ”ni förstör landet”. Det hade nog varit enklare om han skrikit ”jävla muslimer”, säger Görel Granström som anser att frågan om vad som krävs för någon ska dömas för hatbrott är befogad.

Hon framhåller samtidigt vikten av att det kommer fram varför bevisningen inte bedöms ha räckt till.

– Jag har läst många domar där jag sett att här skulle man kunnat döma för hatbrott, och undrat varför man inte gjorde det. Det här är inte en sådan dom.

– Den här domen visar hur viktigt det är att man säkrar bevis på ett bra sätt. Hatbrottslagstiftningen har en viktig symbolfunktion men det handlar också väldigt mycket om förtroende för rättsväsendet från offrets sida.

Så sent som i mars presenterade regeringen en särskild satsning för att förbättra arbetet med hatbrott, där Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att se över samverkan mellan polis och åklagare.

Görel Granström konstaterar att det i regleringsbrevet till polisen tidigare funnits en tydlig skrivning om att hatbrott skulle prioriteras, men att den togs bort 2008. Även om varken politiker eller polis skulle uttrycka det som att hatbrott nedprioriterats, menar hon att fokus på offren för hatbrott var större 2004-2005. Att återinföra en tydligare skrivning i regleringsbrev skulle kunna ha effekt tror hon, men inte som ensam åtgärd.

– Jag tror det handlar väldigt mycket om attityder och värderingar. Vad ses som centrala uppgifter i polisarbete, vad ser åklagare som vikt frågor att arbeta med, i kombination med vad politikerna väljer att satsa på. Det handlar också om att man utbildar jurister och polisstuderande om de här frågorna.

– Och cheferna ute i organisationerna måste vilja driva frågorna. De som har ansvar på den lokala nivån kan påverka vad som sker ute på gatorna med människor som blir utsatta för brott. Det måste funka över hela linjen.